Våran morgon började bra, jag och tjejerna mös tillsammans i sängen. En massa pussar, kramar och skratt under täcket. Men någonstans på vägen utartade de...

Det började med att Elina tyckte att hennes byxor knölade sig under stöveln. Det förvandlade min underbara tjej till ett skrik och panik monster med tårarna sprutandes.
Och medan jag hjälpte en panikslagen Elina så smög sig Bodil iväg och hittade en gammal cola burk som hon spillde ut över sig själv. UNDERBART att behöver byta kläder på henne igen.

Det resulterade självklart i en ålande maskunge som vägrade sätta på sig en ny tunika. Hon blir som en säck potatis som är omöjlig att hantera. Samtidigt börjar Elina skrika igen att det gör OOOOONNNNTTTTT av stövlarna, och så tar hon av sig stövlarna och slänger iväg dom lagom tills att jag har lyckats trycka på Emilia en ny tröja.

Till slut så lyckas jag få båda ungarna utanför dörren med lite hot av tomten (ja jag vet jag är en hemsk mamma)

Och när jag sätter fast Elina i bilstolen så ramlar Emilia i leran och blir helt lerig på sina strumbyxor. YEEEEEY
It´s all good tänker jag och borstar bort leran så gott de går, hon lämnade iallafall huset ren.

Iväg till dagis, lämnar Emilia och det går relativt smärtfritt.

Sen iväg till Elinas avdelning och där börjar helvetet om. Hela kapprummet är fullt av ungar och Elina börjat återigen gnälla om sina stövlar. Nu känner jag att tålamodet är slut så jag sätter på henne hennes kängor istället.

Då börjar hon sparka och skrika att de gör också OOOONNNNNTTTT!!!! Här försöker jag få henne att ta och lugna ner sig med sammanbitna tänder, samtidigt som en av pedagogerna försöker föra en konversation med mig om hennes valpar, plus 100 andra ungar som springer runt.

Behöver jag säga att jag blev alldeles svettig?

Jag ger upp med kängorna och sätter på henne stövlarna, som helst plötsligt passade fröken? 

Så var det dags för vantarna, och de hon hade där dög minsann inte för de gjorde OOONNNNNTTTT!

Och hennes fingervantar var borta, så då gick vi iväg till Emilias avdelning för att låna ett av hennes par, men de passade inte heller, för de gjorde OONNNNNTT!!!

Igår när vi var på bio så såg vi I dont know how she does it, inte så speciellt bra men den funkade att kolla på.
Iallafall så ur en scen så var det någon undersökning som visade att kvinnor låg vakna på nätterna, och de undrade varför. Då sa huvudpersonen i filmen att hon visste svaret: Att vi kvinnor ligger vakna i sängen och gör listor över sådant som behövs göras.

Och herregud vad det stämmer på mig. När jag ligger där i mörkret listar jag upp en massa saker som jag måste göra

Idag ska jag, mamma och Johanna åka iväg och shoppa lite julklappar och sen avsluta med bio i Kista.

Jag älskar att shoppa julklappar, fast jag har lovat mig själv att inte köpa lika mycket i år som jag har gjort tidigare. Men det är ju så jäkla svårt för jag älskar att köpa och ge bort dom :P

Jag har iallafall slagit in lite klappar här hemma för att komma lite i stämmning. Jag bara älskar julen, och nu är det inte långt kvar tills att jag får pynta här hemma <3

Inslagna klappar

Jag hade skrivit ett långt inlägg som jag precis raderade. Jag bestämde mig för att det var för privat och utlämnande, till och med för min blogg. 

Men jag kan säga att jag är trött, dödstrött och har ingen energi kvar. Jag känner mig inte som mig själv och jag vet inte vad jag ska göra.

Jag vet inte ens vad jag vill längre.

Elina växer så att det knakar och jag har märkt att en hel del av hennes kläder i strl 98 har blivit för små, inte så konstigt kanske med tanke på att hon är hela 99cm lång nu!
Så jag har börjat kika runt efter lite kläder för att uppdatera hennes garderob och jag blev superglad när jag såg vad som snart kommer komma in på Lindex, helt underbara kläder! Massa färg och fina mönster, i love it!

