Inte som alla andra

Ibland känner jag mig som en vildhäst som är omgiven utav gamla, trötta ridskolehästar.
 
Idag har jag spenderat hela dagen med att åka tåg. Jag åkte kl 09 imorse och kommer vara hemma igen kl 12 inatt. Och när jag ser mig omkring på människorna som omger mig så tycker jag att dom ser så olevande ut. Dom allra flesta stirrar i sina mobiler eller laptops.
 
Ingen av människorna vars blick jag har mött har ens haft en antydan till ett leende.Några log när jag log mot dom, men inte ens alla har besvarat leendet. 
 
Ibland känner jag mig så himla osvensk. Jag känner mig inte hemma i det här kalla. Och jag pratar inte bara om själva klimatet, utan det kalla från alla människor. Utomlands interagerar man med varandra på helt andra sätt. Jag upplever dom som gladare och öppnare. Mer så som jag själv känner mig. 
 
Åh jag vet inte. Det kanske bara är vintermörkret som har fått ett för hårt tag om mig? Men just nu längtar jag verkligen bort. Bort till en land med leende människor. 
 
Till andra vildhästar som vill springa lika galet, roligt och spontant som jag. 
 
Lika vild och galen som sin mor :D
 

En månad

Igår var det precis en månad sen jag opererade mig. Och hur mår jag nu? Jodå jag mår faktiskt ganska bra - tackar som frågar...
 
Jag och Elina åkte ju ner ett par dagar innan julafton och tömde magen på sårvätska. På tisdag är det dags för mig igen :S Den här gången tar jag dock tåget ner. Jag hoppas på att det här är sista gången jag behöver åka ner dit. Så himla roligt är det faktiskt inte att behöva lägga över 1000kr och minst 14 timmar på att åka dit :P
 
Nu är jag ju tillbaka på jobbet ordentligt och vardagen rullar liksom på som vanligt efter all julfirande och nyår. Julen spenderade vi ju ute hos Marie, och det var trevligt som vanligt.
 
Nyårsafton bestämde vi oss för att ställa in alla planer och bara vara själva hemma hela familjen. Det blev himla mysigt och bra, men nästa gång år så väljer vi nog att ha gäster igen :P 
 
Sen på juldagen så åkte jag, Robin, Adde och Ante hem till Valle i Enköping där Carro också var. Sen gick vi ut tillsammans i Enköping och dansade lite. Jag kan inte påstå att det var så himla roligt i Enköping, men kul att kunna gå ut på juldagen iallafall :)
 
Men nu är vardagarna tillbaka som sagt och snart börjar ungarna i skolan igen, hallelujah säger jag bara! Det har varit lite mycket nu på sistonde med min operation, jul, nyår och dessutom 2 barn med världens längsta jullov.
 
Igår åkte dom iväg med farmor på Disney on ice och det var så välbehövligt för mig att kunna ligga i soffan en hel dag och bara kunna ta det lugnt innan jobbet, likadant var det idag då dom inte kommer hem förens ungefär nu och jag är redan på jobbet :P Jag älskar mina barn mer än någonting annat men ibland gör dom mig vansinnig! 
 
En heldag i pyjamas och soffläge framför serien Skam var precis vad jag behövde! Nu har vi kollat klart på säsong 3 och det känns så tomt!
 
 

Årssammanfattning 2016!

Gjorde du något 2016 som du aldrig gjort förut?
Jag tältade tillsammans med ungarna. Vi åkte ju till öland tillsammans med Fredrik och Viktoria och ungarna fick äntligen tälta som vi hade pratat om i flera år :)

 

Genomdrev du någon stor förändring?
Nej faktiskt inte, jag hade planer på det men det rann lite ut i sanden - tyvärr!

 

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Nej men ett par stycken blev gravida <3

 

Vilket datum från år 2015 kommer du alltid att minnas?
Jag kommer inte på något datum alls så jag antar att det besvarar frågan :P

 

Dog någon som stod dig nära?
Min farmor dog, men jag kan inte påstå att hon stod mig nära. Inte alls faktiskt.

 

Vilka länder besökte du?
England och Makedonien. Resan till london fick jag av min familj i 30års present och det var några mysiga dagar tillsammans med Robin.

 
 

Bästa köpet?
Våran underbara pool! Herregud vilken ökad livskvalitét vi fick med! Helt klart bästa köpet. Nu hoppas jag bara på att vi får en riktigt fin och solig sommar så att man kan utnyttja den till max!

 

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Att jag och Robin började dansa tillsammans! Buggkursen på söndagar är veckans höjdpunk och jag längtar verkligen tills kurserna drar igång igen nu i januari :D
 

Saknar du något under år 2015 som du vill ha år 2016?
Mer umgänge återigen. Alltså jag är så konstig på det planet. Jag säger alltid att jag vill ha fler vänner och mer umgänge. Men när det väl kommer till kritan så orkar jag typ inte med det. Det tar ju så lång tid att bygga upp den där kompisrelationen och det krävs så mycket av en! Jag är verkligen ingen driven människa när det kommer till den punkten. Jag skulle behöva att människor drar i mig för att det ens skulle gå. Det är sån himla tur att jag har nära fina vänner redan som förstår hur jag funkar - och att det är helt okej. 

