Just nu sitter jag och Elina och kollar på bilderna från Thailand, alldeles nyss utspelades det här samtalet:

Elina - Åhh mamma ser du hur mysigt det där var
Jag - Ja men verkligen
Elina - Mycket mysigare än det är hemma, och så sitter vi här hemma ändå.
Jag - Mmm
Elina - Nu åker vi dit, sätt igång och packa... NU PACKAR VI!

 

Det är alltså inte bara jag som är sugen på att åka iväg. Tyvärr är ju inte Robin lika sugen som oss... 
Så frågan är ju hur man ska kunna omvända honom till att vilja åka? 

Jag sitter i Robins datorstol och lyssnar på Lindsey Stirling i hörlurarna. Febern bränner min kropp och jag är alldeles varm och fuktig trots att jag inte är påklädd, mycket bekvämt på skinnstolen måste jag säga ;)

Nu när jag satt här i stolen så kände jag som ett spöke bakom min rygg, det gick en rysning genom min kropp och håret på mina armar ställde sig rakt upp. Jag var tvungen att vända mig om och se om det stod någon där, vilket det självklart inte gjorde. Det var bara det förflutna som kom ikapp och gjorde sig påmind.

Spöken driver man väl bort med präster, vigvatten, kors och liknande? Men hur sjutton får man bort det förflutna? Det måste man väl också kunna driva bort likt onda andar? För uppenbarligen fungerar det inte att förtränga och undvika.

Aja jag skyller på att det är febern som pratar. Feberyra och en släng av förvirrning.

Inga snälla spöken här inte... mer som den i hörnet

Just nu ligger jag nerbäddad i sängen (är fortfarande dödssjuk) och lyssnar på hur tjejerna duschar tillsammans. De tjuter av glädje och riktigt bubblar av skratt. Skratten avbryts då och då av arga skrik men avslutas alltid med att de skrattar tillsammans igen. Att det kan krävas så lite för att de ska bli lyckliga, ge dom varsinn barbie och ställ dom ihop i duschen: gladaste ungarna.

De är så undebara mina tjejer, så fantastisk fina små troll. Såna här stunder påminns jag verkligen om hur lycklig jag är och vilken tur jag har haft. Även om de driver mig till vansinne ibland och får mig att vilja sälja bort dom på rea så vet jag endå att jag är lyckligt lottad.

Älskade finaste ungarna.

Just nu är det så jäkla synd om mig! Jag har blivit sjuk nu under dagen och just nu känner jag mig som en påse skridskor. Hostig, snorig, febrig och ont i hela kroppen :(

Så jag gick och pep till Robin men konstigt nog ville han inte ta hand om mig? Han mumlade något om att han inte ville ha aids och lämnade mig åt mitt öde.

Så nu sitter jag här i soffan och tycker extremt synd om mig själv. Jag ska väl snart ta och trycka i mig lite alvedon och krypa ner i sängen och hoppas på att må bättre imorgon...

Förra helgen så kidnappade jag Robin. Han trodde att vi skulle åka och se på bio, men vad han inte visste var att jag hade planerat, packat och ordnat allting inför något mycket roligare.

Så åkte vi till Bålsta och mötte upp mamma, som skulle passa barnen. Sen så lyckades jag lura iväg Robin till pendeltåget, ni skulle se hur förvånad han blev ;) Han trodde att jag drev med honom hela tiden och han hade inte anat någonting :)

Så åkte vi in till stan och så tog vi tuben till Östermalm, Robin gissade hej vilt vad vi skulle göra, allt från att vi skulle åka kryssning till att vi skulle ta in på hotell. 

Iallfall så satt vi där en stund och pratade innan jag tog med honom till hotellet, kung carl, och checkade in. Överraskningen var att vi skulle bo på hotell 2 nätter och turista i stockholm. Bara jag och Robin, helt utan barn.

På lördag hade jag bokat bord på en Italiens restaurang, men innan det gick jag och Robin runt i stockholm och tittade, satt på en uteservering och drack en drink och bara pratade. Det var supermysigt att kunna göra vad man ville, när man ville. Tyvärr var restaurangen mindre bra, men sällskapet var ju bra iallafall :) 
Efter det så gick vi på bio och såg The amazing spiderman, sen gick vi vidare till hotellet.

Söndagen spenderades ute i djurgården och i övriga staden. Vi hade sån tur med vädret och det var verkligen underbart att gå runt där i solen :)

Nu hinner jag inte skriva något mer då jag ska iväg och jobba, men jag vill iallafall tacka mamma och Johanna för att de var så snälla och ställde upp som barnvakt till mina barn, ni är guld värda!

En liten drink innan middagen


På promenad