Kaos

Köket har kommit nu och behöver jag säga att det är kaos hemma hos oss?
Det är inte lätt att ha en galen 1åring som absolut inte vill lyssna när man säger att hon inte får klättra/fingra/peta/ta/bära. Istället skyndar hon sig som en galning när man säger åt henne så att hon ska hinna med så mycket som möjligt innan vi kommer och lyfter bort henne.
Problemet är bara att det inte finns någonstans att ställa ner henne då det är kaos överallt :S

Men får vi bara köket klart och uppsatt så ordnar sig allting... en sak i taget - steg för steg.

Vardagsrummet som är fullt med kartonger innehållandes nya köket


Nu smäller det

Ja det är nu i helgen som vi ska lämna vårat hem här på Stallbacken och flytta in på Munkvägen.
Det känns sådär måste jag säga. Det känns jättekul att vi äntligen ska få flytta in där efter att ha haft det i 2 månader utan att faktiskt bo där. Plus att det känns som om vi verkligen kommer trivas.

Men...

Det är fortfarande kaos där inne. Köket är försenat så det kommer eventuellt komma nästa vecka. Så vi har inget kök och det sticker ju upp diverse sladdar och avlopp ur golvet så det är ju inte direkt barnvänligt.

Men golvet är iallafall helt klart, så nu är det nytt golv i vardagsrummet, köket, hallen, vårat sovrum och allrummet.
Det kändes helt onödigt att lägga nytt golv i barnens rums då de endå leker med leksaker som repar golvet.

Sen ska vi bygga upp en vägg i allrummet så att vi får ett kontor där (läs datarum åt Robin)
Plus alla småfix som att fixa lister och liknande. Men det är sånt som får komma med tiden.

Robin är ute i Skokloster nu och ska försöka få upp det sista på väggen i köket och jag hoppas att han hinner klart så är det också gjort. Sen gäller det att städa järnet imorgon så att man kan börja köra möblerna.

Så försöker ni få tag i mig i helgen och inte lyckas så vet ni vad jag håller på med ;) Känner ni er sugna på att hjälpa till eller passa 2 otroooligt snälla och lugna barn så är det bara att hoja till ;)

Såhär vacker blir man när man lägger golv




Sommaren 2011

Detta ska bli en underbar sommar har jag bestämt! Det ska vara sol, blå himmel och låånga dagar.
Jag hoppas att jag kommer kunna vara mammaledig under sommaren så jag kan tillbringa den tillsammans med barnen och skapa en massa fina minnen.
Jag har en del planer som jag skulle vilja hinna med:

  • Kolmården
  • Skara sommarland
  • Gotland
  • Norrland
  • Böda camping, of course ;)
  • Åka utomlands
Jag kommer med all säkerhet inte hinna med allting men några punkter hoppas jag att jag kommer kunna pricka av innan sommaren tar slut. Jag längtar faktiskt ovanligt mycket efter sommaren det här året, kanske beror det på att jag tror att det kommer bli en toppensommar!

Bara tanken på att sitta på våran tomt och titta på ungarna medan de plaskar runt i poolen får mig att må mycket bättre. Ingen stress och ingen press, långa dagar på stranden och grilla tillsammans med goa vänner, kan det bli mycket bättre än så? Ja lite bättre kan det faktiskt bli, för vi kommer börja sommaren med att åka till London - Lovely!




Alla möjligheter - inga begränsningar

Som ni alla vet så är jag ju för Genus - behandla alla barn lika oavsett vilket kön de tillhör.
Det är så roligt när jag får kommentarer som "men du klär ju din dotter i rosa, då behandlar du ju henne som en tjej"

Det många inte verkar förstå är att genus handlar om att ge barnen alla möjligheter. Jag klär mina barn i alla slags kläder, jag väljer inte bort någonting - alla färger på mina tjejer.

Mina tjejer kan ha rosa klänningar ena dagen för att andra dagen ha spiderman tröjor.