 

Vad önskar du att du gjort mer?
Tränat och dansat! Båda sakerna ger mig så mycket glädje och energi - speciellt dansen!

 

Vad önskar du att du gjort mindre?
Klankat ner på mig själv! Som Robin sa häromdagen "jag fattar inte att du hela tiden hittar nya saker att klaga på om dig själv" Väldigt dålig egenskap som jag verkligen ska försöka ändra på under 2017!

 

Favoritprogram på TV?
Wahlgrens värld! Jag har blivit lite kär i den familjen och skulle vilja ha Pernilla som bästa kompis :D

 
 

Bästa boken du läste i år?
Jag tror inte att jag har läst en ända bok, förutom barnböcker för Emilia :( Där måste jag också skärpa mig, jag älskar ju att läsa.

 

Största musikaliska upptäckten?
En låt som ligger mig varmt om hjärtat är Say you wont let go med James Arthur

 

Vad var din största framgång på jobbet 2015?
Inga framgångar alls, det är inte så att jag har ett sånt jobb. Jag vet att jag är grym på mitt jobb men någraframgångar är det inte fråga om.

 

Största misstaget?
Usch :( Ingenting som jag vill skriva om här.

 

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Jag tycker att jag har haft en väldigt bra år, så jag måste säga gladare.

 

Vad spenderade du mest pengar på?
Poolen och allt runtomkring som altanen och poolhuset! Herregud det var verkligen inte billigt!

 
 

Något du önskade dig och fick?
pt-timmar! Inte för att jag har utnyttjat dom ännu, men såfort jag har läkt färdigt så ska jag boka in dom.

 

Något du önskade dig och inte fick?
Ingenting materiellt som jag kan komma på. Sen att jag skulle vilja sluta jobba och resa runt i några år är en annan femma :P

 

Vad gjorde du på din födelsedag 2015?
Jag vabbade :P Tror att det var den enda vabbdagen det här året faktiskt?

 

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
En storvinst skulle inte ha skadat om man säger så ;) Men om man ska gå till något realistiskt så skulle jag nog säga att jag verkligen önskar att jag inte hade skadad muskeln när jag hjulade i våras, det ställde verkligen till det.

 

Vem saknade du?
Ingen.

 

Mest stolt över?
Som förälder så finns det ju ingenting som jag är stoltare över än mina barn! Det är löjligt att man kan bli så fruktansvärt stolt för det allra minsta!

 
 

Högsta önskan just nu?
Att världen bara kan sluta vara så jäkla skruttig! Att alla människor ska sluta vara så jäkla dömmande och att allt hat ska utbytas till gemenskap och kärlek. Att acceptans ska bli norm.

 

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?
Sluta klaga på mig själv och sänka kraven. Jag ska försöka ta tag i saker direkt också istället för att skjuta upp det och på det sättet skapa onödig stress och ångest. Göra mer saker som gör mig lycklig.


Julstök i mitt hjärta

Nu håller jag på med de sista julstöket, för snart är det julafton :D

Idag ska jag handla mer julpapper så att jag och Robin kan slå in dom sista julklapparna. Angående julklappar så är jag och Robin lite oense där. Jag tycker att man tar fram alla julklapparna och lägger dom under julgranen på natten innan julafton så att barnen ser det när dom vaknar. Det magiska med julafton liksom :P Robin däremot vill att vi ska lägga fram dom redan nu så att barnen får klämma och känna på dom fram till julafton. 
 
Nu blir det så att vi lägger dit dom natten innan, då vi alltid har gjort så och det har blivit en tradition i vår familj. Och traditioner är någonting jag verkligen älskar! Om något så önskar jag att vi hade fler traditioner! Såna där löjliga saker som man bara måste göra då det är tradition och det känns sådär mjukt, välbekant och härligt i hjärtat. Trygga saker som man kan överföra till barnen.
 
Om jag ser tillbaka på min egna barndom så kan jag inte komma ihåg att vi hade några traditioner alls. Nu är det mycket möjligt att vi hade det, bara det att minne som vanligt är sämst. Men jag tror inte att vi gjorde någonting speciellt? Ingenting som jag har överfört till mina barn iallafall. 
 
