Idag packade jag in båda tjejerna i bilen och styrde mot Ikea. Eftersom Robin älskar att gå på Ikea lika mycket som jag älskar att städa toaletten så fick min kära mor följa med istället.
Jag kan, utan att överdriva, säga att det var grymt mycket folk där! Men det visste vi ju redan med tanke på att det är lördag efter löning.

Vi hittade iallafall det mesta som vi skulle ha, plus att jag hittade flera saker som hamnade på min "att köpa lista"
Bland annat en superfin garderob som vi ska ha ute i hallen. Dessutom hittade jag supersnygga handtag till köksluckorna!

Mamma shoppade en lampa, en matta och en vas.
Medans jag köpte glödlampor, en vas och en förvarningsmöbel med tillhörande backar till barnrummet.

Elina älskar verkligen Ikea och blir alldeles till sig så fort jag nämner att vi ska åka dit. Så imorse när jag sa att vi kanske skulle dit om mormor ville följa med så började tjatet om att jag skulle ringa mormor och fråga.
När ska jag lära mig att inte säga saker i förväg till Elina?
Iallafall så sprang hon omkring och åkte kana och lekte medans jag matade Emilia så hon hade himla skoj. Det visste jag ju innan också med tanke på att hon hela tiden sa att Ikea är jätteroligt ;)

Allting gick jättesmidigt trots en massa folk. Det enda som var dåligt var att Emilia kräktes ner hela sig själv, filten och vagnen precis efter att hon hade ätit. Hon har aldrig kräkts så mycket innan så det var ju typiskt att hon skulle göra det just då.
Så mitt bland alla lampor fick jag klä av henne alla kläderna, byta blöja och sätta på nya torra små kläder. Men det gick det också :)
Resten av tiden fick jag dock finna mig i att gå runt och lukta surt gammalt bebiskräk, vilket verkligen inte luktar gott!

Imorgon ska vi åka till farmor och fira Robins syster som har fyllt år. Så jag håller tummarna för att jag ska få sova några timmar inatt så jag slipper åka dit och se ut som en levande död. 
Föresten så undrar jag verkligen när alla hormoner tänker släppa dödsgreppet de har om min kropp?
Jag är inte gravid nu och jag ammar i princip inte längre så borde det inte ge mig sig snart?
Jag hoppas det iallafall så jag slipper gå runt och se ut som en finnig tonåring, jag som i princip aldrig har finnar eller liknande i vanliga fall *suckar*

Nej nu ska jag ta och göra mig iordning för natten och hoppas på sömn. Det bådar inte så gott för Emilia har gallskrikit där nere med pappa hela tiden jag har suttit framför datorn. Man kan ju alltid hoppas på att hon har skrikit sig trött och tänker sova nu :)

Mina Ikea fynd

Förvarningsmöbel till barnens rum, fast med andra backar i

En fin vas till alla de underbara blommorna jag ska få av Robin *piiiik*

Glödlampor till min lampa så jag äntligen kan se något när jag sitter vaken i sängen på nätterna with the baby

Vad som ska inhandlas

Garderob till hallen, synd att den inte fick plats i bilen annars hade jag köpt den idag

Sänghimmel till Elinas säng som passar perfekt till djungelteamat. Den skulle jag egentligen ha köpt idag men jag glömde bort att ta den på Tag själv lagret.

Vad härligt det är att kunna säga min familj
När jag tänker på att jag har 2 st underbara, friska, fina tjejer så kan det ibland susa i huvudet på mig. Jag blir alldeles uppfylld av kärleken. När Emilia kom så gjorde hon våran familj komplett.

Några dagar efter att hon kommit så sa Robin till mig "she made me a little bit more happy in my life"
Och jag svarar lite retsamt att "jaså? Räckte det inte med Elina innan då?"
Jo självklart men jag trodde att det skulle bli skitjobbigt med 2 barn, men det är det inte, fick jag till svar.

Och jag känner likadant! Visst vissa saker är jobbigare nu när man har 2 barn. Som tex att ta in och ut ur bilen, nu är de ju 2st och jag får så ont i ryggen att behöva stå inböjd och spänna fast dom.
Eller när Emilia skriker på nätterna och Elina vaknar av det.
Men det är bara småsaker, det positiva väger upp det med flera 100.

Så det jag ville säga var att jag är hemskt tacksam för min fina familj, vad skulle jag göra utan er?