Skulle jag ha en son skulle samma sak gälla för honom. Skulle han vilja ha en klänning en dag, vilket han förmodligen skulle vilja ibland eftersom hans storasyrror skulle ha det, ja då skulle inte jag vara den som sa nej.
För hur skulle jag kunna säga nej? Dina systrar får, men eftersom du har en snopp får du inte?

Det intressanta är dock hur olika mina tjejer blir bemötta av omgivningen beroende på vilka kläder de har på sig. 
Emilia är ett utmärkt exempel på det.

Vi var nere i centrum och Emilia hade blå kläder på sig. Hon stod och försökte klättra upp för kanan och en kvinna stannade till log och sa "men vilken tuff liten grabb" och tittade menade på Emilia där hon stod och kämpade för att klättra upp för kanan. 
Ja visst är hon svarade jag och log tillbaka
Nämen är det en tjej, jag trodde det var en kille sa kvinnan ursäktande
Kvinnan vände sig sen mot Emilia och sa:
Du var mig en söt liten tjej du.
Sedan gick hon vidare igen.

Åh det blir så tydligt hur man behandlar pojkar och flickor olika.
Kvinnan trodde att det var en kille: Emilia var tuff
När kvinnan sen fick veta att hon var en tjej: Emilia var liten och söt

Varför känner sig folk tvungna till att utgå från att pojkar beter sig på ett visst sätt och tjejer på ett annat?
Varför kan de inte vara få vara barn?

Jag kommer aldrig någonsin behandla mina tjejer på ett visst sätt för att de är just tjejer.
Jag kommer heller inte utgå eller anta att de kommer vara på ett visst sätt heller.

Jag gillar polarn o pyrets inställning, på deras hemsida står det bla:
"Polarn O. Pyret gör kläder för barn. Det låter som en självklarhet, men att utgå ifrån att pojkar och flickor har samma behov när det gäller passform och funktion är ganska unikt"

Helt sjukt att det faktiskt är så. Att små barns kläder är annorlunda beroende på vilket kön de tillhör. Varför ska små tjejer kläs i tajta, sköra kläder medan killar ska kläs i vida, hållbara kläder?

Jag blir så less och irriterad på hela situationen. 

Barn



Jag ska lära och uppfostra mina tjejer att bli lika starka och oberoende som min mamma gjorde med mig och mina syskon - oberoende på vilket kön vi hade.









Syskon mot världen

Här hemma är det verkligen Elina och Emilia mot världen! 

Elina försvarar lillasyster i vått och torrt och bannemig om jag säger nått dåligt om henne.
Emilia ser verkligen upp till storasyrran och vill följa efter henne överallt.

Ja visst har vi konflikter här hemma, det har väl alla syskon? Men de kommer faktiskt ovanligt bra överens.

För det mesta så leker de tillsammans hela dagarna och har roligt tillsammans. Som just nu sitter de i en kartong och leker att det är ett flygplan, de är på väg utomlands nämligen. Eller ja Elina leker det iallafall och Emilia är bara glad för att hon får vara med.

Säger jag nån gång att Emilia är jobbig eller att hon ska sluta skrika så försvarar Elina direkt henne "mamma hon är faktiskt liten och bebisar gör så! När Emilia blir lika stor som mig, då gör hon inte så längre"

Och om Emilia ramlar eller gör illa sig så är Elina direkt där och kramar, tröstar och gråter tillsammans med henne.

Det är verkligen dom 2 mot världen, och jag hoppas att de kommer fortsätta vara det.






En anings bättre

Idag känns allting mycket bättre, fast jag har fortfarande inte fått min jäkla mens. Kan jag inte bara få den nu så att jag slipper vara små irriterad hela tiden? Det är inte lätt att vara tjej alla gånger.

Jag var och besiktade bilen idag efter ha kört omkring i den obesiktad i ett halvår, shame on me! Men tror ni att den gick igenom då? Nej självklart inte! Visserligen var det bara smågrejer som behövdes åtgärdas, men ändå.