Nu har vi iallafall delat upp vilka som ska göra vad av all julmat. Vi ska ju fira ute hos Marie, men vi delar alltid upp julmaten så att det inte ligger på en person. I år ska jag fixa:
Egengjord sill
Rulla köttbullar
Renlår
Älgstek
Rådjurstek
Kantarellsås
Laxsås
 
Så hela fredagen kommer jag nog att spendera i köket :D
Dessutom ska jag på torsdagen ta bilen och åka hela vägen till Landskrona då min kirurg ska tömma min mage. Alltså vet ni hur lite jag ser fram emot det? För det första är det inte så himla roligt att behöva köra 124mil alldeles själv. 62mil dit och sen 62mil hem :S Sen så är behandlingen inte en trevlig upplevelse! Men sen får vi hoppas på att det blir bra och att min svullnad går ner :P Elina ska förmodligen följa med mig på resan också, hon säger att hon vill det och det kan faktiskt bli himla mysigt med en hel dag med bara henne - visserligen i en bil men vi har pratat om att vi ska lyssna på poddar och bara ha det mysigt :)
 
På onsdag går ungarna på jullov också, bara det är en liten stress i sig tycker jag. Jag vill gärna hitta på saker med barnen och spendera kvalitetstid med dom. Men jag kommer inte på någonting speciellt, vi har pratat om simhallen och museum. Så himla tråkigt bara att Robin jobbar :( Vi får hoppas på att andra människor är lediga och vill träffa oss helt enkelt :P 
 
Lilla Pepsigris känner ingen julstress iallafall :P

Crap :(

Jag som var så himla glad och lycklig över hur bra min mage läkte, det skulle jag inte ha varit!
Igår så märkte jag att magen kändes spänd och svullen. Så när jag tog av min gördeln så märkte jag att jag återigen har fått seroma. Alltså vätska under huden.
 
Den här gången är det mycket! När jag trycker på magen så går det som vågor på magen av all vätska där inne. Och när jag trycker på magens ena sida så känner jag hur vätskan åker över till den andra sidan. Det känns helt surrealistiskt och ser sjukt ut, som om min kropp är gjort av slime eller dallrig pudding :P
 
SUCK!
 
Nu är jag rädd för att min dumma kropp återigen ska kaplsa in skiten så att det blir samma sak igen :( Jag har mailat Tuve så får vi se vad han säger. Det skulle inte förvåna mig om jag måste åka hela vägen ner för att han vill tömma ut vätskan... Sen kommer den säkert återbildas några gånger så att jag måste åka fram och tillbaka. Inte speciellt roligt att åka fram och tillbaka då det tar så många timmar, och dessutom så är det förjäkla dyrt!
 
Aja nu har jag gnällt tillräckligt känner jag, nu är det dags att gå till skolan och hämta hem min lilla tjej <3 
 
 

Mycket att se fram emot!

Just nu känns det som om jag har väldigt mycket fint att se fram emot :) Först och främst är det snart jul - och jag älskar julen! Jag har lyckats få Robin att spela bingolotto på uppesitterkvällen och det ser jag sjukt mycket fram emot. Äta lite julskinka och mysa tillsammans med min kärlek kvällen innan allting sätter igång låter inte helt fel. 
 
Själva julafton ska vi fira hemma hos Marie ute i skokloster, och det ser jag också sjukt mycket fram emot <3
Jag är dessutom ledig hela julen för första gången på många år. Jag skulle egentligen ha jobbat men jag är ju sjukskriven så jag får vara ledig :D Åh vad jag ska njuta av allting!
 
Sen så i februari åker vi iväg på fjällsemester tillsammans med farmor och barnen. Det blir första gången ungarna åker skidor och jag kan inte sluta kolla på bilder och drömma mig bort! 
 
 
Sen den 9onde mars så lyfter flyget till Förenade Arabemiraten, närmare bestämt till Fujairah. Vi valde att åka med Apollo till ett hotell som heter Radison blu resort Fujairah. Det är ett fyrstjärningt all inclusive hotell som ligger direkt vid stranden - perfekt nu när vi åker tillsammans med barnen! Vi valde ett deluxerum med balkong och havsutsikt. Förhoppningsvis kommer jag och Robin kunna spendera några romantiska kvällar där ute på balkongen när barnen sover :)
 
28 grader i luften och 27 grader i vattnet passar mig perfekt!
 
Här kommer jag inte ha något emot att äta middag :P
 
Sen kommer vi förmodligen ta en dag då vi kommer ta med barnen till Dubai och besöka Aquaventure Waterpark som ligger på den konstgjorda palmön vid hotellet Atlantis. Det kommer ungarna garanterar att älska!
 
Sen hinner vi bara vara hemma i några veckor för sen i April så ska jag och Robin iväg till Förenade Arabemiraten igen - den här gången till Dubai! Den här gången ska vi bo  på ett fint hotell som heter Hawthorn Hotel & Suites by Wyndham JBR. Den ligger mellan Jumeirah Beach Residence, The Walk och Dubai Marina. Ett helt perfekt läge med andra ord och vi kommer ha utsikt över den persiska viken!
 
Det känns bra att ha saker att se fram emot nu under vintern. Det gör det så mycket lättare att stå ut med att det gråa, kalla och mörka... 

3 dagar sen

Nu är det 3 dagar sen jag opererade mig och jag måste säga att jag faktiskt mår oförskämt bra :) Tack alla ni fina människor som har hört av er till mig på ett eller annat vis för att fråga hur jag mår. Det känns tryggt att jag har människor i min närhet som verkligen bryr sig om mig <3
 
Operationen gick jättebra och Tuve berättade att han hade tagit bort rester stor som en knytnäve. Det var inkapslade blåmärken, ärrvävnad och annat som hade bildats och att det helt klart var rätt beslut att operera bort det. 
 
