Nu är äntligen vår älskade Alice här hos oss! Hon kom tisdagen den 16 Januari kl 11.14 

Jag har äntligen satt mig vid datorn och ska nu försöka skriva ner förlossningsberättelsen :)

 

Allting började dagen innan på måndagen då jag ringde in till bedömningsmottagningen och bad om att få en hinnsvepning. Jag hade vart hos dom en vecka innan för att göra en koll då jag hade så svårt att andas då magen var så liten och hon istället låg så långt in i min kropp att hon bokstavligt talat pressade undan alla mina organ - inklusive mina lungor. Då blev det tal om att de eventuellt skulle göra en igångsättning på mig, men jag ville inte det. Men där på måndagen så ringde jag iallafall dom och bad om en hinnsvepning iallafall.

 

Det hade ju startat min förlossning med Emilia så jag tänkte att jag iallafall kunde ge det en chans. Sagt och gjort så åkte jag dit och dom gjorde en hinnsvepning på mig. Min tapp var tydligen mogen och jag var öppen ett par centimeter.  Till saken hör att jag inte hade kunnat sova ordentligt på hur länge som helst! Den natten hade jag sovit mindre än 2 timmar så jag var helt slut! Så jag fick även med mig en så kallad sovdos hem. Det består av värktabletter och sovtablett, men det var ingenting jag ville ta. Jag undviker alla slags tabletter om möjligt när jag är gravid.

 

Efteråt så åkte jag hem och allting var som vanligt. Jag kände inte att något skulle kunna vara på G. Visst hade jag som en molande mensvärk och hade sammandragningar som kom och gick. Men så hade jag ju haft det till och från under en längre tid, så det var som vanligt. När Robin kom hem från jobbet så låg jag på soffan och tyckte synd om mig själv, jag var så besviken över att hinnsvepningen inte hade gett resultat!

 

Resten av kvällen var som vanligt. Jag och Elina kollade på outsiders tillsammans innan hon skulle gå och lägga sig, och det var då när jag låg på soffan som jag började tänka på att sammandragningarna faktiskt höll i sig. Dom gjorde absolut inte ont men dom kom ändå ganska regelbundet. När Elina sen gick och la sig vid kl 21 så gjorde jag detsamma. 

 

Jag och Robin hade bestämt att han skulle sova nere i källaren den natten för att jag skulle kunna sova ostört utan hans snarkningar och sparkar :P Men när klockan blev 22 så insåg jag att det kommer nog bli en bebis! Sammandragningarna höll fortfarande i sig, de gjorde fortfarande inte ont men dom hade aldrig hållt i sig såhär länge innan så jag förstod att något var på G

 

Så jag gick ner till Robin i källaren och sa att det blir nog bebis iallafall! Så vi gick upp och packade förlossningsväskan ifall att vi faktiskt skulle behöva åka in. Sen gick Robin ner och la sig och sov eftersom vi inte var säkra och han kanske skulle behöva gå upp till jobbet på morgonen. 

 

Jag la mig i sängen igen och kollade på tv. Värkarna fortsatte att komma, men de gjorde inte speciellt ont. 

Timmarna gick och ett tag gick jag upp i vardagsrummet och satt på pilatesbollen framför tv:n och tog värkarna där istället. Jag klockade dom och dom kom regelbundet med ett par minuters mellanrum. Vid klockan 4 hade jag 3 värkar på 10 minuter och bestämde mig för att ringa in till förlossningen för att rådfråga dom. 

Dom tyckte att jag kunde komma in för en kontroll så jag gick ner och väckte Robin och sa att det börjar bli dags att åka in för en kontroll.

 

Så vi gjorde oss iordning och så väckte vi Elina och berättade att vi skulle åka iväg till förlossningen men att vi sen skulle ringa och väcka henne så att de kunde gå upp till skolan. Jag hade förberett henne innan att förlossningen var på G då hon hade varit uppe på toaletten under natten och då hade jag frågat om hon var redo att bli storasyster och förklarat att det var på G

 

Sen åkte vi iväg, vi stannade bara på Shell och Robin köpte en korv så att han skulle orka med. Resan in till förlossningen gick bra, och vi var framme vid kl 06 på morgonen. 

 

Väl på plats så fick jag ligga med ctg som visade att jag hade 4 värkar på 10 minuter och var öppen 4cm. Så vi fick vårat förlossningsrum och vi förberedde allting inför bebisens ankomst. Jag ville ju föda på pall och själv ta emot mitt barn när hon kom ut. Jag ville dessutom filma allting så Robin riggade upp med videokameran på stativ så att allting var klart. 

 

Sen så la sig Robin i fåtöljen och slumrade lite. Jag själv satt mest på sängen och tog värkarna. Provade även att sitta lite på pilatesbollen men tyckte inte att det var så skönt. 

