En bra helg

Måndag och ny vecka, som startade med att jag är sjuk. Feber, snorig och allmänt hängig. Inte den bästa starten med andra ord. Så det blir ingen långpromenad och ingen simmning som jag hade planerat. Jag håller tummarna för att jag snart blir frisk, speciellt med tanke på begravningen på onsdag. 
 
Helgen var iallafall riktigt bra! Christina kom över på fredagen och sov över till lördag. Så himla roligt att ha henne hos mig! Jag försöker övertala henne att köpa huset mittemot oss som snart kommer vara till salu, men hon är inte riktigt med på noterna :P 
 
 
 
Nu har ju Alice hunnit bli 2 månader gammal! Det är galet hur fort tiden går och man kan verkligen se hur hon utvecklas dag för dag! Det känns som om hon alltid har funnits hos oss samtidigt som det känns galet att hon redan är 2 månader. 
 
Hon är verkligen världens snällaste bebis. Nätterna är underbara och hon sover som en liten gris. När hon var mindre så sov hon endast på mig, hon vägrade allting annat. Det var jobbiga nätter för mig då jag var tvungen att ligga helt stilla på rygg hela nätterna då hon låg på min mage. Men eftersom hon visade så tydligt att hon ville det så fick det vara så. Med tiden har hon kunnat ligga mer och mer själv, självklart har jag varit lyhörd och haft henne nära såfort hon har velat det.
 
Som det ser ut nu så ger jag sista flaskan vid kl 22 på kvällen och sen lägger jag ner henne i sin egna säng. Vi har en bedside crib jämte vår säng med hennes babynest i. Där somnar hon lugnt och fint, oftast behöver man ploppa i nappen ett par gånger då hon tappar den men sen så somnar hon. Sen sover hon hela natten fram till kl 07 tiden då jag väcker dom stora tjejerna inför skolan. Hon kan vakna nån gång på natten också, men då är det bara att ge nappen så somnar hon om. Men sen där vid kl 07 får hon en flaska mat och så somnar hon om och sover fram till kl 11. Hur underbart är inte det?! Så jag kan verkligen inte klaga på sömnen. 
 
Vid kl 11 får hon flaskan igen och sen brukar vi mysa och busa lite i ungefär en timme innan hon vill sova en stund igen. Så just nu ligger hon och sover och jag sitter här och skriver lite, egentligen brukar jag vara ute på långpromenad nu men eftersom jag är sjuk så går ju inte det :/
 
Världens bästa Alice
 
Natten till söndag så tog Robin henne och det var helt underbart att mötas av den här synen när jag kom in i sovrummet där vid 11 tiden. En så lycklig och glad bebis :D Det känns så skönt att Robin faktiskt kan ha henne på nätterna utan problem med tanke på att jag börjar jobba lite nätter om en månad. 
 
Nu vaknade hon precis, så nu är det dags för bebismys igen <3

Hur mår kroppen?

Imorgon är det 6 veckor sen jag födde och jag känner att det börjar bli dags att ta tag i både kost och träning så att jag kan få tillbaka min kropp. Först och främst behöver jag få upp konditionen som har blivit katastrofalt dålig under graviditeten så jag har börjat lite smått med att ta promenader. Tyvärr så har det inte blivit så ofta och långa som jag har velat pga vädret. Men jag hoppas på att det snart vänder så att jag kan komma ut ordentligt.
 
Jag vill liksom känna att jag orkar med mina vanliga promenader utan att bli helt svettig och få dödsångest :P Att få tillbaka styrkan i kroppen är också ett måste! Jag vill inte ha ont i kroppen såsom jag har nu och då behövs det verkligen bygga lite muskler och stabilitet. Sen så vill jag självklart gå ner i vikt också.
 