Kikar fram


Elina flummonster


Myser med pappa


Tjejerna i familjen

Finns det något mysigare än att ha en naken liten bebiskropp liggandes på magen? Eller naken är hon väl inte, hon har ju blöja på sig :)
Hon är så otroligt mjuk och luktar så gott! Att få gräva ner näsan i hennes rynkiga nacke och känna hennes lukt är som balsam för själen.

Hon badade för första gången igår och hon älskade det. Hon flöt omkring i vattnet och man riktigt såg hur mycket hon njöt. Men att behöva komma upp ur badet var inte lika uppskattat, stackarn frös nog.

Idag ska vi till bvc och väga henne igen, jag hoppas verkligen att hon har gått upp nu. Vi får se hur det kommer gå med amningen den här gången. Den här lilla fröken är lika lat som sin pappa och tycker att det är jättejobbigt att behöva suga så mycket för att få ut maten. Så istället somnar hon eller vägrar ta bröstet helt enkelt :S
Jag ska fortsätta kämpa då jag verkligen vill amma, jag har fått några tips nu som jag ska prova innan jag ger upp.


Jag har föresten mina adventstakar kvar men jag vågar knappt tända dom längre med tanke på vad grannarna tycker :P Men det är ju så mysigt att ha dom tända! De ger det perfekta mysljuset så när jag tar bort dom så måste jag ersätta dom med någon annan belysning. Men än så länge har jag inte sett någon snygg lampa som man kan ha i fönstret, det är svårt det där.

Nej nu kanske man ska gå och väcka Robin så man kan få något gjort innan man ska iväg? Jag måste dammsuga och hänga upp tvätten iallafall, såna där roliga saker som man inte vill göra - men måste.

Första badet

Jag upptäckte precis att Lillasysters navel hade ramlat av så jag går in i tvättstugan och ska byta blöja och rengöra naveln. Robin tycker att det är skitäckligt att hon har tappat naveln men jag tvingar med honom in för en andra åsikt om naveln ser bra ut eller inte.
När Lillasyster ligger på skötbädden blir hon ledsen och börjar skrika. Plötsligt rygger Robin tillbaka och ser äcklad ut. Först trodde jag att det var pga naveln men inser snart att det är jag som är upphov till den äcklade minen.
Jag står nämligen utan tröja eller bh när jag byter blöjan och när bebisen började skrika reagerade mina bröst med att producera en massa mjölk som började rinna.

Så där står jag med läckande bröst och ska försöka torka och rengöra en tappad navel. Robin är inte till mycket hjälp då han tycker att båda sakerna är äckliga ;)

Naveln ser iallafall fin ut och jag kommer inte sakna den stinkande lilla klumpen som numera ligger i sopptunnan, lämnad till sitt öde.

Nu ska jag ta mina 2 tjejer och krypa ner i sängen. Jag hoppas på en god natts sömn och trevliga drömmar för en gångs skull.

Nu är hon äntligen hos oss, på självaste bf-dagen den 14 januari bestämde sig lilltjejen för att komma ut.
Jag tänkte försöka skriva ner hur det gick till, är ni känsliga så föreslår jag att ni slutar läsa nu :)

Allting började med att vi var på bedömningsmottagning i Uppsala pga mitt höga blodtryck plus äggvita i urinen.
Där fick jag träffa en underbar läkare, det var föresten samma som jag fick träffa när jag väntade Elina, som föreslog att vi kunde göra en hinnsvepning för att reda livmodern lite.
Jag som hade hoppats på att få en hinnsvepning hoppade glatt upp i sitsen. Sen var det bara för oss att åka hem.

På vägen hem ringde jag mamma och frågade om hon inte kunde göra korvgryta och bjuda mig och Elina på. Jag var så sjukt sugen på det och så blev det bestämt att jag skulle komma till henne när jag hade hämtat Elina från dagis vid 4 tiden.
Mamma föreslog att jag och Robin kunde gå på bio så kunde hon ta Elina men Robin ville inte för han hade så ont i huvudet, vilket var himla tur om man ser tillbaka på det :P

När vi kom hem från sjukhuset så gick Robin och la sig och sov medans jag satt själv nere. När jag lite senare vid 1 tiden gick på toaletten så märkte jag att slemmproppen hade gått.
Whoho tänkte jag, kanske fortsätter det på samma väg så att det snart sätter igång?
För säkerhetsskull så började jag städa lite så det skulle vara fint om bebisen bestämde sig för att komma.