Här är lite som snart kommer att finnas i Elinas garderob

Tröja

Lycka att alltid ha någon att leka med


Kom igen Emilia så springer vi


Sitter i fängelse


Elina snurrar Bodil tills hon ramlar och det är tydligen skitkul?


Och så en puss på de

Ikväll när vi var på väg hem från affären satt jag som vanligt och skrålade ikapp till radion medan jag körde.
Och så säger Robin till mig: Har du någon aning om hur du låter?

Ja alltså jag vet att jag inte kan sjunga, det låter varken bra eller rätt, men jag tycker ändå om att sjunga med.

Igår så åkte jag ju iväg till Tessan och hennes vänner för att dricka lite goda drinkar och umgås.

Sitter och bättrar på min mascara för att åka in till Bålsta för att träffa några och dricka ett par drinkar och spela lite spel. Hoppas på att kvällen blir lika trevlig som dan har vart :)

Linda goes crazy

Jag vaknade som vanligt vid halv 8 tiden av att Emilia stod och ropade efter mig

Här sitter jag ihopkrupen i soffan med snuggruggen och försöker plugga inför provet imorgon. Det går mindre bra måste jag säga. Jag vet inte vad som har hänt med mig, men på sista tiden så har jag tappat all inspiration till att plugga. Jag som alltid har känt att jag måste prestera och att ett Vg är det minsta jag kan acceptera, nu känner jag mig som ett utpumpat däck som inte orkar bry sig. Jag känner inte igen mig själv.

Om jag inte skulle klara provet imorgon så är de det första provet jag inte klarar. Bara ett G skulle kännas som ett stort misslyckande, men jag orkar inte kämpa.

Känner inte alls för att plugga

När jag är ute med mina barn så brukar vi allt som oftast skutta omkring tillsammans, skratta, busa och göra roliga saker.

Jag kan inte bry mig mindre om vad andra tycker om mig. De kanske kollar på oss och tänker "men shit vad håller dom på med"
Men de skulle bara veta vad de missar genom att inte kunna släppa loss och ha kvar barnasinnet.
Jag har skitkul när jag skuttar omkring med mina galna ungar, och de har lika roligt dom.

Är det någonting jag tycker är roligt och intressant så är det inredning. Men shit vad svårt det är att få till det bra!

Har jag sagt att jag verkligen hatar Skype ibland? Jag använder inte det själv, men Robin gör det när han spelar.

Jag hatar att han kan sitta i sin datorstol och kolla på en film på datorskärmen och jag kan komma fram och prata med honom och så säger han schhh och att dom andra hör. Inte fasiken tror man att han har skype på när han kollar på en film.

Det var mycket bättre när han använda vent, då hörde inte dom allting hela tiden utan bara när man tröck ner nån knapp.

Nej en note till mig själv, fråga alltid om andra hör! Synd bara att jag har minne som en fiskpinne...

Idag kommer Christina till mig och stannar tills imorgon. Så då tänkte jag att Elina skulle sova över hos mamma och Robin skulle sova hos Andreas, så att jag och Christina fick vara ifred ;) Emilia sover ju ändå på kvällen så det spelar ju ingen roll att jag skulle ha henne på kvällen.

Så jag frågade Robin om inte han kunde sova hos Andreas, och det skulle kanske kunna gå menade Robin.

Men så för ett par dagar sen så sa han att han skulle åka till Ante redan på fredagen?

Scchhh säg det inte till någon....



Men jag är inte som alla andra, jag är speciell...

Jag älskar verkligen Elinas små teckningar. Hon brukar tänka på små saker/detaljer som jag själv inte tänker på och det får mig alltid att skratta. Jag önskar verkligen att jag kunde få veta hur hon tänker ibland, hur hon upplever saker och ting.

Ikväll så ritade Elina av mig, och såhär blev resultatet


Pippitoffsar, med armarna utstickandes från huvudet, långa ögonfransar och med små tuttar.
Och så den obligatoriska solen såklart.

Underbara unge!

Just nu läser jag en otroligt intressant diskussion på nätet och fick världens uppenbarelse själv.