I skolan går det framåt och imorgon är det provskrivningen, och det känns faktiskt som om jag har koll på läget.
Sen att jag ska skriva 2 st till uppsatser i helgen medan Robin lägger golv i Skokloster är en annan femma ;)
Inte det lättaste att skriva med 2 skrikungar men det kommer nog att lösa sig ;)

Imorgon efter skolan ska jag och mamma ut till Skokloster och måla sovrummet. Jag var ju där igår kväll och grundmålade rummet tillsammans med Elina. Haha jag som vuxen kvinna vågade inte vara där ute själv på kvällen så jag tog med mig min 3åriga dotter som sällskap :P
När vi har målat första lagret färg ska vi städa och sätta tillbaka alla lister inne på Emilias rum och sen är det helt klart så vi kan börja köra över alla leksakerna.

Jag har också kommit på, med hjälp av Maries påpekande, att vi måste riva väggarna i vardagsrummet. De är ju fruktansvärt ojämna och buckliga så vi måste riva, bygga om och bygga rätt. 
Men det får bli ett senare projekt, nu är det ju iallafall beboligt.

Nu ska jag kidnappa Elina med ner till centrum och hämta ut mammas nya träningsredskap.

Jag hoppas att ni alla har en underbar kväll.

I can´t be your superman

Idag har vart en jobbig dag.
Både psykiskt och fysiskt. Jag känner mig helt tom på energi och har ingen gläde kvar.

Dagen började med att gå upp, fixa iordning allting på morgonen och åka iväg med Elina till dagis.
Sen hem igen för att ringa runt bland alla angående Robins utbildning som jag har hittat. Till slut fick jag tag på all information som behövdes så jag tog med mig Robin ner till biblioteket och skrev ut alla blanketter och fyllde i dom. Men sen när vi gick till syon visade det sig att hon var borta idag - suck!

Så det var bara att åka hem igen och då var det dags för mig att ta tag i mitt svenska arbete. Usch för det arbetet! Men nu är det äntligen klart, förutom små justeringar som knappt räknas. Min älskade mamma tog hand om barnen medan jag skrev klart den då Robin var iväg till Barkarby och köpte golv.

De sista dagarna har jag gått runt som ett åskmoln och verkligen levt upp till mitt namn ödlan.
Men det kanske inte är så konstigt med tanke på allting jag måste göra de närmaste 2 veckorna.
Det är inte precis så att jag har gott om tid! Nej snarare tvärtom, tiden kommer inte räcka till!
Jag lever under ständig stress och press och alla måsten drar och sliter i mig och jag går bokstavligen sönder inombords.

Jag tog faktiskt ett gravtest igår, mitt humör fick mig att ana någonting.

När Robin äntligen kom hem kl 19 så åkte jag iväg till Skokloster för att få upp den sista covern på väggen han byggt upp i sovrummet. Så nu är all grundarbete äntligen klart i sovrummet så nu är det bara för mig att måla rummet också. Jag passade också på att måla det allra sista på Emilias rum, färgen hade lossnat på en del ställen där tejpen satt men nu är det äntligen helt klart. Bara på med lister och städa så kan vi börja flytta över alla leksakerna.

Helt sjukt att vi ska flytta om 2 veckor, det kommer aldrig att gå.

Tillbaka till gravtestet.
Jag tog ju ett test igår då jag kom på att min mens var försenad ungefär 1 vecka och med mitt hemska humör så hade det inte förvånat mig om jag var gravid, men det var jag som tur var inte.

Iallafall så visste inte Robin om att jag hade tagit ett test så imorse när han kom upp så stod jag och städade i köket och han satte sig vid köksbordet och jag vände mig om och kastade gravtestet mot honom sa här och sen vände jag mig tillbaka till disken så jag stod med ryggen mot honom.