Sen åkte jag och hämtade Elina från dagis och sen direkt ner till mamma. Maten var supergod och det var någon gång där som jag började känna av sammandragningarna en aning mer.
Sen helt plötsligt känner jag att det kommer varm vätska och jag fick bråttom in på toaletten.
Jag visste inte riktigt vad jag skulle tro, inte kunde jag väl ha kissat på mig? Men var det inte lite lite för att kunna vara fostervatten? Jag bestämde mig för att det säkert var lite mer av slemmproppen och gick tillbaka för att äta upp middagen.

Vi hann precis äta upp när Maggan plingade på dörren, då kände jag att det kom mer vätska så jag sprang in på toaletten igen. Den här gången förstod jag nästan att det var vattnet som hade gått.
Samtidigt så fick jag ett par sammandragningar som var lite starkare. Så jag gick ut till tanterna och sa att jag förmodligen läcker fostervatten så jag åker hem nu.

Så på med Elinas overall och ut i bilen. Det var meningen att jag skulle svänga förbi Sibylla för att köpa mat åt Robin men det glömde jag helt bort. Så när jag kommer hem möts jag av en grinig gubbe som fnyser nått om att jag aldrig gör något för honom *suck*
När jag säger att jag tror att jag läcker fostervatten så säger han att jag inte alls gör det och går upp och spelar dator istället.

Så jag sätter mig framför datorn och plinkar lite. Vid halv 7 tiden på kvällen är jag övertygad om att det är på G.
Vad kunde det annars vara?

Vid halv 9 tiden så går Robin och nattar Elina medans jag sitter med lite värkar och fostervatten som fortsätter att läcka. Värkarna gör inte så speciellt ont men de känns iallafall.

Så jag packar väskan och hoppar in i duschen ifall att vi ska åka in. Jag lyckas tillochmed raka mig, inte det bästa resultatet kanske men bättre än ingenting :P

Efter det börjar värkarna kännas lite mer och jag sitter och klockar dom lite smått. Robin är på övervåningen framför datorn och jag sitter nere framför datorn ;)

Runt 10 tiden vet jag att jag hade värkar med 3-5 minuters mellanrum.

Vid halv 11 tiden får jag en värk och jag känner hur det strömmar varmt vatten. Så jag flyger upp ur soffan och ropar på Robin att komma ner. Han möts av en otroligt sexig syn, jag ståendes med byxorna halvt neddragna i en stor pöl med vatten. Jag säger att vattnet har gått på riktigt nu och han kommer fram till mig och säger att sluta skämta och att det är jag som har hällt vatten på golvet!
Han tar tillochmed upp ett glas som står på vardagsrummsbordet och synar det noga ifall att det vart vatten i det, skitgubbe!
Straffet var att det var han som fick torka upp eländet från hela golvet.

Här omkring ringde jag mamma och sa åt henne att nu får hon komma hit för vi ska snart åka in.
Jag ringer förlossningen också och de säger åt mig att åka in.

Så vi inväntar mamma och packar in alla grejerna i bilen. Jag vet inte vad klockan var exakt när vi åkte men strax innan 11 måste den ha vart iallafall.
På vägen in stannar vi till på Shell där jag köper mineralvatten, tuggummi och dextresol. Jag fick ett par värkar där inne som jag andades igenom men det var absolut ingen fara.

När vi kommit en bit på vägen så kommer jag på att vi har glömt kameran!!! Hur vi nu kunde missa att ta med det absolut viktigaste är helt galet! Och att vända tillbaka och hämta kameran var det inte frågan om, man har ju hört att det kan gå fort med 2:an och dessutom var det superhalt ute så det skulle ta tid att komma fram iallafall.

Så jag ringer mamma som inte kan göra någonting eftersom hon är med Elina och de kan inte komma med kameran för hon har ingen bilbarnstol i sin bil. Här känner jag verkligen ren och skär panik! Roligt att föda och så har man ingen kamera att ta kort med. Visserligen hade vi med filmkameran, men ändå :(

Men så föreslog mamma att jag kunde ringa Tessan och fråga om hon kunde komma med den.
Så det gjorde jag, hon blev en anings chockad när jag ringde och när jag sa åt henne att vänta medans jag andades igenom en värk så fick hon nästan panik i telefonen.
Hon skulle iallafall komma med kameran så fort hon kunde och med tanke på hur snabbt hon var på sjukhuset så måste hon ha kört som en galning!