Nu är det här ingenting som någon annan utomstående skulle märka, utan det var för min egna skull för att jag skulle slippa ha en stor hård knöl. Som tur är valde jag världens bästa kirurg som korrigerade det här helt gratis.
 
Skillnaden mot jag mår nu jämfört med förra operationen är som natt och dag. Det jag gjorde nu är att likna vid ett kejsarsnitt och det är ingenting jämfört med förra gången då jag lagade mina magmuskler! Jag som var så orolig över att jag skulle ha ont, men så har jag inte ens behövt ta alvedon utan jag tycker att jag klarar mig bra utan :) Jag är givetvis begränsas i hur jag får röra mig och jag får absolut inte lyfta tex. Men jag kan vara uppe, fixa middag och liknande. Men som nu när Robin gick ut med Emilia för att göra snölyktor i snön, då fick jag stanna inne :P Men jag är så sjukt jäkla glad och nöjd! Äntligen är allting klart och jag kan börja fokusera på annat :D
 
Dom här bilderna är tagna dagen efter operationen. 
 
Ser ni hur långt ner han flyttade ner snittet? Det är jag överlyckligm över då vi hade pratat om att jag skulle få snittet högre upp än vad jag hade det, men så fick jag det ännu längre ner :D
 
 
Just nu bygger Emilia och Robin snölyktor, Elina är hemma hos Viktoria och jag sitter nere vid datorn. 
 
 
 
 

Imorgon!

Imorgon is the day! Klockan kommer ringa 04:00 och då är det bara att göra sig iordning och åka hela den långa vägen ner till landskrona för kl 11.00 ska jag vara på kliniken och fixas inför min operation!
 
Jag börjar faktiskt känna mig lite nervös. Nu tror jag säkert att operationen kommer gå bra - men man vet ju aldrig! Dessutom ser jag inte fram emot perioden efteråt... Nu hoppas jag på att det kommer gå lättare än förra gången då det här är en mycket mindre operation, men ont det kommer jag att ha! Iallafall av den där jäkla gördeln man måste ha i X antal veckor efteråt... herregud vad ont i ryggen jag fick av den förra gången :(
 
Men det ska bli så himla skönt att det äntligen blir av! Varför jag gör det här är för att det inte går att få bort det på något annat sätt än en operation, om jag hade kunnat träna bort det så hade jag gjort det för länge sen. Det är är stram ärrvävnad samt inkaplsad serom som man måste skära bort för att bli av med. Tack och lov för min underbara kirurg Tuve som åtgärdar det här <3
 
Allting här hemma är iallafall förberett och klart. Jag städade klart igår och tog fram det sista julpyntet så det är klart. Jag har även handlat klart alla julklapparna, så dom ska bara slås in. Så jag känner mig redo. 
 
Ni kan väl hålla tummarna för mig imorgon?
 
Bild från förra gången med den underbara gördeln... fy tänk att imorgon ligger jag sådär igen!
 
 
 

Sälen i februari!

Idag så bokade vi äntligen våran efterlängtade fjällenresa tillsammans med ungarna!
Den 5 februari bär det iväg till sälen, närmare bestämt hundfjället! Det ska bli så himla roligt! Vi har ju velat åka iväg tillsammans med ungarna men det har aldrig blivit av, men nu så gav Robins mamma det här till ungarna i julklapp - helt perfekt!
 
Skidskola varenda dag är också bokad till ungarna, så nu får vi verkligen hoppas på att dom tycker att det är roligt! Jag längtar iallafall sjukt mycket! Eftersom att jag själv älskar att åka skidor så hoppas jag på att kunna föra över det till ungarna också :P Sen får vi också hoppas på att det är fint väder med en massa sol :D
 
Vårt boende dessa dagar, vi bor precis mitt i smeten med 150m till liften - helt perfekt!
 
 
 
 
Oh vad jag längtar!

Mål

Den sista tiden har jag blivit helt besatt av tanken på att bygga hus! Det går i perioder för mig, och just nu är jag verkligen inne i en period då jag vill bygga nytt! För om vi ska fortsätta kunna klätta på "karriärstegen" när det gäller hus så måste vi tyvärr flytta. Sälja det här huset, och investera all vinst i en ny fastighet. 
 
Tyvärr finns det noll tomter här i Bålsta! Det finns för den delen knappt några hus till salu heller. Bostadsmarknaden här är verkligen insane! Ni anar inte hur mycket jag ångrar att vi inte köpte tomten i vibyäng som vi hade reserverat... Där hade vi tjänat ett par miljoner om vi bara hade vågat!
 
Robin hittade ett hus i Thailand som vi blev väldigt sugna på också! En villa med 3 sovrum, stor terass och carport. Det låg dessutom i ett jättefint område med poolområde och närhet till en av thailands finaste stränder. Men om vi skulle köpa det så skulle vi knappast kunna bygga ett nytt hus här hemma :/ Dessutom får man inte som utlänning äga fastighet och mark i Thailand så risken för att man blir blåst är stor - det känns jätteläskigt!
 