- Vad är det här?!?!
frågade Robin
-Ja vad är det? frågade  jag tillbaka
- Är du gravid?! frågade Robin
- mmm mumlade jag fram.
Det blev verkligen dödstyst hur länge som helst. Jag själv fick verkligen kämpa för att inte börja fnissa.
Men hur gör vi nu? sa Robin efter en mindre evighet, jag har för mig att han nu hade rest sig upp och kommit närmare mig.
Jag vet inte... svarade jag.
Till slut kunde jag inte hålla mig längre utan sa att det är ju för sjutton ett minus på stickan, jag är ju inte gravid ;)
Haha stackars Robin trodde verkligen att jag var gravid så han hade fått ont i magen och börjat må illa :D

Någonting roligt på denna jäkla skitdag iallafall. 

Jag hoppas verkligen på att morgondagen kommer bli bättre för jag vet seriöst inte hur mycket mer jag orkar. All denna press på att jag ska göra allting börjar få mina knän att ge vika. 

Jag börjar känna mig som en mus som har fallit ner i en hink med vatten och inte kan ta sig upp, det finns liksom bara ett sätt det kan sluta på när man inte längre orkar simma som en idiot - drunkna.

Men snart är det förhoppningsvis över. Då ska jag sitta och glo in i väggen i 2 veckor och bara höra mig själv andas ;)








Lite mycket att göra kanske?

Som om det inte räcker med att vi har ett helt hus att försöka få färdigt på ett par veckor, plus all packning i det här huset så har jag ju dessutom en massa i skolan.

Jag missade ju en massa nu under all sjukdom som vart, och fortfarande är, så jag ligger ju efter plus att de hela tiden ger nya uppgifter. Det som jag kommer ihåg just nu är:

Uppsats i:
Svenska
Naturkunskap
Personaladministration

Prov i:
Filosofi
Svenska
Personaladministration

Övrigt
Läsa en bok i svenskan och göra skriftlig redovisning.

Helt sjukt är det, hur sjutton ska jag hinna med allting?



Ritningar på nya köket

Såhär har vi designat vårat nya kök som kommer nästa vecka

Lägg märke till våran snygga bardisk :P


Spisfläkten syns inte på bilderna


Kyl och frys



Ritningarna stämmer inte till 100% men i det stora hela iallafall.


Händiga män

Igår så var Robin ute i huset och började bygga upp väggen mellan vårat sovrum och allrummet.
Och idag så tog han med sig Ante ut och byggde klart den.

Jag var iväg till Barkarby och köpte isolering som jag åkte ut med och kikade på den fina konstruktionen. De är så duktiga, väggen är jättefin!
Så nu är det bara för mig att spackla, sätta cover, måla och tapetsera och sen är vårat sovrum klart!

Sen kom Laine ut och kikade på köket och det var tydligen mer jobb där än vad vi trodde. Vi måste riva väggen i köket för att dra ny el och avlopp, sen måste de byggas upp igen. Vi måste också ner i grunden och krypa för att kunna dra nytt avlopp och stänga ner det gamla - underbart!

Det märks verkligen vilja jävla nybörjare vi är när man hör allting som Laine kommer med. Men jag är inte rädd för att ta i och lära! Vi frågade Laine om han hade lust att hjälpa till, vi betalar givetvis, så nu ska han kolla på ritningarna och fundera lite.
Om det är så att han ska hjälpa till så skulle jag vilja vara med honom så att jag lär mig hur man ska dra el och avlopp, men det blir väl Robin som får göra den delen.

Nej nu ska jag röja upp lite här hemma och sen måste jag sätta mig och skriva uppsats.

Huset innan, under och efter

Bilderna är inte de bästa då jag tycker att det är svårt att fotografera så att man ser ordentligt, men ni får hålla till godo och så får ni komma ut och se hur det ser ut på riktigt sen istället :)

Innan vi började renovera

Köket sett från vardagsrummet

Vardagsrummet sett från köket
Det man inte ser är att alla tapeter är ojämna, spruckna, lösa och fläckiga. Nu ser de ju riktigt fina ut på bilden men de var de verkligen inte.

En del av hallen
Andra delen av hallen


Tapeterna i hallen var fruktansvära! De var helt ojämna, bubbliga och helt enkelt fruktansvärda.

