28 september 2009
Nu känns det som om det är länge sen jag skrev nått här men motivationen har varit på 0 och det har bara kännts jobbigt.
Men det har hänt grejer här hemma iallafall. Först så fyllde Elina 2år som firades här hemma med kalas och massa gott. Hon fick jättemycket fina grejer som hon sprider runt i hela vardagsrummet :) Jag känner att det är dags att ränsa ut gamla leksaker så att de nya får plats, men det ska finnas ork till det också.
Sen har vi skrivit på papprena till att köpa huset och på torsdag ska vi betala så då äger vi officiellt huset :D
Så en massa renovering finns i planerna och det ska bli så kul när allting är klart, även om det är en lång väg kvar dit. Nått som vi ska göra snart är iallafall att byta golvet i köket. Så får vi se om vi byter inredningen där samtidigt.
Jag har iallafall köpt gardiner till köket! Så igår åkte julgardinerna ner ;) Tänk att de har suttit där nästan ett år nu ;)
Sen har jag vart på återbesöket på sjukhuset och gjort ul för att kolla hur bebisen mår. Och enligt dom så har inte avvikelserna ökat något. Så allting vi behöver göra nu är att vänta tills vecka 38 då vi ska göra ett till ul och titta hur det ser ut då. Ser det bra ut blir det ingen uppföljning alls efter förlossningen, men finns det kvar så ska en läkare få träffa bebisen efter förlossingen och se om nått behövs göras.
Läkaren sa att det finns en viss ökad risk för kromosomavvikelser men den risken är väldigt liten.
Det känns jätteskönt och nu ska jag sluta oroa mig och börja njuta och se fram emot att vi snart har en liten bebis i huset igen.
Jag fick också se bebisen i 3d och det var så underbart att få se alla ansiktsdragen och hur h*n låg där inne och smilade i magen. Hur söt och underbar som helst, precis som sin storasyster <3
Enligt beräkning så väger h*n ca 600gram, en riktig liten beefcake. H*n ligger precis på medelkurvan. När Elina låg i magen så låg hon på minus så den här bebisen kanske blir större.
Själv mår jag som vanligt. Har ont och känner mig stor och tung. Jag säger bara en sak och det är att det här är sista gången jag blir gravid. Att föda och sen ha barnen är underbart, men att vara gravid och inte kunna göra någonting, inte ens sova, pga smärta är ingen höjdare
Nu ska jag snart lägga mig i soffan och titta på en film. Ta det lite lugnt innan jag måste gå ut med Smilla.
Men först lite bilder.
Galen Elina på hennes 2års dag, ska iväg till dagis
Självklart ska man till lekparken på sin födelsedag
Balansgång med pappa
Gunga gunghäst
Gunga med pappa
Paketöppning
Vad skulle de hämta sa de?
Wiii ett paket
Ögon som lyser av förväntan
Det var en cykel :D
River och sliter upp alla paketen
En stor hoppborg fick hon
Bilderna tar 100år att ladda upp så det får räcka såhär, vi avslutar med en bild på bebisen i magen
En stor fet hormonpadda
Det kanske inte är så konstigt att tålamodet tryter och humöret är i botten när man ständigt har ont?
Jag önskar så att jag hade ett lätt graviditet som så många andra har. Jag avundas de som mår toppen medans jag sitter i soffan och har ont.
Jag har inte lust med någonting! Samtidigt som jag blir galen av att bara sitta hemma och inte göra någonting.
Jag tror mitt dåliga humör kommer från det också, att bara sitta hemma och inte kunna göra någonting. Det är så otroligt tråkigt och deprimerande.
Hur mycket bättre allting hade vart om jag åtminstonde kunnat jobba 50% Aja nu är det "bara" 17 veckor kvar tills vi har våran underbara bebis hos oss.
Det är såklart värt varenda sekund när man väl har barnet hos sig, men ibland kan sekunder kännas som evigheter.
Bebisen är nu ca 20cm mellan huvudet och stjärten och väger ca 600gram. När h*n rör sig så känns det i hela magen och man kan känna hur h*n har långa boxningsmatcher i magen.
Än så länge har vi inte lyckats känna utanpå magen, men Elina lägger handen på magen och säger förtjust "bebis sparkar" Hon har nog hört mig säga det ett par gånger, gullungen <3
Morgonpuss och morgonkram på magen är också standard här hemma, det är så sött att se.