 

Bm och studenten kom in någon gång ibland och kollade läget, men eftersom jag går in i mig själv väldigt mycket när jag har värkar så tror jag inte att dom förstod hur kraftiga värkar jag hade. Jag blir alldeles tyst och stilla och andas genom alla värkar så det syns liksom ingenting utanpå. 

 

Och eftersom jag hade sagt att jag inte ville vara kopplad till några maskiner så kunde de heller inte följa mina värkar med maskiner heller. Men jag sa ju till att värkarna var mycket kraftigare nu och att dom gjorde rejält ont. Barnmorskan frågade om hon skulle värma en vetekudde som jag kunde ha i ryggen och jag tackade ja, det skulle dock dröja ett tag sa hon då hon också hade en annan patient som hon var tvungen att kolla till innan. 

 

Runt den här tiden så väckte jag Robin också och sa att nu gör värkarna riktigt ont så han får komma och hjälpa mig. Jag ville att han skulle massera mig i svanken under värkarna och eftersom jag hade väldigt täta värkar med typ 10 sekunders mellanrum så hann jag knappt be honom innan jag var tvungen att sluta prata och istället andas mig igenom värken.

 

Men han hann iallafall massera mig i 2 värkar innan jag plötsligt mådde illa och bad om en kräkpåse. Sen kräktes jag som aldrig förr i den där jäkla påsen! Fyfan vad jag verkligen inte gillar att kräkas medans man har värkar. Hela kroppen trycks och rivs mitt itu av värkar och som om det inte är nog så ska man samtidigt kräkas. Efter att jag hade kräkts så sa jag till Robin att jag tror fan att jag sket på mig. Hade ju tagit i så mycket när jag kräktes under värkarna så det kändes som det. 

 

Så jag bad honom hjälpa mig till toaletten, vilket inte var så himla skoj med tanke på att jag hade värkar med bara några sekunders mellanrum. Och när jag väl var på plats så var toaletten upptagen! Det är nämligen uppbyggt så att 2 förlossningsrum delar toalett, så det finns 2 dörrar in till toaletten från varje rum. Som tur var så tog det inte så lång tid innan toan blev ledig. Väl på plats så var det himla skönt att inse att jag visst inte hade skitit på mig - lite värdighet fick jag iallafall ha kvar :D Men jag kände att jag iallafall kunde passa på när jag väl var där, men det var inte det lättaste att försöka bajsa med alla dessa värkar. 

 

Men jag lyckades till slut och skulle bara torka mig när jag fick världens monstervärk och sekunden efter så splashade det till i toaletten av att vattnet gick! Sekunden senare så får jag världens krystvärk så jag säger till Robin att bebisen kommer nu! Samtidigt så tar jag ner min högra hand och känner hur huvudet är precis där. Jag håller då emot huvudet och trycker tillbaka den under värken så att jag inte ska spricka sönder totalt. 

 

Robin frågar med panik "vad ska jag göra, ska jag trycka på larmknappen" Vilket jag då säger att han ska göra. Så han trycker på knappen inne på toaletten men han inser direkt att den knappen inte gör något så han springer ut ur toaletten och in på rummet och trycker på larmknappen där istället.

 

Samtidigt så börjar en sköterska rycka i dörren som är bredvid mig där jag sitter på toalettstolen. Så jag försöker låsa upp med min vänstra hand samtidigt som jag håller emot bebisen med min högra hand. Men eftersom att hon hela tiden rycker i dörren så lyckas jag inte. Jag försöker ropa åt henne att sluta rycka i dörren så att jag kan låsa upp. Men sen sket jag i det, då jag kände att bebisen kommer nu.

 

Jag kommer ihåg att jag funderade på hur jag skulle göra, skulle jag ställa mig upp och försöka lägga mig ner på golvet istället? Men jag bestämde mig för att sitta kvar, för bebisen hade garanterat ramlat ner på golvet om jag hade försökt resa mig upp.

 

Så kommer Robin in i rummet igen efter att ha tryckt på larmknappen, då ser han hur bebisens huvud har kommit ut så han sträcker ner sin hand under bebisen så att hon inte ska kunna ramla ner i själva toaletten, utan istället glida upp på hans arm. Jag hade kvar min hand och samtidigt som jag krystade ut henne så tog jag emot henne. När hon väl var ute så såg jag att hon hade navelsträngen lindad runt halsen så jag lindar bort den innan jag lyfter upp henne till mitt bröst. 