Men samtidigt så är det ju ett av mina mål, att äga ett hus utomlands som jag och Robin kan bo i under vinterhalvåret när barnen sen har blivit stora! Det ska jag göra! Jag vill verkligen inte vara här i Sverige under den här årstiden! Vi har kollat på hus i Spanien också, och det är ju onekligen ett mer bekvämt alternativ om man tänker på resavståndet. Man skulle helt enkelt kunna utnyttja det mer, flera resor per år.
 
Aja jag får helt enkelt ta och avvakta, tids nog lär det ju komma tomter här i Bålsta. Men jag vill liksom att saker och ting ska hända nu! Jag menar om jag hade lyssnat på vad folk sa till mig så hade vi förmodligen suttit kvar i samma lägenhet i centrum... Det gäller att ha en plan om hur man vill ta sig framåt och sen också våga! Man kommer garanterat göra misstag men det gör ingenting! Se bara på vårat hus i gillmarken, vi sålde det för 1.6 nu säljs dom för närmare 3 miljoner! Alltså SHIT vad det svider! Men samtidigt, hade vi inte sålt det då så hade vi inte haft det här huset, och värdeökningen som den har gjort. Så man förlorar lite, vinner lite och det gäller att inte ge upp! Fortsätt satsa så kommer det att gå till slut - jag kommer ha allting jag drömmer om i slutändan :D
 
 

Fotovägg

Just nu drömmer jag om att göra en snygg fotovägg i hallen. Hitta snygga ramar och ha fina kort på ungarna och familjen. Den väggen är så kal och tråkig så det skulle verkligen bli perfekt där! Men det känns så himla svårt och jobbigt att leta fram kort som man vill rama in! Jag vill ju liksom ha bilder från att dom var bebisar fram till nu.
 
Det är den här väggen jag vill fylla
 
Väggen till vänster
 
Och såhär ser väggen mittemot ut just nu
 
Men jag har iallafall en bild i huvudet hur jag vill att det ska bli. Kanske dags att ta tag i det nu, iallafall börja kolla på olika snygga ramar :P
 
 

Min lilla tjej!

Igår när barnen kom hem från skolan så sa Emilia att hon hade något att berätta som skulle göra mig glad.
 
Jag blev såklart nyfiken och frågade vad det kunde vara och då sa hon mamma jag har blivit kär! 
 
Så berättade hon att hon hade lekt med en av killarna från parallelklassen och att dom hade börjat stirra på varandra. Sen så hade dom börjat gå runt i cirklar och börjat stirra på varandra igen "jag förstod inte vad det var som hände" 
 
Sen så hade dom kommit närmare och närmare varandra och då hade han sagt att han var kär i henne och pussat henne på kinden. Emilia hade också sagt att hon var kär i honom och så hade dom pussats flera gånger på munnen :O Till slut hade han frågat Emilia om hon ville gifta sig med honom och hon hade svarat ja :P
 
Alltså min lilla lilla tjej! För mig är det helt galet att hon redan är så pass stor att hon pussas med killar. För mig är hon fortfarande liten, det märks verkligen att hon är min minsting :P
 
Det är nog dags för mig att inse att hon inte är så liten längre, hon börjar faktiskt bli stor! Hon tar ansvar, går ut med Pepsi, ger henne mat, överraskar oss med att ha städat huset när vi varit borta. Ja helt enkelt en stor tjej! 
 
Emilia påväg till skolans halloweendisco 
 
Är så glad över vilken fin tjej hon har blivit! Klok, snäll och med världens största empati. Som när hon hörde dom stora barnen bråka, det var några killar i sexan som sa att tjejerna inte fick spela fotboll. Då steg Emilia fram och sa ifrån att tjejer visst kan spela och att det inte spelar någon roll om man är tjej eller kille. Alltså det gjorde mig så stolt! 

Dubai!

Robin har alltid köpt fina presenter till mig på jul och födelsedagar och jag kan inte påstå att jag har varit lika duktig på det - iallafall inte den sista tiden. Så nu när han fyllde år i oktober så visste jag inte alls vad jag skulle köpa! Till slut så beslutade jag mig för att köpa en fin klocka. Jag vet ju att han gillar klockor så det kändes som en bra idé. 
 
Men jag var riktigt nervös över att köpa en klocka som han inte alls gillade, det hade ju blivit lite pinsamt. Det kanske är lite löjligt, men det kändes väldigt viktigt att han skulle tycka om den. Som tur var så gillade han den!
 
Sen så köpte jag även en resa till Dubai! Robin har sagt flera gånger att han vill åka dit så det kändes som en bra present! Så den 23 april lyfter planet dit! Det ska bli så himla roligt! Det är visserligen ett halvår kvar tills vi åker, men då har vi en massa tid på oss att planera hur vi ska lägga upp veckan. Vad vill vi se, göra och uppleva! Vi funderar även på att kolla på vigselring där borta då guld och diamanter är mycket billigare än i Sverige. Oh jag ser verkligen fram emot det här! 
 
