Stolt

Ikväll när jag kom hem från jobbet möttes jag av en stolt liten tjej här hemma. 
Hon hade nämligen kommit 2a i mattetävligen i skolan idag. Själva tävlingen hade de haft tidigare i veckan, men dom hade prisutdelningen idag. 
 
En penna och ett litet pysselblock var priset.
 
Mitt lilla hjärta hade redan somnat när jag kom hem
 

Så trött

Jobbar tredje natten och känner redan nu hur trött jag är, och då har jag ändå sovit ordentligt på dagen idag.
 
Det ska bli himla skönt att vara ledig nu ett tag, jag känner verkligen hur trött min kropp är.
 
Ja jag är lika pigg som jag ser ut
 
Oh hjälp vilken jättebild, men bloggar från mobilen för första gången så de får bli som de blir.

Snart är han hemma!

Idag kommer Robin äntligen hem från Thailand! Och jag går som på nålar här hemma och bara väntar på att få sätta mig i bilen och åka till arlanda. Flyget skulle ha landat 14:55 men än så länge är det försenat med 40minuter.
 
Det ska bli så himla skönt att han kommer hem! Jag längtar som en galning, och det är jag inte ensam om. Bodil grät efter honom igår kväll igen och Elina hittade Robins gamla linne som hon gick omkring med för att hon saknade honom så mycket. Det roliga är att de tror att han kommer hem imorgon, så de kommer få en riktig överraskning när pappa kommer hem sen <3 Vi kommer ha familjemys hela kvällen, och jag gissar på att ingen av barnen kommer vilja gå och lägga sig sen :P
 
Elina saknar pappa
 
Väldigt glad över att Robin kommer hem
 
 
Från det ena till det andra, så gjorde jag också klart Elinas rum igår. Hon ville ha hjärtan, fjärilar, blommor och blå väggar. Och då var det bara för mig att göra som hon önskade :)

Välkommen in
 
 
 
 
 
 Nu ska jag bara komma på hur vi ska möblera det, och hitta nya möbler. Elina älskade det iallafall och blev väldigt glad när hon kom hem från skolan, och det är ju huvudsaken.
 
Nu tycker jag att tiden kan gå lite fortare så att jag får sätta m

Sovrummet klart

Igår tapetserade jag det allra sista i vårt sovrum, så nu är det helt klart :)

Och herregud vad vi har slitit med det där jäkla sovrummet! Först så var det en garderobsvägg som stod där, den fick vi hjälp av några vänner att riva ner, så det var helt öppet mellan Emilias och vårat sovrum
 
 
Sen så byggde vi upp en vägg igen och gjorde på så sätt rummet något större så att vi skulle få plats med våran säng där inne.
 
 
Robin rev även ut det gamla golvet och la nytt.
 
Sen efter det så har jag spacklat och slipat därinne ungefär 1000 gånger! Till slut så gav jag upp och så satte vi nytt gips i hela rummet istället. Då behövde ju bara spackla och slipa alla skruvhål och skarvar.
 
Kommer ni ihåg att jag tog hit en gubbe som hjälpte till att spackla? Han var iallafall värdelös så jag fick gå och spackla efter honom för att det skulle bli bra - lagom roligt måste jag säga.
 
Nytt tak satte vi också upp
 
Till slut så blev vi iallafall klara. Och efter att ha grundmålat så målade jag väggarna i en ljus grå/beige färg och sen tapetserade jag 2 av väggarna i en underbar tapet från Cole & Son. 
 
Helt klart, bortsett från lister och liknande
 
 
 
 
 
 
Jag är så himla nöjd! Nu är det bara att sätta lister, fixa alla sladdar, köpa gardiner och nytt överkast till sängen kvar. Ja och sen köpa lite mer dekoration och göra det hemtrevligt. Sen tror jag att jag kommer att sova väldigt gott där inne :)
 
Är också himla nöjd med tvmöblern som jag monterade ihop igår och satte upp på väggen, det gjorde sig verkligen bra mot tapeten.
 
