Lycka och olycka
I fredags fick vi ett lägenhetserbjudande. Jag blev så himla glad när jag såg brevet från håbohus. Vi vill verkligen upp till Gillmarksbyn så jag hoppas att vi får den här. Vi står som nr 2 i turordning så chansen är stor att den som står som nr 1 tar den men jag hoppas fortfarande.
Ett radhus på 5 rok o kök skulle verkligen passa oss perfekt. Och det bästa av allt är att om ca ett halvår ska de sälja ut lägenheterna så då äger vi vårat eget boende. Åh jag vill verkligen dit och jag vet att jag kommer bli jättebesviken om vi inte får den. Men isåfall hoppas jag att vi får nästa lägenhet som blir ledig där.
Den här har en supermysig altan som skulle passa oss perfekt. Håll tummarna för att vi får den.
Olycka
Idag hittade jag en nykläckt fågelunge. Mitt ute på asfalten låg den nakna blinda fågelungen alldeles försvarslös. Jag som är så blödig tog förstås hem den efter att först ha försökt hitta dess bo.
Vi ringde viltjouren men de sa att de inte kan rädda så små fågelungar. De dör alltid efter 4-5 dagar och de vet inte vad de gör för fel. Så de gav mig 3 alternativ: 1 försöka hålla den vid liv och mata den var 10:onde minut, men den skulle iallafall dö. 2 Lägga ut den i en buske och låta naturen ha sin gång. 3 Slå ihjäl den.
Nummer 1 och 2 gick direkt bort. Jag skulle inte klara av att mata en fågelunge var 10:onde minut och jag är alldeles för blödig för att lägga ut den så att kråkorna ska hacka ihjäl den.
Så då återstod bara nummer 3, att slå ihjäl den. Men jag klarar inte av det och inte Robin heller, han är nästan mer känslig än vad jag är. Så jag gick över till grannen som ställde upp. Så de la den i en påse och dängde in den i väggen.
Sorgligt, men ändå det bästa vi kunde göra. Den dog snabbt och smärtfritt så den slapp lida.
Men jag önskar ändå att jag hade kunnat rädda den. Den var så liten och hjälplös.
Att ta någon för givet
Jag gör gärna saker för andra människor, men än gärna faktiskt. Jag tycker att det är kul när personen blir glad och känner mig uppskattad för det jag gör.
Men när man gör saker hela tiden och ingen uppmärksammar det är det inte längre kul. När man gör en miljon saker och det ända som påpekas är det som man inte gör.
Ibland känns det som att det inte spelar någon roll hur mycket jag gör för det uppskattas inte för att det är mitt "jobb"
Jag sätter citationstecken därför att jag inte anser att det är mitt jobb att göra allting hemma jämt.
Mitt jobb när jag är föräldraledig är att ta hand om Elina och se till så att hon har det bra och har allt som hon behöver.
Jag är faktiskt föräldraledig och inte nått hembiträde. Och absolut ska den som är hemma med barn göra mest i hemmet men faktiskt inte allt! Och absolut inte göra allt när partnern sen är hemma efter jobbet, då ska man bannemig dela på allt.
För varför ska den som varit iväg på jobbet komma hem och bara kunna slappa och inte göra någonting medans den som varit hemma och tagit hand om bebisen ska få fortsätta slita och göra allting fast att h*n varit igång hela dagen?
Jag är så less på att höra och läsa om människor som tycker att den som jobbar inte ska behöva göra någonting (knappt att de ska behöva torka sig själva i arslet när de skitit) medans den föräldralediga ska sköta allt för h*n är ju ändå hemma.
Vad är det för ett jävla sätt?
Grå trist vardag
Men vi hade iallafall tur med vädret på midsommar. Egentligen var det otroligt att det inte regnade, det brukar alltid regna på midsommar. Iallafall så var vi hemma hos oss och grillade, det var jag robin elina eken ante jocke johan nina julia och thea, senare på kvällen kom också Jonas förbi. Vi gjorde egentligen inte så mycket förutom att grilla.
Senare på kvällen så spelade vi ett spel också, fast jag kollade mest på. Vid 3 tiden somnade jag och sen var jag helt död när jag skulle upp på morgonen med Elina.
På midsommardagen gick jag och Katta på bio och såg Sex And The City, den var faktiskt jättebra! Vi som har pratat så länge om den fick nu äntligen se den! Lite tråkigt var det att alla affärer i Kista centrum var stängda men vi får ta shoppingen en annan dag.
