Fredagsmys

Fredagen är äntligen här och Robin är ledig hela helgen! Känns så underbart och vi ska tillbringa hela helgen med att mysa och bara tillbringa tid med varandra.

Ikväll ska vi äta tandori kyckling med pommes och hot bea. Självklart goda grönsaker till det. Egentligen ville jag göra klyft potatis istället för pommes, men jag upptäckte att potatis var slut och jag orkar inte gå upp till ica igen.

Sen ska vi mysa tillsammans till idol. Jag har gurka, morötter och paprika som jag ska dippa ikväll. Robin kör med chips och dip.
Det skulle vara väldigt mysigt att dela en flaska mousserat vin och äta räkor, men det får bli sen när Elina blir äldre.

Jag hoppas verkligen att Amanda åker ut ur idol idag. Jag förstår inte hur hon har kunnat stannat kvar så länge som hon har gjort. Enligt mig kan hon inte ens sjunga.
Att Daniel åkte ut förra helgen var chockerande. Han var bäst enligt mig. Marie kan absolut sjunga, men Daniel var/är mer underhållande och såg ut som en "riktig" stjärna. Aja egentligen är det skitsamma men av dom som är kvar så håller jag på Marie.

Nu ska jag snart börja med kycklingen och medans den står i ugnen en timme ska jag ta hundarna och Elina och gå på långpromenad. Känns mindre motiverande när jag kollar ut och det regnar. Men jag måste gå ut iallafall.

Träffade Katta tidigare idag och tog en fika med henne. Trevligt att komma ut och se lite folk. Elina uppskattar det också. Även om hon var lite smågnällig. Just nu är hon och skriker i sovrummet med Robin.

Imorgon ska Robin ta Elina och åka iväg ett par timmar så jag kan storstäda här hemma.
Helt sjukt att jag verkligen ser fram emot det. Få vara ensam hemma ett par timmar och kunna städa i lugn och ro utan bebisskrik känns som lyx nu för tiden.
Iallafall ska jag julpynta lite. Sätta upp adventstakar, julgradiner och lite annat smått och gott. Det är ju första advent på söndag och det ska bli jättemysigt.
Vår första jul tillsammans som en familj.

Nu ska jag börja med maten. Ha en underbar fredagskväll allihopa.

image7
Fredagsmys med tända ljus


Jag gav det ett försök iallafall

Det var bestämt sen länge att jag skulle följa med tjejerna ut för första gången sen jag fick barn den 17:onde november. Jag såg verkligen fram emot det. Att få komma ut och dansa och träffa folk! Peter Siepen var dj på rickards och det brukar alltid vara mycket folk och superbra stämmning då.

Iallafall så kom dagen med stort D. Fick ångest redan när jag gjorde iordning mig. Elina skrek när Robin hade henne och jag visste ju vad hon ville. Hon ville ju komma till mamma.
Iallafall klädde jag på mig och sminkade mig. Även om jag inte tog mig lika mycket tid för det som vanligt. Det är stressande att ha en liten bebis som skriker.
Jag visste ju att det skulle bli bättre när jag kom iväg.
Klockan 22 gick jag iväg till Katta på förfest. Det var faktiskt riktigt kul! Det var jag, Katta, Chripso och Sara.

Det kändes riktigt bra att sitta där med dom och dricka en Barcardi Breezeroch bara snacka en massa skit.
Det var så otroligt länge sen jag gjorde det. Fick känna mig som en i gänget igen. Annars får jag bara höra vad som hänt och vad dom gjort dagen efter, men nu var jag faktiskt med!
Det var enligt mig det bästa på hela kvällen. Vi tog kort för att föreviga det hela.

Från vänster Chripso Sara Katta och jag
image5
Älskar den där bilden. Sara kämpade som bara den för att ställa upp kameran så att alla skulle få plats.
Och bakom oss är Kattas säng så hon skulle halvstå på den för att få plats, men så ramlade hon precis när
kameran tar kortet. Det var så himla kul. Sitter och ler nu när jag tänker tillbaka på det =)

Här är iallafall en riktigt bild när vi alla syns.
image6
Sara Cripso Katta och jag.

Iallafall så åkte vi taxi till Rickards och i början var det jätteskoj. Vi dansade och hade kul.
Men sen så ville jag bara hem. Längtade så mycket efter Elina och ville veta så att allt gick bra.
Jag fick inte ringa Robin heller ifall att hon låg och sov. Så när Saras man (ja de är faktiskt nygifta)
kom vid 2 tiden och skjutsade hem oss var det så underbart att äntligen få komma hem!
Allt hade gått jättebra och hon hade sovit ganska mycket. Men nästa gång räcker det nog för mig att vara med på förfesten. Det var ändå det roligaste.

Tack tjejer för en underbar kväll. Ni är helt enkelt bäst. Ni berikar mitt liv

Det finaste jag har

Den 17:onde september klockan 19:14 förändrades mitt liv för alltid. Elina kom till mig och plötsligt förstår jag vad som är meningen med livet.
Det finns ingenting som betyder mer för mig än Elina. Hon är absolut det finaste jag har. Det är omöjligt att beskriva min kärlek till henne i ord.
Känslan när hon kom upp i mina armar för första gången är oslagbar. Hon hade levt inne i mig i flera månader och efter 14timmars värkarbete fanns hon plötsligt hos mig. Kärleken var omedelbar.
Det är den ända kärleken som jag garanterat alltid kommer ha kvar så länge jag lever.

Här är hon runt 10 dagar. Så underbar
image1
Och här är hon när hon är 2 månader. Tiden går så fort!
image3

Nu ska vi gå ut och gå på långpromenad. Solen skiner och det är en underbart fin dag ute.
Älskar att komma ut och röra på mig. Även om jag önskar att jag hade någon att gå med. Fast Elina och hundarna är ju inte ett sånt dumt sällskap, även om ingen av dom kan prata.

Redo för utgång. Tänk vad mysigt att vara sådär ombonad och ligga i en varm vagn, de skulle inte vara så dumt
image4

Tar mina första steg som bloggare

Efter mycket velande fram och tillbaka om jag skulle börja blogga eller inte bestämde jag mig idag för att jag skulle göra slag i saken. Är det ingenting för mig så är det ju inte svårare än att jag slutar med det.

Jag har väl egentligen inget syfte med mitt bloggande annat än att få skriva av mig lite.
Ska försöka ta mig tid att faktiskt skriva här. Men med en liten tjej på 2 månader, 2 hundar, 2 katter, sambo och lägenhet så är det ibland svårt att finna tiden. Har fullt upp nästan hela tiden.
Det är väl egentligen bara en sak som gör det svårt att finna tid och det är dottern. Har ni haft en 2 månaders själva vet ni vad jag pratar om. De kräver tid.

Jag hade turen att hon sov 45minuter nu på förmiddagen så jag kunde skapa den här bloggen. Fast nu är hon vaken och sitter i mitt knä och dregglar ner min arm samtidigt som jag skriver. Det är inte det lättaste att balansera henne med en arm, men det fungerar. Man lär sig att göra det mesta med en baby på ena armen, det är man tvungen till.

Plikterna kallar men vi syns snart igen.


Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0