Precis då hade Robin lyckats låsa upp dörren bredvid mig med hans andra hand så i dörröppningen står det en chockad undersköterska och se hur vi har en bebis där inne på toaletten. Hon börjar ropa på hjälp och snart var hela toaletten fylld med en massa personal - alla utom våra barnmorskor var där, dom kom sist :P

 

Så där sitter jag på toaletten och höll i en liten blå bebisen som vi precis hade förlöst alldeles själva. Jag försökte gnugga henne på ryggen för att få igång henne för hon var alldeles blå och hon skrek ingenting. Men jag blev snart lugnad av personalen när jag sa att hon är ju alldeles blå. Tydligen så var det inte någon fara och hon mådde bra. Så frågade dom om de kunde klampa av navelsträngen men jag sa att jag ville att de skulle vänta tills den blev vit, vilket de gjorde. Så när den blev vit och allt blod hade passerat till Alice så fick jag själv klippa av navelsträngen, fortfarande sittandes på toaletten med Alice i famnen. 

 

Moderkakan ramlade också ner i toaletten när jag satt där och personalen var så chockade och imponerade över hur bra allting gick och över hur stark jag var. 

 

Sen fick jag ge Alice till Robin då jag var tvungen att torka mig, jag hade ju inte hunnit med det efter att jag hade gått på toaletten :P Det jobbiga här var att Robin gick ut ur rummet med Alice och jag ville inte vara skild från min bebis så jag skyndade mig att torka mig, bytte samtidigt skjorta då den jag hade på mig var alldeles blodig och sen gick jag ut till vårat förlossningsrum och så fick jag min lilla bebis igen. 

 

Hon föddes 11.14, det var den tiden vi fick iallafall men eftersom vi var själva och ingen tog tiden så är den tiden inte 100% Hon var 50cm lång och vägde 3145gram. Helt perfekt och alldeles underbar! Hon har en massa mörkt hår, jag som verkligen trodde att hon skulle vara blond som sina systrar. 

 

Jag blev så himla kär i henne direkt och jag kunde inte sluta kolla på henne och förundas över hur fin och perfekt hon var. Så himla vacker med stora ögon som tittade in i mina. Det kändes som om hjärtat skulle sprängas av all kärlek jag kände. 

 

Förlossningen var iallafall hur cool som helst och precis som min barnmorska sa så fick jag det ju som jag ville på sätt och vis. Jag ville ha en naturlig förlossning och ta emot henne själv och det fick jag ju verkligen :D

 

Ingen bedövning, inget värkstimulerande, inga infarter och inte uppkopplad till en massa maskiner. Precis så som jag hade önskat.

 

Det enda tråkiga är att det inte finns några foton eller film. Det som var så himla viktigt för mig, men egentligen är det ju inte hela världen. Jag fick iallafall ett minne för livet! Och det känns så himla roligt att jag och Robin förlöste henne tillsammans. Robin som alltid varit livrädd och tyckt att allting med förlossning är äckligt, han var hur cool som helst!

 

Efter förlossningen ville dom att vi skulle stanna kvar åtminstonde en natt på bb. Så vi fick för första gången åka upp till bb, dom andra förlossningarna har vi ju aldrig stannat kvar utan åkt hem. Men väl på plats så kände både jag och Robin att nej vi vill åka hem! Jag tyckte att bb var hemskt! Ett trångt litet rum med 2 enkelsängar på varsin sida av rummet. Så efter 10 minuter sa vi till att vi ville åka hem och efter lite om och men fick vi godkänt att vi fick göra det, men först skulle läkaren kolla på Alice. Så efter ett par timmars väntetid så fick vi träffa läkaren och Alice blev godkänd och vi fick åka hem. 

 

Hemma väntade våra 2 spända tjejer otåligt på att få träffa sin lillasyster <3 Mamma hade skjutsat hem dom så att dom var hemma när vi kom. Så himla fint att få se deras första möte. Syskonkärlek är så himla fint och det värmer mitt hjärta att jag faktiskt har 3 underbara ungar som älskar varandra.

 

Så det var berättelsen om när Alice kom till världen. Jag måste bara säga att jag älskar att föda barn! Det är en sån himla cool upplevelse och det finns ingenting i världen som kan mäta sig med det. Att få träffa sitt barn för första gången och känna dessa urkrafter som kvinnokroppen besitter. Jag önskar så att jag fick uppleva det igen, men nu tror jag faktiskt att vi är nöjda med våra 3 fina barn. Även fast att både jag och Robin är upp över öronen förälskade i denna lilla bebis och säger att vi måste göra en till :P

 

Sista bilden på magen, några timmar senare är hon ute!

Enda bilden jag har på min mobil från min förlossningen, jag provade på hur det kändes att sitta på förlossningspallen. Ignorera den otroligt snygga minen jag har :D

 

Nu ska jag ta och amma min underbara lilla tjej innan hon ska få flaskan. Bebisbubblan är så underbar!