Man kan se en del hur de såg ut på den här bilden, såhär såg de ut i nästan hela huset - underbart!

Vårat sovrum


Den hemska garderobsväggen i vårat sovrum


Allrummet


Också en hemsk garderobsvägg som vi ska riva bort och köpa ny


Det fanns 3 olika tapeter i allrummet och alla var bubbliga, sprucka och hemska.

Elinas rum


Emilias rum


Tapeterna i deras rum var också i bedrövligt skick. Det kan inte vara någon med kunskap som har tapetserat i det här huset, eller gjort något överhuvudtaget egentligen!

Så vi fick slita ner tapeterna, spackla, slipa och sätta upp cover.
Såhär såg det ut under arbetets gång.

Jag och mamma har rivit tapeter, spacklar, slipat och covrat en vägg i vardagsrummet


Hela vardagsrummet och köket


Robin och Ante hade rivit tapeter i barnens rum men de rev bara en del så det såg ut såhär innan


När jag och mamma hade rivit klart såg det ut såhär, alla tapeterna är borta nu syns bara spacklet


Jag och mamma rev garderobsväggen inne i vårat sovrum och upptäckte att de inte hade byggt en ordentlig vägg bakom utan bara lutat ett par spånskivor där?


River tapeter i hallen


Gjort iordning grundarbetet så mycket vi kunde i vårat sovrum


Nu återstod det bara att måla och tapetsera allting

Vardagsrummet blir målat, de syns verkligen hur roooligt jag tyckte att de var :P


Äntligen färdigmålat i vardagsrummet 


och i köket är fondtapeten på plats


Hallen är också klar, så mycket ljusare den blev



Allrummet är också klart



Elinas rum är grundarbetet klart i


Tyvärr har jag ingen bild på Emilias rum när båda färgerna är målade men de blev inge bra iallafall. För när jag tog bort maskeringstejpen så lossnade både färgerna där de låg mot varandra. Skitkonstigt! Men jag ska försöka fixa det så det blir fint.



Ett stort tack till Johanna som hjälpte till att riva tapeter! Och ett ännu större tack till min älskade mamma som gjorde det möjligt för mig att hinna med såhär mycket. Utan henne hade detta inte vart möjligt. Världens bästa mamma som alltid ställer upp.



älskade unge

Ikväll när jag och Katta var på väg hem från bion så började vi prata lite om när jag blev gravid med Elina och mina tankar fortsatte att vandra efter att jag hade släppt av henne.

Jag är så otroligt glad och lycklig över att jag blev gravid just då med just henne. Hon är en helt underbar liten människa fylld av charm, klokhet, vänlighet och empati. Behöver jag ens säga att jag är otroligt stolt över att just jag är hennes mamma?

Hennes funderingar får tillochmed mig att tänka efter en extra gång och jag kan svära på att hon är 100 gånger klokare än mig många gånger. Hur ett sånt litet barn kan vara så otroligt snäll och underbar är otroligt.

Om jag inte hade blivit gravid med henne så hade jag och Robin troligtvis inte vart tillsammans nu. För vi har verkligen fått kämpa med våran relation för att nå hit vi är just nu, och vi fortsätter att kämpa för jag är helt övertygad om att det är det man måste göra för att ett förhållande ska kunna hålla.
Men hade vi inte fått barn så hade vi troligtvis gett upp och gått skilda vägar, och då hade vi inte haft det vi har idag. Det är så mycket lättare att ge upp utan att ha kämpat ordentligt när man inte har barn.

Jag hade heller inte haft min underbara lilla Emilia. Världens gladaste och charmigaste unge, min lilla booouudyy <3 Hur skulle jag någonsin kunna leva utan att ha en galen monster bebis som tultar omkring och skrattar för sig själv?

Ja hela mitt liv hade sett helt annorlunda ut och jag hade förmodligen inte vart i närheten av så lycklig som jag är nu.