Nej nu ska jag snart gå och knyta mig och hoppas på att msn funkar bättre imorgon. Imorgon är föresten en stor dag, en dag att minnas, en dag att fira och en dag att vara stolt på.
Viktoria sover över
Det var första gången som Viktoria sov borta så jag hade förväntat mig att hon skulle bli jätteledsen, speciellt på natten. Men allting gick över förväntat! De lekte tillsammans och bråkade ingenting. Sen somnade Viktoria nere i soffan med mig vid 9-9.30 tiden och då bar jag upp henne till spjälsängen och där sov hon till klockan 6.20 på morgonen. Helt otroligt tycker jag, hon är en riktigt duktig tjej :D
Elina visar Viktoria lekstolen
Sitter på bänken och hjälper mig att laga mat
Spagetti och köttfärsås är mums
Bygger lite
Kvällsmys i soffan med lite glass
Pyjamastjej på morgonen efter
2 pyjamastjejor
Viktoria blev helt slut av att vara hos oss så hon la sig under bordet :P
En otroligt seg helg
Aldrig har jag väl tidigare vart så glad över att en helg är över som den här gången.
Helgen har bara vart lång och tråkig. Inte för att det blir bättre av att det är vardag heller men det försöker jag att inte tänka på.
Jag blir verkligen knäpp och demprimerad av att bara gå hemma hela dagarna och inte ha nått att göra. Jag saknar att jobba eller plugga något otroligt!
Foglossning är verkligen inte roligt någonstans, och efter det här barnet blir det bannemig inga fler!
Det ända roliga som hände i helgen var att vi var på skogsknopp. Elina tyckte att det var superskoj och hon pratar en massa om vad som hände och så leker hon björnen sover här hemma som de gjorde också. Mitt lilla skogstroll :)
Imorgon kommer besiktningsmannen hit och ska besikta huset innan vi köper det. Så idag ska jag storstäda hela huset så man slipper skämmas när han kommer hit och vänder upp och ner på allting. Då har jag något att göra iallafall, fast jag gruvar mig för jag vet hur ont jag kommer ha sen.
Men det ska bli väldigt spännande att höra vad han har att säga om huset, om han hittar några fel eller inte.
Synd bara att det är så dyrt, 6000kr för ett par timmars arbete. Hm ja det kanske är besiktingsman man ska bli?
Men först ska jag ta en smörgås och ett glas mjölk, så att jag orkar med ;)
Elina skogsknopp
Nästan alla bilderna har Elina handen nere i hinken och äter blåbär
Hoppar på stockar
Äter smörgås
Ritar vad man har hittat ute i skogen
Gör en cirkel av kottar - spännande 
Utforskar trädgrenar
Springer och leker kurragömma
första gången
Jag: Elina, mamma älskar dig.
Elina: Älskar mamma
Åh mitt hjärta smälte. Det är första gången som Elina säger att hon älskar mig utan att jag ber henne säga det.
Sen efter det har hon sagt det flera gånger när jag har sagt att jag älskar henne.
Goaste ungen någonsin. Så underbar <3
En helt vanlig dag
Idag har Elina vart hemma från dagis då personalen frågade om hon kunde vara hemma. De hade tydligen lite brist på personal.
Så mamma var barnvakt imorse när jag var på en vecka 20 träff hos bm. Sen efter det åkte jag hem och städade lite, eller ja både jag och Elina städade här hemma. Hon tycker att det är jätteroligt att få hjälpa till, man får njuta så längde det nu håller i sig :P
Sen åkte jag och Elina ner till centrum och hämtade Viktoria och mötte upp Katta i centrum för en fika. Himla mysigt att sitta där med bra sällskap, även om det inte var alltför länge.
Efter det har vi bara gjort lite småsaker som handla och liknande.
Nu ska jag och Elina snart gå och lägga oss så vi orkar upp imorgon till Skogsknopp. Ryggsäcken är packade så jag behöver bara göra en matsäck imorgon bitti :)
Ska pedofiler pekas ut?
Det är en lag som går ut på att myndigheterna måste meddela samhället när en dömd sexbrottsling flyttar in.
Det har nu gått så långt att det nu finns hemsidor där man kan se var sexbrottslingarna bor. Publicirat med namn och med bild. På så sätt kan man se om det finns några dömda sexbrottslingar innan man flyttar till ett område.
Lagen kom till för att en liten flicka, vid namn Megan, blev inlurad till en granne där hon våldtogs och dödades. Grannen var en dömd sexbrottsling och Megan var bara 7år gammal.
