Jag sitter och läser om en tjej som är deprimerad över att hon är 30år och har inte kommit till den punkten i livet som hon trodde att hon skulle vid det här laget. Hon har inget jobb, studerar till något hon inte vet om hon vill jobba med, ingen kille och inga barn.

Så började jag fundera på hur jag vill att mitt liv ska se ut när jag är 30år.
Jag kommer ju redan ha det viktigaste man kan ha och det är mina 2 barn. Jag kan inte se att jag har ett 3:dje barn, men man ska aldrig säga aldrig även om jag känner mig ganska nöjd som det är nu.

Vi har precis köpt hus som jag trivs bra i. Även om jag gärna vill uppgradera mig lite och köpa huset med det.
Jag kan absolut inte se oss bo kvar här om så många år.

Jag vill utbilda mig, först komplettera klart så att jag får klart hela gymnasiet och sedan läsa vidare till någonting jag vill arbeta med. Det är det svåraste, jag har ingen aning vad jag vill jobba som. Jag avundas de som verkligen vet vad de vill jobba med. Det där med att det känns så självklart att jobba med en sak, det vill jag också veta.

Det där med utbildning känns viktigt för mig! Även om jag vet att man kan få bra arbeten utan utbildning så är det mycket svårare och dessutom vill jag lära mig saker.
Att studera trots barn ser jag absolut inte som något hinder. Visst det är svårare att studera när man har småbarn, det säger jag ingenting om. Det är inte så att man kan be dom vara tysta och låta mamma vara när man ska plugga. Men med bra planering och med mycket envishet går det.
Jag gjorde det ju i ett år förut, plus att jag då också arbetade en hel del. Tufft men det gick ju.
En sak som jag funderar mycket på är att tänk om man utbildar sig och får massa lån på csn och sen får man inget bra betalt jobb? Hur skoj är det då när jag blivit erbjuden jobb med en lön på 33.000kr helt outbildad.
Nu är ju inte pengar allt utan att man ska trivas med jobbet också, men ändå?

Iallafall så målet är att jag ska ha blivit klar med utbildningen och börjat med ett bra jobb när jag är 30. Samtidigt som jag njuter av mina 2 små tjejer i ett fint hus, lagom lantligt men ändå nära till allt.