Det känns som om det behövs någonting att se fram emot nu när det är så jäkla kallt ute! Visserligen blir det väl lite ljusare nu när snön kommer men alltså jag har ingen lust! Jag vill ha sol, värme och grönt gräs! Vi ska ju åka utomlands i februari med ungarna också, dock vet jag inte riktigt vart ännu. Jag vill absolut inte till typ kanarieöarna där det inte är riktigt varmt och dessutom iskallt vatten. Men om man ska ha riktig värme så behöver man åka så långt! Robin pratar lite om Mexico men jag vet inte riktigt, jaja någonstans ska vi iallafall!

Makedonien

Makedonien var över förväntan faktiskt! Det var riktigt fint där, inte alls som jag hade föreställt mig det. Dit kommer vi snart åka igen, jag var väldigt nära att boka en resa dit nu i november men jag bestämde mig för att det var bäst att stanna hemma innan operationen. Det får bli en weekend dit i vår istället så att man kan sitta ute och njuta av värmen. 
 
Det står statyer precis överallt, men det här var helt klart min favorit! En som visar en moders kärlek till sitt barn <3
 
Hela gänget!
 
Stora torget
 
Maten är riktigt billig! Jag beställde in allt det här för ca 150kr
 
Vi åkte upp i bergen en dag och gick i nån grotta med fladdermöss
 
Grottan påminde lite om den som jag simmade i när jag var i Mexico.
 
En lärorik resa på många sätt och vis. 

Imorgon åker vi!

Idag blev det äntligen av att jag gick till gymmet för första gången sen i våras. Alltså på riktigt - hur jobbigt kan det vara? När jag var där så kände jag bara "fuck this, jag är hellre slapp och mjuk än att behöva utstå det här"
Det var verkligen hur jobbigt som helst! Och så gjorde det sjukt ont i muskeln som jag gjorde illa i våras. Men nu efteråt känns det bra. Jag vet ju att det blir lättare, och det ganska snart... 
 
Nu åker vi ju iväg till Makedonien imorgon - JIPPI! Så det blir ingen träning fören nästa vecka - ännu mer jippi :P Jag ser fram emot våran resa så sjukt mycket! Herregud vad jag ska sova, njuta och äta god mat! Att få vila upp mig riktigt ordentligt utan barn och bara kunna göra precis vad jag vill när jag vill - lyx!
Tyvärr har jag inte tagit mig tiden och kollat upp vad jag vill göra på plats. Förhoppningsvis så kommer det vara relativt varmt så att man kan vara ute och upptäcka :) 
 
Jag ska ta med bikinin också och hoppas på att man kanske kan besöka nått spa :P 
 
Idag ska jag se till att allting är klart inför imorgon så att jag inte behöver stressa imorgon. Istället kan jag gå en riktig långpromenad och bara ta det lugnt innan vi åker senare på kvällen. Så egentligen har jag massor att göra... varför fungerar jag som så att jag hela tiden skjuter upp saker som jag måste göra?
 
Äh lika bra att sätta igång kanske, jag ska fixa med packningen, skicka tillbaka paket, se till att hemmet är städat, bädda rent, köpa biljetter till aronsborg, åka iväg med sopor och hämta upp barnen... 
 

Nu kör vi igen!

Igår kl 09:05 gick mitt tåg mot landskrona för att träffa min kirurg för hans utlåtande om min mage. Jag måste erkänna att jag var riktigt nervös! Inte för resan precis, utan för vad han skulle säga och tycka om resultatet. Men jag hade inte behövt oroa mig. 
 
Väl där så klämde han på magen och sa direkt att det här fixar han :D Det är förmodligen gammalt inkapslad vätska och ärrvävnad sen förra operationen. Då blev jag ju väldigt svullen och det är förmodligen därför det här hårda bulliga området har bildats. Så han kommer öppna upp området mitt på magen och skära bort vävnaden och det inkaplsade för att sen sy ihop det igen. Tyvärr kommer jag få ärret högre upp än vad jag har nu, känns lite tråkigt då jag har varit så himla nöjd över hur lågt mitt snitt sitter. Men alltså jag tar hellre ett högre ärr än vad jag har nu. Han ska också åtgärda slutet av mitt ärr på vänstra höften, jag är lite ojämn där så han tar det samtidigt :)
 
Det känns iallafall skitkul att det blir av! Mindre tråkigt att behöva åka dit, bli sövd, ha ont, bli sjukskriven och ha en massa återbesök igen :S Får lite ångest över att behöva ha den där jäkla gördeln på mig igen, jag fick så sjukt ont i ryggen av den sist. Men men det är ju en mycket mindre operation än förra gången så det ska nog gå bra. Idag är det precis 8 veckor kvar till min operation - helst av allt skulle jag vilja göra den nu men det fanns ingen tid förens då. 
 
Det tråkiga är att det inte känns så meningsfullt att börja med min pt-träning nu. Jag hade verkligen sett fram emot det! Men jag får ju inte träna på ett par månader efter operationen så det känns det smartast att börja med det efteråt så att man inte börjar med något och sen kan man inte fortsätta på länge. Men den vanliga träningen ska jag iallafall börja med! Första passen är på fredag, först shape och sen flx - känner mig så jäkla taggad!
 
