Norrland var underbart, med några få undantag.

Att bara få komma bort och göra någonting annat i en vecka var guld värt. Jag längtade hem den sista dagen men nu längtar jag tillbaka upp igen. Det är så skönt där uppe. Lite som en egen liten värld. Inga bekymmer, inga måsten, inget riktigt ansvar. Mamma tog Elina 2 nätter i rad så jag fick sova för första gången på 5 månader. Det gick jättebra och Elina var jättesnäll. Men jag kunde inte sova hela nätterna iallafall. Jag vaknade massa gånger, men det beror väl på att vanan att vakna ofta sitter i. Men det var ändå guld värt.

Vi gjorde ingenting speciellt alls däruppe. Gick lite i affärer, hälsade på Eva och bara tog det lugnt. Elina fick sitta på en häst för första gången och hon var så liten där hon satt uppe i sadeln - så jäkla söt.
Tyvärr kan jag inte lägga upp några bilder alls från Norrland nu för att min data har fullt minne så jag kan inte föra över några bilder från kameran. Men jag ska ordna det snart.

Nu är det samma som vanligt. Jag vill inte ha det samma som vanligt. Men vad ska man göra åt saken?
Jag känner mig instängd idag, jag tror det beror på vädret. Hade förväntat mig solsken och klarblå himlen men istället blev det mulet, grått och trist.

Det ända jag har att se fram emot idag är träningen klockan 8 ikväll, men tills dess då? Jag skulle gått på babymassage men den blev inställd. Jag känner att jag måste komma ut och göra någonting, men jag har ingen aning om vad.

Elina ligger bredvid mig och sover. Hon är jättehostig och mitt hjärta gör ont när hon hostar så att hon knappt får luft. Inatt kl 3 så var jag tvungen att ha henne sittandes i mitt knä så att hon skulle kunna andas utan att hosta ihjäl sig. Så fort jag la henne ner så började hon hosta jättemycket. Min stackars lilla bebis. Och hostmedicinen hjälper inte mycket.

Jag har iallafall bokat datum för dopet idag, så lite nytta har jag gjort iallafall. Nu ska allting runt omkring bara planeras, och det är ju en hel del.