Ibland stöter man på saker som berör en ända in i hjärtat.
Oftast är det sådant man själv kan relatera till, sånt som kan hända en själv. Idag kom jag över en sån sak. Videon var en av de finaste men samtidigt det sorligaste jag har sett. Sitter fortfarande med tårarna rullandes ner för kinderna. Hur kan det hända? Hur kan man någonsin gå vidare efter något sådant?

Jag tittar på Elina och är så fruktansvärt tacksam över att ingenting gick fel. Ingenting får någonsin hända henne. Jag skulle inte klara det.  Det är det jag är mest rädd för, min största rädsla.

Tyvärr kan jag inte göra en klickbar länk. Men ni får kopiera och klistra in själva. Glöm inte ljudet.
Men jag måste varna er, den är väldigt känslosam

http://www.youtube.com/watch?v=1M9IFHhx4HI