Vi hade ju halloweenfest här hemma i lördags, så sjukt jäkla roligt att ni som kom kom! 
 
Dagen innan färgade jag och klippte håret och här ser ni resultatet. Jag blev så himla nöjd! Provade även linserna och klänningen som jag skulle ha. Tyvärr syntes inte linserna så mycket på kvällen, det behövdes rejält med ljus som på bilden nedanför för att dom skulle synas. 
 
Jag och baby - i dubbel bemärkelse :D
 
Jag hade som mission att ta bild tillsammans med alla på festen, och inte se likadan ut på alla bilder som Robin alltid säger att jag gör :P Ja resultatet blev väl sådär måste jag säga. Här är det jag tillsammans med Valle, Carro, Adde och Bulte
 
Jag tillsammans med Ante, Joakim, Robert, Jocke och Jessica
 
Jag tillsammans med Jonathan, Nakita, Robert, Putte och Dennis
 
Dom tre musketörerna :D
 
Jag märkte nu att alla tyvärr inte fastnade på kort, men en hel del iallafall :D Men efter det här räcker det med alkohol på bra länge känner jag. Eller ja jag ska ju åka till Makedonien om en vecka och så är det ju Aronsborg efter det, men då räcker det allt med nån cider. 
 

Så himla glad!

Just nu så är jag så himla glad! Först så fick vi startbeskedet för bygget av vårat poolhus igår, sån jäkla tur att det gick igenom! Det är verkligen värt att fira efter allt skit! Nu ska den isoleras och sätta upp innerväggar, golv och tak. Elen är iallafall indragen så sakta, sakta blir den mer o mer klar. 
 
Sen till våren ska den skrapas och målas om - då kommer det bli en så stor skillnad på utseendet! Det kommer bli så skönt när den är klar! Efter det här så tänker jag fasiken inte påbörja några fler stora projekt. Skulle vara skönt att slippa massa krav, stress och måsten ett tag.
 
Sen så det bästa utav allt!
Jag mailade min kirurg igår angående min mage, jag är nämligen inte helt nöjd med området nedanför naveln. Det området står liksom ut och är hårt. Det ser lite ut som en gravidmage dom första veckan när man är svullen nedanför naveln. Jag har tagit upp det tidigare i våras med min kirurg men fick inte det beskedet jag önskade då. Men så igår mailade jag honom igen och skickade med bilder. Jag skrev om hur missnöjd jag var och så fick jag det det här svaret tillbaka:
 
Hej Linda,
 Jag gjorde en bedömning att detta var rester efter operationen som skulle bli bra av sig självt och när det inte blir det så får det åtgärdas. Jag vill se dig igen så att jag kan avgöra vad som behövs göras och kunna sätta en rimlig operationstid på det.
 
Ring så får du hjälp att hitta en tid.
 
Alltså jag blev så himla glad över hans svar! Att det kanske kan bli åtgärdat trots allt! Jag menar när man betalar 115.000kr för någonting så vill man ju faktiskt bli nöjd! Det är inte så trevligt med en stor hård valk tvärs över magen! Så nästa tisdag ska jag åker ner till Landskrona, vilket innebär att jag åker hemifrån kl 09 på morgonen och kommer hem kl 01 på natten - men det är de värt!
 
Det är alltså området som jag har ringat in här på bilden. Inte världens bästa bild, men ni ser ju.
 
Nu ska jag sätta igång med städningen här hemma, ikväll kommer nämligen alla hit och ska fira Elina och Viktoria som har fyllt år. Så jag ska fixa med mat och grejer :S Men egentligen ska jag inte städa, mer plocka undan då vår städerska kommer imorgon. Gästerna får helt enkelt stå ut med lite skit i hörnen :D
 
 

Minitonåring

Haha jag måste bara visa er hur det är att ha en 9åring i huset :) Jag är på jobbet och hade sagt åt Elina att leta upp sin läxa och göra den, fick de här sms:et
 
 
Haha världens suraste lilla minitonåring som inte alls vill göra som jag säger åt henne 😂 
 
 
Som tur är så är hon inte den långsinta typen ;) 

Alltid 10kg

Läste det här inlägget
 
http://ladydahmer.nu/vad-tycker-din-man-om-din-vikt-och-din-kropp/
 
Alltså jag har så himla svårt att förhålla mig till det där. För det första är 78kg till 170cm inte så farligt mycket. Enligt bmi så kan man väga max 72kg för normalt bmi för den längden. Så fet hade jag knappast kallat personen. 
 
Hon har alltså fått höra av sin man att hon har blivit "lite fet" och att han inte längre är attraherad av henne. Alltså på riktigt, hur ont måste inte det göra?
 
På ett sätt så tycker jag att man absolut måste kunna prata om det. Man att säga att man inte längre är attraherad - det måste vara det absolut elakaste man kan göra. Istället så kanske man kan öppna upp för att försöka leva en sundare livsstil och få med sin partner på fysiska aktiviteter. 
 