 
 
 
 

Älskade barn

Har jag sagt att jag har världens bästa barn? För det har jag verkligen! Jag tycker att det är helt otroligt att följa de här små människorna och se hur de dagligen utvecklas och att få ta del av deras tankar och funderingar.
 
Nu när vi har flyttat så har ju barnen bytt skola/förskola och för Emilia har det gått helt smärtfritt. Det nya dagiset är mycket bättre på flera sätt för Emilia och hon stormtrivs.

Tyvärr har det inte gått lika bra för Elina. Hon kommer från en liten klass på 14 elever (tror jag att det var) och i hennes nya klass är dom 22st. I Miu skolan var det lugnt, alla lyssnade och inge skrik - världens bästa klass helt enkelt.
 
 
Den nya klassen är högljudd, barnen står på bänkarna och skriker, lyssnar inte och är allmänt stökiga.

För Elina var det en chock att komma dit. Hon blev helt förfärad över att de inte lyssnade på fröken. Hon själv är en mjuk lugn tjej som vill lära, är uppmärksam och vetgirig. Så det blev en liten krock där.
Det gick så långt att Elina grät på mornarna och fick ont i magen, hon ville inte alls gå dit. Mitt mammahjärta gjorde så himla ont och det var riktigt jobbigt för oss båda. 
 
Nu har vi haft kontakt med både rektor och lärare så vi har arbetat oss förbi det värsta och Elina börjar tycka att det är roligt på skolan igen. Men det är inte helt bra ännu, och hon säger fortfarande att hon vill vara hemma med mig istället. Men förhoppningsvis kommer de att arbeta mer med de stökiga barnen och kunna ge mer arbetsro. De kommer dessutom flytta tillbaka till sina ordinarie lokaler till höstterminen och få förväntar jag mig att det ska bli mycket bättre.
 
Mina barn går självklart före allt, så om det inte kommer att bli bra så kommer vi att sätta Elinas behov före allt och flytta om det ska behövas. För mig är det självklart att mina barn ska gå först. Men förhoppningsvis kommer det inte behöva gå så långt, jag tror inte det. 
 
Elinas "avslutningssamtal" från Miu skolan. Fröken sa att Västerängsskolan kommer att få en riktig mönsterelev och att hon skulle vilja adoptera Elina för att hon va så go :)
Sånt värmer ett mammahjärta, det är så himla tråkigt att hon behövde sluta där. Speciellt nu när de gör om den till en Raoul Wallenbergskola :(
 
Älskade barn
 

Två veckor

Idag är det två veckor sen Robin åkte iväg till Thailand. Bara 15 dagar tills han kommer hem nu.
 
Jag och tjejerna klarar oss fint här hemma, vardagen rullar på med lite avbrott - precis som det ska göra.
Vi har äntligen firat Emilia som fyllde 4år i Januari, men pga flytt och sjukdomar har vi inte kunnat fira henne fören nu. Det var en väldigt nöjd Emilia som äntligen fick ha kalas :)
 
Elina har också vart på disco på sin nya skola, superkul tyckte hon! Och ännu roligare var det när hon vann i danstävligen :D Min stora lilla 6åring <3
 
Men jag måste säga att jag verkligen saknar Robin! Jag saknar att ha någon att dela allting med.
Jag saknar att ha någon att berätta om allting roligt som barnen gör, någon som förstår och älskar barnen precis lika mycket som jag gör (som bara föräldrar kan) Visst pratar vi mycket med text men det är verkligen inte samma sak.
 
Den här resan har verkligen fått mig att inse hur bra vi faktiskt har det. Jag är så glad över att våra barn har båda föräldrarna tillsammans och att jag och Robin har övervunnit alla problemen och står här idag. 
 
Det är ganska deprimerande att vara ensam i allt och jag är så himla glad över att han snart kommer hem <3
Inte för att det är deprimerande att vara med bara ungarna, men vi saknar honom - både jag och barnen!
 

RSS 2.0