Varför räknar man människor som aldrig själva hör av sig till ens vänner? En vänskap går väl ut på att båda hör av sig för att man bryr sig om varandra?

Det är verkligen dagens sanning. Och när jag verkligen tänker efter så är det inte alltid det är så. 

Jag älskar internet och alla dess diskussioner, det väcker tankar hos mig och får mig att ändra mitt tankesätt. Förhoppningsvis till det bättre ;)

I lördags var jag i Enköping och firade Johanna som fyllde 20år, jag hade tagit med mig Bodil medan Robin och Elina fick stanna hemma då Elina var dålig. Det var väldigt trevligt och skoj att träffa syskonen med familjer :)

Sen på kvällen runt 9 - 10 tiden så åkte jag och lillkråkan hemåt. Vi åkte den gamla vägen mellan Bålsta och Enköping och ni som känner till den vägen vet ju att det är öde och helt becksvart där.

Så helt plötsligt ser jag något stort och svart som står mitt på vägen och tuggar på något. Behöver jag säga att mitt hjärta nästan stannade när den vände huvudet mot mig och det hängde köttslamsor från munnen och ögonen lyste som på en demon?

Det tog ju bara några sekunder innan jag såg att det var en hund, men på dom sekunderna hann jag tänka massor. Jag tänker inte gå in närmare på det jag hann tänka men kan ju informera om att det var något om varulvar och slaktade människor ;)

Men jag stannade iallafall bilen och undrade vad fan jag skulle göra nu? Där stod en stor jäkla rottweiler och käkade på en mosad hare. Hela vägen var täckt av blod och diverse köttbitar.
Jag kunde ju inte bara åka igen då jag var rädd för att någon skulle köra på den stackars hunden, och jag hade ingen större lust att stiga ur bilen ifall att hunden skulle försöka försvara sitt byte.

Så jag drog ner fönstret och lockade på hunden, som inte reagerade för 5öre. Så såg jag på håll att det kom en bil så jag skuttade ut ur bilen och lyste med ficklampan på mobilen så att bilen skulle se att vi var där. 
Vi stod verkligen mitt i vägen och en svart hund är inte det lättaste att upptäcka innan det är för sent.

Så där stod jag i mörkret, bredvid en stor okänd rottweiler som käkade på en uppslamsad hare och skuttade runt med en lysande mobil för att försöka förhindra att vägen blev ännu mer blodig fast denna gång av hundens blod.

Till slut stannade det en man och undrade om jag behövde hjälp. Och jag sa att jag inte visste vad jag skulle göra. Vi var mitt ute i ingenstans och jag ville inte lämna hunden mitt i vägen. Så han parkerade bakom mig och då såg jag hur en ficklampa lös på andra sidan åkern och någon som ropade. 

Jag antog att det var hundens ägare så jag ropade att hans hund var här, så ficklampan började sakta röra sig mot oss. Till slut, efter vad som kändes som en evighet, så kom ägaren och kopplade hunden.

Slutet gott allting gott, det var ingen varulv, och hunden blev inte påkörd. Fast det var nära några gånger då bilarna verkade skita i att jag stod där och hoppade runt för att få dom att sakta ner.

Ibland så blir jag så otroligt less på mig själv. Jag kan vara helt säker på en sak, verkligen tro att jag har fattat det rätt. Men sen så står man där och märker att det man trott inte alls stämmer.

Skaparen måste ha haft Robin i tankarna när h*n gjorde denna

När man har barn så är det helt omöjligt att kunna planera någonting till 100%. 

Precis efter att jag hade skrivit det senaste inlägget så ringde dagis och sa att Elina hade ont i huvudet, så det var bara att åka och hämta henne på en gång. När jag kom dit så låg stackarn nerbäddad i soffan och såg helt förstörd ut. Sen hann jag bara dit och trösta henne så började hon att kräkas...