Och på söndag var Robins pappa och småsyskon här och jag åkte till Uppsala en snabbis.
Det var hela helgen i stora drag. Så nu får vi se på vad jag hittar på idag. Jag skulle behöva åka in till jakobsberg och lämna in min jäkla mobil som vägrar ladda sig. men då måste jag först föra över alla bilder och videos så de inte går förlorade, och jag har ingen aning om vart den sladden är. Fast det är ju faktiskt mer ekonomiskt att göra så än att köpa en ny.
Tyvärr tog jag inga kort från midsommar förutom när Elina och Julia lekte med klossarna. Jag vet inte riktigt varför men det bara blev så. Men det är ju bättre än ingenting iallafall
Elina och Julia
Vuxna människor?
Vad får man egentligen ut av att prata bakom ryggen på folk? Är det inte bättre med en konfrontation med personen ifråga istället? Men nej vissa människor tyckter tydligen inte det, och det är det jag blir så less på!
Fegt att säga saker när personen inte hör och kan försvara sig.
Men jag tänker iallafall ta upp saken nästa gång. Jag vägrar att låtsas som om ingenting har hänt och som om jag inte vet vad de pratade om. Sen tänker jag börja ställa krav, ska vi komma så ska det bannemig visas lite respekt också!
Bjuder man folk så får man för fasiken se till att de kan vara med också, eller har jag fel?
Eller är det så att om man är bortbjuden till nån så ska man lägga alla sina principer åt sidan och gå med på vad som helst som är rutin hos den som man är hos?
Ta det med rökningen tex. Jag vill inte att Elina ska bli utsatt för cigarettrök! Det är bevisat att det är skadligt och jag vill inte att min bebis ska behöva sitta i ett moln av cigarettrök. Men så röker alla utan att gå bort en bit och så får man sitta i ett moln av rök eller så får man själv gå bort och sätta sig ensam så man slipper röken?
Vad är rättvisan med det? Är det då inte bättre att de som röker faktiskt går bort en bit så man inte förpestar de som faktiskt inte röker, speciellt barn?
Och vad ska jag då dit att göra när man ändå får sitta utanför själv för att slippa undan röken.
Nej jag blir bara så otroligt less!
Jag tycker att man ska visa sina medmänniskor respekt och inte bara skita i det rent ut sagt och göra som man själv vill bara för att man vill inte för att det är nödvändigt. Vad sägs om att förvarna så man kan göra något åt saken?
Jag tänker iallafall aldrig bli så otroligt instängd så jag bara ser på mina egna behov och vad jag själv vill så att jag struntar i alla runt om kring mig.
Men det är bara jag, vad vet jag om hur du är?
Elina
Och ja jag vet att jag ser hemsk ut men det är inte det ni ska fokusera på :P
http://s83.photobucket.com/albums/j303/lindaodiva/?action=view¤t=11juni003.flv
Stolt stoltare stoltast
Trasig mage
Jag vill inte ha en slang nerkörd i halsen! Jag har alltid varit rädd för precis det. Så nu håller jag tummarna för att det går över.
Djävulskt ont gör det iallafall och alla små saker som jag måste göra i vardagem är skitjobbiga. Som att tex bära runt på Elina. Det känns nästan som om magen ska spricka upp och så mår jag illa. Nej det finns roligare saker än det här.
Eländiga mage
En massa fästingar
Idag åkte jag Robin och Elina ut till Robins mormor i Östhammar för att grilla.
Väldigt trevligt måste jag säga. Det är inte ofta vi träffar Robins sida av släkten så det var verkligen mysigt.
Först trodde jag att det skulle bli dåligt väder men solen kom fram till slut och det blev toppenväder idag igen, inte helt fel. Elina kröp runt på gräsmattan och hade det jättemysigt. De ställde fram en hink med vatten som hon lekte men, det vart väldigt uppskattat.
Sen bjöd de på grillat med potatisgratäng och sallad, hur gott som helst!
Men när vi hade ätit klart så satt Elina i mitt knä och så säger Robin att hon har en fästing bakom örat. Jag ser efter men tycker inte alls att det ser ut som en fästing. Men när jag sen tar bort den så ser jag att det verkligen är en fästing, i miniformat! Så säger Robin att det inte var bakom det örat han såg den, kollar efter bakom andra örat och där sitter det 2st till!