Ah jag vet inte riktigt. Robin har aldrig någonsin sagt att han inte är attraherad av mig. Varken nu eller när jag var tjock. Hade han gjort det så hade jag mått skit. Jag menar jag mådde redan riktigt riktigt dåligt på den tiden, och att då inte ens få stöd av sin partner. 
 
Vet ni att jag har inte vägt mig på ganska precis 1års tid? Sist jag vägde mig var i Oktober/November förra året. Sen dess har jag inte vägt mig en enda gång. Innan dess vägde jag mig varje måndag och skrev ner resultatet. Jag har sagt att jag ska väga mig flera gånger men jag har alltid tänkt att jag måste försöka gå ner 10kg först. Bara tanken på att väga mig ger mig riktig ångest. 
 
Och de här jävla 10kg! Jag tänker alltid att jag ska gå ner 10kg. Nu vet jag alltså inte vad jag väger, men sist jag vägde mig så vägde jag typ 70kg, och jag vet att jag har gått ner ytterligare sen dess. Men endå så tänker jag alltid "10kg till sen är jag nöjd" Vart kommer tanken på de här jäkla 10kilona ifrån? Varför just 10kg? Nu säger alltid Robin att jag inte behöver gå ner och att han älskar min kropp - och jag är så glad över det. Jag är knappast den smalaste eller mest vältränade men jag behöver inte vara det heller. 
 
Ah jag vet inte, blev iallafall illa berörd av hennes berättelse. Varför ska hon behöva anpassa sig för att vara knullbar för hennes kille? Hon som har fött honom 2 barn, plötsligt duger hon inte längre. Alltså jag hade förstått om hon hade gått upp massor, men så var ju inte fallet. Enligt mig vidrigt gjort av hennes partner - finns ingenting annat att säga om det än vidrigt!
 
Min present av Robin var 10st tillfällen med pt. Och det bästa av allt är att jag vet att jag inte fick de för att han vill att jag ska bli smalare/mer fit utan för att det är jag själv som har önskat det här under en lång tid. 
 

Alla är fina på insidan

Jag har ju tidigare skrivit om hur stökigt det är i Elinas klass. Vi har haft möten om situationen men det har hittills inte lett till någon förändring. Det är så pass illa att några av killarna misshandlar en annan, att de sparkar och slår i grupp på en enskild person. I klassen är det kaos - på riktigt kaos. Jag har blivit helt matt när jag har varit med. Det har varit skrik och stök hela lektionerna. Barn som absolut inte lyssnar vad fröken än säger. 
 
Men iallafall så tänkte jag att jag skulle försöka göra någonting åt saken. Jag känner ju dom flesta barnen ganska bra då jag är väldigt närvarande. Jag stannar alltid och pratar med alla när jag hämtar och  lämnar, samt är med i klassen regelbundet. 
 
Så jag har pratat med några av de stökiga killarna om att de ska försöka sitta stilla på lektionen och sluta skrika. 
När jag stämde av efter första dagen så sa dom att det inte alls hade gått så bra. Efter lite diskussioner om varför det inte har gått bra så har dom kommit fram till att de ska försöka lite mer. Och det har gått framåt!
 
Så idag när jag stämde av med dom så sa dom att det faktiskt hade gått ganska bra, dom hade bara varit upp några gånger. Så jag frågade om de tyckte att de hade förtjänat en belöning - kanske var svaret. Jag stämde av med en resurslärare och han sa att dom faktiskt hade varit ganska bra idag.
 
Så då kom jag och barnen överens om att jag ska komma imorgon efter lunchen och att de ska försöka sitt allra bästa imorgon med att sitta stilla, lyssna och arbeta ordentligt. Och om de har uppfört sig så ska jag bjuda på någonting.
 
Jag har tänk köpa glass och något litet till. Men allra främst lyfta fram att jag är otroligt stolt över att dom verkligen försöker och gör sitt allra bästa. Att verkligen berömma dom här stökiga barnen inför hela klassen och få dom att känna sig stolta över sig själva. För jag menar att om de får känna sig stolta över sig själva och känna att de faktiskt klarar av det här så blir de mer benägna över att försöka igen. 
 
Jag har använt Pepsi också för att skapa relation med barnen. Dom allra flesta barnen gillar ju djur och dom här barnen är inget undantag. Jag har låtit Pepsi leka med dom och skapat relation med dom samtidigt. Och det har gett resultat. Ärligt talat så söker de kontakt när man kommer och lyssnar när man pratar. Som igår lät jag en av de stökigaste killarna ta över kopplet och passa Pepsi medan jag gick till andra sidan skolan och hämtade Emilia. Och ni skulle ha sett hur glad och stolt han blev! Och han hade varit superduktig med Pepsi och jag berömde honom ordentligt och tackade så mycket för hjälpen.
 
Nu hoppas jag verkligen på att de har försökt ordentligt imorgon. Jag skulle bli så otroligt stolt och glad om de faktiskt har ansträngt sig. Om det funkar så tänker jag fortsätta på samma spår. Jag menar jag har nästintill all tid i världen på dagarna så jag kan lika gärna lägga min tid och energi på detta just nu. 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0