Jag har självklart fått välja bort saker och "offrat" andra men det gör ingenting, för ingenting som jag har förlorat har vart ens i närheten så bra som det jag har nu. Eller nja min gamla kropp hade det ju inte gjort någonting om jag hade fått behålla :P

Och allting började med att en liten mini Elina bestämde sig för att komma till oss.

Jag hade inte kunnat vart lyckligare.

Elina ett par veckor gammal


Jag och Elina 1.5 månad


Elina 4.5 månad, min pirat med världens spinkigaste ben, och halva lilla Diva


Elina ett halvår, en aning tjockare :P

Elina 7.5 månad
Elina 1.5år med en liten tofs


Ända sättet att få henne att sitta still


Elina 1 år 9 månader med pippitoffsar
Elina 2år


Elina blir storasyster


Sådan mor sådan dotter


Elina 2.5


Återigen sådan mor sådan dotter
Elina 3år



Jag är så otroligt glad och tacksam över att hon kom till mig och gjorde mig till den personen jag är nu och gav mig det livet jag lever nu. Utan henne hade inte någonting funnits.
Även om hon ger mig gråa hår och retar mig till vansinne så är hon, och självklart Emilia, det absolut bästa jag har - och någonsin kommer att ha.

Underbar person - Underbar dotter - Underbar storasyster

Allt och ingenting

Egentligen har jag väldigt mycket att skriva om här i bloggen men just nu finns verkligen inte orken.
Jag är fortfarande helt slutkörd efter helgen och jag har gått och lagt mig vid 9 nästan varje kväll.

Men en snabbis kan jag ju gå igenom iallafall så får jag skriva mer en annan dag när orken har kommit tillbaka.

Jag och mamma renoverade ju huset i förra veckan när jag hade sportlov och det vi hann med var detta:
  • Köket är klart, förutom där vi ska bygga en ny vägg så klart.
  • Vardagsrummet är klart
  • Hallen är klart
  • Allrummet är klart
  • Emilias rum är klart
  • Elinas rum är allt grundarbete klart, nu måste jag bara komma på hur det ska se ut där inne, har ni nått bra förslag så säg till!
  • Vårat sovrum är allt grundarbete klart, förutom där vi ska bygga väggen. Vi rev ju bort en garderobsvägg där inne och till våran stora förvåning upptäckte vi att det inte fanns en ordentlig vägg byggd mellan sovrummet och allrummet utan de hade helt enkelt bara lagt en spånskiva där lutandes... vilka jäkla nissar. 
    Så vi måste bygga väggen där innan vi kan måla och tapetsera.
När jag skriver klart så menar jag att all målning och tapetsering är klart. Sen måste vi ju upp med lister också.
Så vi hann verkligen med mycket på en knapp vecka! Men sen kan ni ju också gissa på hur ont jag hade i kroppen efter det!

Köket är beställt och betalt nu också och det beräknas komma vecka 11 så innan dess måste vi ha byggt upp väggen i köket och lagt golv i kök, vardagsrum och hallen.

Sen i fredags åkte jag och Robin iväg med några kompisar för att åka skidor och kom hem i söndags. De orkar jag inte skriva om nu men jag kan beskriva det med ett ord kaos.

Annars rullar det väl på som vanligt här hemma. Stress och press överallt och jag ligger efter i alla ämnena i skolan, det går verkligen inte bra för mig i skolan och det känns skitjobbigt. Tex fick jag tillbaka ett prov idag och jag fick G på det provet... jag har aldrig skrivit G på ett prov förut utan har alltid fått VG eller MVG, känns skittrist.

Jag bjuder på några bilder på mina fina guldklimpar så länge, jag lovar att jag ska lägga upp bilder på både huset och från skidresan senare när mer tid finns.

Mina skitungar duschar
Elina är snäll och hjälper till att tvätta Emilias nästintill obefintliga hår
Emilia är ett riktigt litet svullo som älskar att äta



Nu strejkar min dator genom att bli seg som sirap så vi får avsluta där


RSS 2.0