Så jag börjar söka igenom Elina och får panik när jag inser att hon är täckt med små miniatyr fästingar. Hon har verkligen fästingar överallt!
Jag blir såklart jätterädd och inte blir det bättre av att de säger att det inte alls är fästingar och att det inte finns fästingar där. Gubben som bodde där säger att det är loppor??!!
Jag blir skitarg och säger att jag vet väl för fan hur fästingar ser ut och det är fästingar!
Till slut lyssnar de och kollar undr förstorningsglas och ser att det faktiskt är fästingar.
Det slutar med att vi får ta av Elina naken och plockar bort en 30 fästingar ungefär. Stackars min lilla bebis!
Jag och Robin hade också några stycken på oss men Elina var mest utsatt.
Jag ringde sjukvårdsupplysningen och rådfrågar men de säger att det säkert inte är nån fara men att jag ska hålla henne under uppsikt. De säger också att där vi är finns det mycket fästingar och att de är utsatta för just tbc, men att det är sällsynt att små barn drabbas.
Så nu håller jag tummarna, jag är fortfarande orolig även om jag vet att det nog inte är någon fara.
Men det var trevligt om man bortser från fästingarna. Men nästa gång ska jag ha med mig en stor filt som Elina får vara på.
Och hur många fästingar Scamp har på sig just nu vågar jag inte ens tänka på...
Elinas första steg
Nu har det hänt! Elina har tagit sina allra första steg! Jag är så otroligt stolt och glad just nu.
Jag Robin och Elina var på bakgården och lekte på gräsmattan. Så ställde jag Elina upp mot Robin och så stod hon där bra länge utan stöd och kollade på Robin. Så helt plötsligt så tar hon ett steg framåt, stannar till en sekund och sen så tar hon ett par steg tills hon kommer fram till Robin och tar tag i hans händer. Hon ramlade inte eller nått. Jag och Robin blev helt chockade och superglada! Elina såg ut att vara riktigt stolt hon också :D
Mitt mammahjärta är så otroligt stolt just nu. Min tjej, 8.5 månader har tagit sina första steg.
Idag tog jag mina första steg
Börjar bli stor
Elina börjar verkligen bli en stor tjej! Man märker nästan från dag till dag hur mycket hon utvecklas och blir duktigare och modigare. Det är väl så det är, de växer upp och blir stora. Ibland önskar jag att jag kunde stoppa tiden, eller gå tillbaka till när hon var nykläckt och alldeles underbart söt och liten.
Men nu går det ju inte så jag försöker njuta och ta tillvara på tiden som är just nu.
Jag tar en massa kort, det är mitt sätt att försöka bevara hur hon är just nu, för snart är nutid dåtid.
Hon är så söt min pärla. Just nu står hon bredvid mig på golvet mot soffan och försöker ta Peppis leksak, vilket inte uppskattas. Men inte bryr hon sig om det heller, vill hon ha något ja då ska hon ha det.
Stoppa tiden, om än bara för en sekund.
Jordgubbar var inte så jättegott
Är nyfiken på valparna
Men usch vad läskigt när de kom nära
Hm kanske vågar klappa lite iallafall
Lars 40år
Dom bjöd på jättegod middag och efterrätt, Kicki är lika duktig som alltid.
Vi hade iallafall jättetrevligt, pratade en massa och de andra drack men jag körde ju. Tyvärr var vi tvungna att åka hem vid halv 11 tiden på kvällen för Robin skulle ut och träffa en gammal kompis som han inte hade sett på länge.
Så jag och Elina åkte hem och sov, jag var verkligen supertrött när jag väl kom hem.
Sen på söndagen åkte vi till Jakobsberg och träffade Jari, Eken, Putte och Jennifär för att äta på Burger King.
Det var verkligen skoj att träffa Jari, har inte träffat honom på ett par år nu.
Idag var vi hos tandläkaren med Elina för första gången. De sa egentligen inte så mycket, men det var roligt iallafall eftersom det var första gången, själv avskyr jag tandläkaren!
Nu ska vi åka ut till Krägga och kolla på valparna. Sen efter det ska vi åka vidare till Kungsängen och köpa en resesäng. Det behövs verkligen! Nu kan vi stanna borta mycket längre och låta Elina sova i den, hur skönt som helst!
