Igår var det avslutning på Elinas gymnastik, och de skulle då ha som en liten tävling. Även föräldrarna fick anmäla sig om de ville och bilda ett föräldralag. Så jag anmälde mig, med viss tvekan måste jag säga :P Herregud jag kan ju inte göra någonting som har med gymnastik att göra.

 

Här är vi påväg, taggade till max!

Väl på plats så visade det sig att vi skulle hoppa trampolin, göra kullerbyttor, hjula, stå på händer, hoppa trampett och göra övervolt ner i mattan. Plus en massa annat smått och gott. Jag blev riktigt nervös, jag kan ju inte göra någonting och här skulle jag göra en massa olika grejer... dessutom var det ju andra föräldrar som kollade på :S 

 

Men jag gjorde det, och det var hur kul som helst! Och det bästa av allt var att jag faktiskt klarade av allting, eller att stå på händer gjorde jag inte - men allting annat! Det var så jäkla roligt och det spelade ingen roll att jag ramlade omkull och inte var den allra smidigaste. Jag hade skitkul!

Och Elina blev superstolt över mig, hon sa att jag var mycket bättre än hon trodde. Och det gjorde mig glad allra längst in i mammahjärtat! Dessutom så satt Emilia på läktaren och hejjade på och blev alldeles överlycklig när jag fick en medalj. Robin sa också att han blev riktigt imponerad och att han hade suttit och blivit hänförd över hur vacker jag var, så himla fint sagt! Att han fortfarande känner så efter alla dessa år, jag menar jag var 18år när vi träffades och jag fyller snart 30!

 

Vi fick varsin medalj :D