För nån dag sen diskuterade jag och X om en tredje person. Och jag sa då att jag tycker att det är jobbigt att umgås med den personen då jag inte förstår vad hen säger. X säger då till mig "men nu är du bara rasist"

 

Jag blev jätteförvånad och kände mig verkligen påhoppad. Jag identifierar verkligen inte mig själv som en rasist! Ja den personen bryter och det är därför jag tycker att det är jobbigt att umgås med hen. Men det handlar inte om att denne är invandrare, utan att det känns obekvämt när jag för 100onde gången frågar va? och till sist nickar och håller med fast att jag inte förstått personen. Antagligen förvärrar min dåliga hörsel hela situationen. 

 

När jag ifrågasatte X uttalande så sa hen att "ja du tycker illa om någon för att hen bryter och då är man rasist"

Men det är verkligen inte så! Jag tycker inte illa om personen utan jag sa bara att det är jobbigt och att det blir stelt och tryckt stämning då jag inte förstår. Det känns verkligen jobbigt att jag blev kallad för rasist när jag verkligen inte är det.

 

Det är samma sak som när jag var inne på sjukhuset pga ryggmärgsprovet och då fick jag en dansk läkare som jag inte förstod ett ord av vad han sa. Jag måste ha sett ut som ett frågetecken när han pratade för jag förstod verkligen ingenting. Det är skrämmande att de låter läkare som inte behärskar det svenska språket låta möta patienter utan någon tolk. Just i sjukvården är man i ett sånt underläge och är sårbar, därför måste man åtminstonde kunna kommunicera till 100%

 

Efter mycket förklarande så förstod iallafall X vad jag menade och bad om ursäkt för att hon sa att jag var rasist.