När vi kom fram till sjukhuset, vid 12 tiden, fick jag börja med att ligga med ctg för att mäta fosterljuden och värkarna. Efter det skulle de göra en undersökning för att se hur mycket öppen jag var.
Jag avskyr verkligen att ligga ner när jag har värkar, det gör ungefär 100 gånger ondare, så varje minut när jag låg där kändes som en evighet.
Allting såg iallafall bra ut och undersökningen visade att jag var öppen 4cm. Så vi skulle få stanna kvar :D

Här någon gång kommer Tessan också så hon följer med oss in på förlossningsrummet, hon och Robin fnissar som 2 fjortisar och jag kommer ihåg hur jag tänkte att jag skulle slå dom med något hårt i huvudet när jag andades igenom en värk. Att Tessan sen ställde 100 frågor när jag hade värkar gjorde ju inte saken bättre.
När jag till slut sa med världens ondaste röst "håll käften" så blev hon alldeles knäpptyst :P

Robin förklarade lite snällt att man inte får prata och hålla på när jag har en värk och att om man gjorde det så uttryckte han sig med "she´s gonna kill you"

Sen hände det inte så mycket annat på ett tag förutom att jag hade värkar som gjorde ont! Men maskinen som skulle registrera mina värkar gjorde inte det så enligt bm hade jag inte alls värkar, nehe tänkte jag vad fan är det då jag har?!?! Klart att jag har värkar!

De frågade om smärtlindring och jag sa att jag inte ville ha någon. Men att jag skulle säga till om jag ändrade mig.

Någon gång här så gick jag på toaletten och Robin frågade mig om jag ville ha hjälp. jag tänkte först säga nej men tänkte att det kunde ju vara bra ifall att, och det var tur det. För när jag satt där på toaletten så kände jag plötsligt att nu måste jag kräkas. Så han fick fort som attans ta fram sopkorgen där jag kräktes en massa.
Att sitta på toaletten, kräkas och ha värkar är inte så speciellt roligt måste jag säga.
Som Robin sa när jag kom tillbaka till sängen "det där gör du helst inte om va?"

Barnmorskan kom regelbundet in och kollade till mig och sa att de inte kunde se att jag hade värkar på maskinen. Men jag visste ju att jag hade det. Men enligt dom skulle de koppla på värkstimulerande dropp iallafall.
Sagt och gjort så gjorde de det. Det var ett himla sjå för dom att koppla in droppet och jag som avskyr att bli stucken med nålar tyckte synd om mig själv när jag satt där med värkar.

Här gjorde de en till undersökning för att kontrollera hur mycket jag hade öppnat mig och när de sa att jag fortfarande bara var öppen 4cm höll jag på att gå under. Jag var så himla trött! Jag hade inte fått sova på hur länge sen helst. Jag var verkligen helt slut så det ända jag ville var att få sova en liten stund iallafall.
Så jag frågade om de kunde sätta EDA så jag fick sova. Jag förklarade att det var inte för smärtan jag ville ha den utan för att få vila en stund, men det gick tydligen inte för sig.

Här kände jag bara att allting var hopplöst. Jag har haft onda värkar nu länge, ingen som tror på mig och dessutom hade de inte gjort någon nytta! Och inte fick man sova heller ;p Värkarna kommer nu hela tiden med några sekunders mellanrum och jag sitter och andas igenom dom men fortfarande registrerar inte maskinhelvetet värkarna! Nu får även Robin massera mig under värkarna för att lindra smärtan lite.

Nu bestämmer sig barnmorskan sig för att sätta in en värkmätare i livmodern istället för att se om den registreraer värkarna. Då är jag alltså öppen 4 cm när hon känner efter. Sekunden senare är jag öppen 7-8cm och får första lilla svaga krystvärken och trycker på lite.
Barnmorskan skriker med panik i rösten "Nej du får inte krysta du måste vänta" Och jag svarar men det går inte!
Sekunderna senare är jag fullt öppen och får tillåtelse att krysta.

Tessan som ligger ner på golvet ställer sig helt sömnigt upp och säger va?! Kommer bebisen NU?!?! Jag som ville sova en stund.

Tankarna jag hade då om henne tänker jag inte skriva men de var inte nådiga :P

Barnmorskan frågar nått om jag vill föda här eller inte och jag tänker för mig själv att HALLÅ??!! Jag föder ju nu, ska ni inte fråga sånt innan? Och så trycker jag på.

Någon gång när jag krystar så försöker någon ta av mig bh:n jag har på mig och ännu en gång dumförklarar jag dom. Inte fan kan jag sätta mig upp och ta av mig bh:n nu när bebisen kommer så jag säger åt henne att låta den vara.

