Jag sitter i vardagsrummet och kikar ut genom fönstret. Det är alldeles vitt överallt och snön fortsätter att komma, mer och mer. Det är mysigt med snö absolut, att höra hur det knarrar under fötterna, att det blir så mycket ljusare överallt och själva julkänslan man får av snö.
Men (det finns alltid ett men) snön har sina stora nackdelar också. Det blir förbaskat halt överallt så när jag går ute och bär på Elina är jag alltid rädd att halka och ramla med henne.
Scamp drar in en massa snö så det blir blött överallt inne. Elina tycker det är jobbigt med alla vinterkläder hon måste ha på sig och så gillar hon inte alls snön.
Sen har vi det värsta utav allt och det är halkan som snön ställer till med. Överallt ligger det bilar som har kört av vägen och man hör varningar hela tiden om att man ska stanna hemma och inte ge sig ut på vägarna. Men man kan inte stanna hemma från skolan och jobbet bara sådär, det fungerar liksom inte.
Som idag när jag åkte till skolan, det var jättehalt ute på vägen. Hela vägen till Enköping åkte jag jättelångsamt, ca 70-80km i timmen, medans alla körde om mig. Jag är så rädd att jag ska få sladd på bilen, köra åt helvete och dö. Att jag aldrig mer ska få se Elina. Och att hon ska få växa upp utan sin mamma.
Det är många som möter det ödet nu när snön och halkan har kommit. Många som mister sina liv bara för att det är halt ute. Jag är så rädd för att dö sen jag fick barn, jag vill finnas för henne jämt, alltid!

Föresten så skottade jag hela uppfarten och hela gången nu ikväll. Helt i onödan eftersom det vräker ner snö nu igen.

Jag skrev iallafall provet idag efter att ha pluggat i helgen. Det gick faktiskt riktigt bra, det kändes som om jag kunde svaret på de flesta frågorna. Så jag hoppas att resultatet blir lika bra som det kändes. Annars kommer jag bli riktigt besviken.