Inte som alla andra

Ibland känner jag mig som en vildhäst som är omgiven utav gamla, trötta ridskolehästar.
 
Idag har jag spenderat hela dagen med att åka tåg. Jag åkte kl 09 imorse och kommer vara hemma igen kl 12 inatt. Och när jag ser mig omkring på människorna som omger mig så tycker jag att dom ser så olevande ut. Dom allra flesta stirrar i sina mobiler eller laptops.
 
Ingen av människorna vars blick jag har mött har ens haft en antydan till ett leende.Några log när jag log mot dom, men inte ens alla har besvarat leendet. 
 
Ibland känner jag mig så himla osvensk. Jag känner mig inte hemma i det här kalla. Och jag pratar inte bara om själva klimatet, utan det kalla från alla människor. Utomlands interagerar man med varandra på helt andra sätt. Jag upplever dom som gladare och öppnare. Mer så som jag själv känner mig. 
 
Åh jag vet inte. Det kanske bara är vintermörkret som har fått ett för hårt tag om mig? Men just nu längtar jag verkligen bort. Bort till en land med leende människor. 
 
Till andra vildhästar som vill springa lika galet, roligt och spontant som jag. 
 
Lika vild och galen som sin mor :D
 

Kommentarer
Postat av: Mikaela

Förstår precis och känner så mycket igen mig i vad du skriver <3

Svar:
lindaha.blogg.se

2017-02-07 @ 12:57:55

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0