Nu säger bm åt mig att nu kommer bebisen och jag svarar "Ja jag känner det" Som att det går att missa att det kommer en bebis ut ur min slida?
De frågar också om jag vill känns på huvudet och jag känner efter lite snabbt innan jag fortsätter krysta ut henne.

Sen så känner jag hur huvudet kommer ut och strax därefter hela kroppen.
Jag blev en aning chockad för att det gick så snabbt. Från att ha vart öppen 4cm till att ha henne på magen tog de kanske 5 minuter? Bm sa att hon aldrig vart med om det innan :P

Allt som allt är jag himla nöjd med förlossningen och tycker att allting gick jättebra, förutom att de inte riktigt trodde på att jag hade värkar. Om jag får säga det själv så var personalen på min förra förlossning 100 gånger bättre än den här, men man kan ju inte få allt.

Jag fick iallafall en underbart fin dotter. 3680gram, 50cm lång och 35cm runt huvudet. Klockan var 04:13

Dessutom mådde jag oförskämt bra efteråt. Moderkakan kom ut utan problem och de visade upp hur hon hade legat och förklarade.
Jag behövde inte sy någonting utan fick bara som rispor som de inte behövde göra någonting åt.

Jag är också otroligt glad över att vi glömde kameran hemma så Tessan fick komma med den. Hade inte hon kommit och sen stannat kvar så hade vi inte fått förlossningen filmad. Meningen var att vi skulle ställa upp videokameran och låta den filma själv medans Robin tog korten. Men med tanke på att allting gick så fort i slutet så hade han inte hunnit det. Han han precis ta upp kameran och ta lite kort innan det hela var över. Men nu fick vi det inspelat också. Så tack Tessan!

När allt var klart fick vi in våran fikabricka och strax efteråt åkte Tessan hem. Hon skulle egentligen ha jobbat men nu missade hon det :/ Dessutom körde hon av vägen på vägen hem och fick hämta bilen i diket senare. Haha allting för att vi glömde kameran, stackare. Dessutom var hon 2 meter från att krocka med en älg på vägen till sjukhuset.

Sen kände jag bara att jag ville hem. Jag var så sjukt trött och Robin också. Men det var bara att vänta på att 6 timmar skulle gå så att de kunde göra den obligatoriska läkarundersökningen.
Robin sov medans läkaren kikade igenom bebisen och när hon var klart fick vi åka hem. Men Robin sa att han inte orkade köra hem och att vi skulle gå till bb istället, vi var fortfarande kvar på förlossniningen.
Men jag sparkade igång honom och sen så åkte vi hem med våran lilla skatt, ca 7 timmar efter att hon kommit.
Fast först stannade vi på vägen och handlade lite på Ica Maxi, bla en present till Elina från bebisen. Och så käkade vi på McDonalds. Stackars bebisen var 8 timmar gammal när hon var på McDonalds första gången :P

Väl hemma gick Robin och la sig och jag mös med bebisen. Sen väckte jag Robin som fick ta bebisen medans jag hämtade Elina på dagis.
När jag sa att bebisen hade kommit så blev hon överlycklig och så fort hon kom innanför dörren hemma så frågade hon gång på gång "var är bebisen"

Bebisen låg i soffan så hon gick försiktigt dit och kikade på henne. Hon var alldeles överlycklig. Hela hon var ett stort leende och hon både pussade och kramade på bebisen och sa att det var hennes lillasyster.
Det var så otroligt fint att se på.

Hon är jätteförsiktig med bebisen och när hon skriker så är Elina direkt där och ska trösta <3

Imorse så ville hon inte ens gå på dagis utan ville vara hemma med bebisen. Det kändes lite elakt att lämna henne där men jag var tvungen att försöka få lite sömn och vila och det hade inte gått om hon hade stannat hemma. Men nu är det ju helg och ikväll blir det fredagsmys med bebisen.

Det blev visst ett himla lång inlägg det här. Avslutar med lite bilder.