Sen har det fortsatt så hela dagen. Stackarn har superont i huvudet och kräks med jämna mellanrum. 
Jag trodde ett tag att hon hade migrän då hon hade så ont i huvudet och ner över ögonen. 
Men nu har hon även 39 graders feber, så jag håller alla tummarna för att hon inte har ärvt min migrän, det skulle kännas fruktansvärt för mig om hon hade gjort de :(

Så det blev inge pluggande för mig idag, och förmodligen kan jag inte heller fira Johanna imorgon. Men vi får se hur hon mår imorgon, mår hon såhär dåligt så tänker jag inte lämna henne iallafall.

Jag tycker så synd om henne när hon mår såhär dåligt, min lilla fisunge. 

Som ikväll så låg vi soffan tillsammans och kollade på film. Hon låg på min mage och jag killade henne på ryggen när hon började hulka. Jag fick typ panik för att burkjäkeln som jag tagit fram låg i andra sidan på soffan så jag nådde den inte. Så jag greppade tag i första bästa grej, vilket var en djuptallrik (tack och lov att den var djup) som hon kräktes i. 
Så där låg jag i soffan, med Elina på magen och försökte se till att det inte spilldes utanför. Och jag ser till min fasa att hon har fullt upp hela jäkla tallriken till kanten och jag kan inte resa på mig då Elina sitter på magen, plus att jag säkert hade spillt om jag hade rört mig då tallriken var överfull 

Så jag ropar på Robin som sitter och vid datorn spelar, men inget svar. Så jag fortsätter och ropa (skrika) tills han äntligen hör mig och kommer till undsättning.
Han har ju köpt nya hörlurar som utestänger alla ljud utifrån så han berättade att det inte ens var han som hade märkt att jag ropat, utan nån kille som han hade spelat med :P
Han använder nämligen Skype när han spelar... Så killen hade hört i micken att jag hade ropat och sagt åt Robin.

Haha de lär ju tro att jag är värsta psykfallet som ligger och skriker på Robin. Fast hellre det än att bli nerspilld av spya.

Så håll tummarna för att jag inte blir smittad nu. Jag AVSKYR att vara magsjuk, plus att jag alltid blir så jäkla dålig. I dont want to!

Måste säga att det blev väldigt glest med kommentarer på mitt förra inlägg, även ni som jag vet läser min blogg ;)
Men jag förstår ändå er som jag inte känner till, jag läser också bloggar som jag inte vill att de ska veta att jag läser.
Fast nu har jag tappat alla mina länkar till bloggarna jag läste :(

Tyvärr har jag inte hållt mitt löfte till er heller, jag har inte låtit kameran följt med. Men imorgon ska jag verkligen försöka ta tag i det! 

Imorgon fyller föresten min systerdotter Johanna 20år. Det ska vi fira med att gå ut och äta och sen efteråt ska vi eventuellt gå ut på krogen. Jag har inte riktigt bestämt mig om jag ska följa med ut, men det lutar åt det iallafall. Det skulle ju vara kul om man fick med sig någon mer ut också, men ah vi får se hur de blir.

Nu idag ska jag åka till Tessan och hårdplugga hela dagen. Och som tack för hennes hjälp så ska jag laga nått riktigt gott med lax hade jag tänkt. Det svåra med att åka till henne för att plugga är att man så lätt börjar prata om en massa annat skit som är så mycket roligare att prata om :P 

Har suttit nu på kvällen och läst igenom en massa gamla inlägg här på min blogg och jag kan bara konstatera att jag gjorde så grymt mycket bättre inlägg förr i tiden. Jag formulerade mig mycket bättre, skrev roligare och hade mycket mer bilder.

Så nu ska jag försöka bättre mig! Jag börjar imorgon med att låta kameran följa med mig så ska ni få se min dag i bilder. 

Jag vet inte heller vilken typ av blogg jag vill ha. Jag vill att den ska vara personlig, handla om mig och min familj. Men samtidigt dra upp små saker som jag tycker är viktigt.

Men eftersom jag inte vet vilka det är som läser så är det svårt att veta vad ni vill läsa om?
Ni kommenterar ju aldrig heller, så jag får ju aldrig reda på vilka ni är.

Så om alla som läser kommenterar nu så lovar jag att bli bättre på att blogga igen, deal?

Så här är jag, al naturell, inge smink, utan precis så som jag ser ut


Så nu kan ni ju säga vilka ni är åtminstonde :P