I måndags började Elina i skolan. SKOLAN!

Mitt hjärta värker verkligen när jag tänker på det, till största del av stolthet men också av sorg då hon börjar växa upp. Hon är inte längre mammas lilla dagisunge utan en skoltjej som börjar bli stor och självständig.
Jag vågar knappt blinka, för då har hon väl flyttat hemifrån.

Igår låg vi i sängen tillsammans och pratade. Hon berättade att en kille var kär i henne och hennes ögon riktigt glittrade. Tänk att där ligger min lilla bebis och pratar om killar, ni kan inte förstå hur absurt det känns för mig. Hon är ju min lilla bebis?

Jag är så stolt och lycklig över att jag får följa den här fantastiska lilla tjejen genom hennes uppväxt. Hon gör mig stolt och lycklig varje dag. Älskade unge.

Lycklig över att få börja skolan