Robin lika allvarlig som alltid


Bebisen kommer ut


Läggs på magen


Helt svettig av krystandet


Lite avtorkade båda 2


Moderkakan, så häftig


Alldeles nykläckt

Hälsar på pappa

Och på Tessan


Elina när hon fick se bebisen <3


Håller för första gången

Puss



Stolt storasyster

För de modiga kan ni se en film från förlossningen på den här länken.

http://s83.photobucket.com/albums/j303/lindaodiva/?action=view&current=MOV008_Edit.flv

Idag var jag hos barnmorskan för en helt vanlig kontroll. Jag fick komma till en ny som jag aldrig träffat förut för min ordinarie bm var i Nya Zeeland, fuskigt eller vad :P

Iallafall så hade jag högt blodtryck och äggvita i urinen, dessutom har jag haft huvudvärk och flimmer för ögonen, alltså en eventuell början på havandeskapsförgiftning.
Precis som jag hade det när jag var gravid med Elina. Då fick jag åka fram och tillbaka till sjukhuset var och varannan dag pga det.

Jag bara känner att jag orkar inte! Jag vill inte vara med om samma sak igen. Behöva åka fram och tillbaka till uppsala och inte veta hur det ska bli.

Jag har iallafall tid imorgon på akademiska för en kontroll. Om det är likadant då så tänker jag kräva att de sätter igång mig.  Hellre det än att behöva åka fram och tillbaka igen, det var så otroligt jobbigt psykiskt.
Dessutom kommer det vara ännu värre den här gången då vi har Elina att tänka på. Man kan inte åka hur som helst utan man ska ordna barnvakt mm.
Men jag vet att de inte vill sätta igång förlossningen om det inte är absolut nödvändigt.
Man tycker ju att de ska kunna ta hänsyn till olika omständigheter. Jag menar om jag hade det likadant i förra graviditeten så kommer det ju knappast gå över av sig själv.

Aja vi får se hur det går imorgon. Man kan ju alltid hoppas på att det sätter igång av sig själv inatt, det är ju bara 2 dagar till beräknad födsel trots alls...

Nu är jag verkligen jäkligt less på att vara gravid! Jag har vart i strängnäs och firat Linnéa som fyllde 11år och sen när jag kom hem lagade jag mat till allihopa.
Så nu har jag så ont i ryggen att jag bara vill lägga mig ner och sova. Hur mycket sömn det nu blir när man har såhär ont? Förmodligen inte mycket.

Jag tycker att Robin kan försöka hjälpa till lite med att försöka få ut bebisen med en färdknäpp, men han är inte så pigg på det. Så jag tog Elinas rittavla och ritade lite diskret vad jag ville, tror ni att han kan missförstå det här?

Håll nu tummarna för att han går med på det och att det faktiskt får igång förlossningen så att jag slipper det här.

Fungerar det inte så ska jag försöka övertala min bm att göra en hinnsvepning på mig nästa gång vi träffas, det kanske kan fungera?
Fast med Elina försökte jag med allting för att få igång förlossningen och ingenting funkade, men man vet ju aldrig kanske kanske fungerar det den här gången? Det är värt att pröva iallafall.

Nej nu ska jag göra iordning Elina för natten och natta henne. Håll tummarna nu allesammans :P

Idag hade jag tid på akademiska för en koll på bebisens avvikelser med ultraljud. Så jag ställer klockan och lyckas smyga ut ur rummet utan att Elina vaknar.
Smyger ner för trappan och börjar göra mig iordning. Då ringer telefonen och självklart var det sjukhuset som ringde. Hon sa att det hade blivit en felbokning av min tid och att jag inte kunde komma idag.
Tydligen hade min barnmorska bokat en tid till en barnmorska istället för till läkaren.
Så jag fick en ny tid på fredag.

Oh så ledsen, arg, irriterad jag blev! Jag hade verkligen räknat ner till den här dagen och få se hur våran lilla tjej mår. En lång väntan har det varit och så blev det endå inte av!
Dessutom har jag knappt sovit något inatt pga alla tankar som snurrar runt i huvudet.
Och nu måste jag göra om allting igen *suck*

Så när Elina och Robin kom ner så gick jag upp och la mig i sängen igen, och där stannade jag tills att klockan var 2! Då hade jag blivit på lite bättre humör och när vi bestämde oss för att åka till Barkarby och shoppa lite så kändes det mycket bättre :)
Vi köpte en ny hemtelefon, som verkligen behövdes! Den som vi har nu kan man prata i max 1 minut innan den dör.
Och så köpte vi en digital videokamera. Ska bli så roligt att filma Elina och lilla bebisen. Himla synd bara att vi inte köpte en tidigare. Det hade vart roligt att filma under julen när tomten kom. Men nu har vi en till nästa jul iallafall :P

Så dagen började dåligt med slutade bra, nu är det dessutom snart dags för sängen igen - lovely.