Nu sitter jag och funderar på om hur det skulle vara om vi hade det så i Sverige? Man kan faktiskt bo granne med en sexbrottsling utan att ha någon aning om det.
Självklart finns det ju många som aldrig blivit dömda, och aldrig heller kommer bli dömda.
Men det finns också många människor som gång på gång blir dömda och sen släpps fria igen.
Vad är egentligen rätt och vad är fel?
Jag tänker på om man hänger ut dom personerna. Hur kommer då deras familj att drabbas?
Dom kanske har barn själva som går i skolan, alla vet om att deras förälder är tex pedofil. Hur kommer inte deras liv att påverkas av det?
Eller om en 20åring är tillsammans med en 14 åring. Han kan bli dömd för pedofil, men är han verkligen det? Hela hans liv kommer han få vara utpekad.
Eller om man har åkt fast och sonat sitt brott, är man inte klar då? Ska man straffas ytterligare hela livet genom att alltid vara uthängd?
Eller dom som är oskyldiga. Ja det dömd faktiskt oskyldiga människor här i Sverige också. Någon blir anklagad för våldtäkt men är oskyldig men döms iallafall. En mamma vill ha ensam vårdnad och anklagar pappan för incest. Hemskare saker har hänt och händer just nu.
Stackars de människorna som är oskyldiga och för alltid kommer vara utpekade.
Men så tänker jag på alla de familjer som bor granne med en sexbrottsling utan att veta om det.
Man släpper ut sina barn och så kanske en dömd pedofil bor i lägenheten under, sitter bakom gardinen med en kamera och fotar barnen som springer runt i bara trosor på sommaren.
Barnen går påskkärring och blir inbjudna hos den snälla mannen som ska bjuda på godis. Vad är han då inte kapabel till att göra då?
Jag kan säga att från mitt egna själviska perspektiv skulle jag verkligen vilja veta om det bodde en pedofil i närheten. Men vad ska man då göra med den informationen? Man kan knappast flytta runt hela tiden, för det är bara att inse att de finns överallt.
Sen inger det också en falsk trygghet. För hur många odömda sexbrottslingar finns det inte där ute? Många fler än vad det finns dömda skulle jag vilja säga.
Kanske ska man istället lära sina barn att ingen annan får någonsin röra deras kroppar? Att deras kroppar tillhör bara dom. Ge dem styrkan och modet att säga nej när de inte vill?
Men skulle det inte vara bra att veta mer om sina grannar? Eller skulle det kanske ställa till med mer problem än nytta?
Elinas första fritidsaktivitet
Jag har anmält henne till Skogsknopp, såhär stod det i mailet jag fick när jag anmälde henne:
Skogsknopp heter Friluftsfrämjandets äventyr för de allra minsta. En förälder eller kanske mormor eller farfar är med i skogen.
Vi tittar, luktar, smakar och upptäcker allt som finns i naturen. Barnen tränar motorik och tal. Vi sjunger, leker och äter medhavd smörgås eller frukt.
Att vara ute ger hälsa och välbefinnande och det är lätt att se att barnen mår bra J
Det låter ju hur kul som helst och jag är säker på att Elina kommer älska det. Åh min tjej är så stor nu och ska börja med aktiviteter *blir varm i hjärtat
Mår inge vidare
Usch jag mår inte alls någo vidare just nu. Jag har kännt i ett par dagar att allt inte känns helt okei men inatt kom det mer ordentligt. Jag mår lite illa, helt slut i kroppen, ont i magen och huvudet. Ja som en skrutt helt enkelt.
Så jag bestämde mig för att hålla Elina hemma från dagis idag. Hon själv mår bra men jag vill inte riskera att hon kanske bär på någon smitta och kanske smittar de andra barnen på dagis. Plus att jag kan smitta när jag hämtar och lämnar.
Men jag måste säga att det är jobbigt att ha ett friskt barn hemma som vill leka och stoja när man själv mår som en påske skridskor och bara vill ligga och sova.
Jag hoppas att det inte blir nått mer och att Robin och Elina får må bra. Det är inte alls roligt att ta hand om ett sjukt barn, eller 2 om man ska räkna med Robin :P Han blir ju som ett barn vid minsta lilla förskylning.
Men förhoppningsvis mår jag bättre imorgon, jag håller tummarna iallafall.
Nu ska jag krypa ner i soffan igen och hoppas på att Robin kommer hem snart