Nu har jag inte vägt mig sen jag födde så jag har ingen aning om hur mycket jag väger, och det är faktiskt ingenting jag tänker göra heller. Det spelar liksom inte någon större roll vad vågen visar, jag vill bara känna mig bekväm med mig själv och främst så vill jag känna att jag har en stark kropp som orkar göra allting som jag vill.
 
Men från och med idag så tänker jag på vad jag stoppar i mig och på att röra mig mer, så får vi se hur långt jag kommer på bara det. 
 
Men på det stora hela är jag jäkligt nöjd över min kropp - liksom hallå den har liksom bakat 3 underbara ungar och fött fram dom helt utan komplikationer eller någon smärtlindring. Hur coolt är inte det liksom? Visst är min kropp otränad, mjuk, gropig och långt ifrån perfekt. Men den har ändå lyckats göra 3 perfekta barn och det är jag förevigt tacksam för. 
 
Dagen efter förlossningen såg min mage ut såhär
 
6 dagar efter förlossningen
 
Såhär ser magen ut idag, 6 veckor efter förlossningen
 
Ska bli spännande och se hur min kropp ser ut och känns om en månad. Förhoppningsvis har jag fått tillbaka konditionen och kanske fått lite mer ork och styrka :D
 
 

5 veckor!

Herregud så tiden springer iväg! Jag har tänkt så många gånger att jag måste gå in här och skriva flera gånger men det blir liksom aldrig av. Jag vill ju gärna att den första tiden med Alice ska finnas nerskriven här som det är med dom andra barnen så jag får ta och skärpa till mig :)
 
Nu är Alice hela 5 veckor gammal och man märker mer och mer för varje dag hur hon utvecklas och får sin egna lilla personlighet. Hon sover fortfarande mest hela tiden men när hon väl är vaken så är hon väldigt pigg och kollar runt med stora ögon.
 
Nu känns det som om hon alltid har funnits hos oss. Allting känns så naturligt och hon passar så bra in i vår familj! Eftersom hon är så snäll så kan man ta med henne överallt. Hon har redan varit ute tillsammans med oss på resutaurang flera gånger. Igår tog jag tillochmed ut alla 3 tjejerna själv och åt på Lucky House då Robin var iväg på bio. Det gick hur bra som helst och Alice sov hela tiden i bärsjalen <3
 
Jag älskar verkligen att ha 2 stora tjejer som i mångt och mycket klarar sig själva och en liten bebis, det är verkligen det bästa av 2 världar enligt mig. Dessutom så älskar dom sin lillasyster väldigt mycket och hjälper gärna till med allting. Sen får vi ju se hur roligt dom tycker att det är när hon börjar kunna röra på sig själv och kommer springa efter dom :P Men just nu njuter jag.
 
Imorgon är det precis en vecka sen jag ammade för sista gången :( Jag har ju både ammat Alice och gett ersättning. Alltid ammning innan flaskan men till slut vägrade hon amma och valde att bara ta flaskan. Det känns hur tråkigt som helst, jag älskar ju att amma! Men jag är väldigt glad för månaden jag fick amma och vi ligger fortfarande mycket hud mot hud trots vi inte ammar så det känns ändå bra. 
 
Och hur ser våra nätter ut? Just nu sover jag och Alice ensamma tillsammans i sovrummet och Robin har hamnat ute på soffan igen :P Det gick inte att sova i sovrummet tillsammans då Robin snarkar och jag kan inte ha öronpropparna nu när vi har en bebis, så det blev liksom inte mycket sömn för mig. Tur att det är övergående så att vi snart kan sova tillsammans igen.
 
Hur som helst så ger jag sista flaskan med mat till Alice runt kl 23 på kvällen sen så sover hon till 04-06 på morgonen då hon får en till flaska och somnar om till ungefär 10 - 11 på dagen då hon vaknar igen och äter. Hon vaknar till ibland och knölar men somnar om utan mat.
Såhär har det sett ut den här veckan när ungarna har lov och jag inte behöver ställa klockan. Nu börjar dom snart i skolan igen och då kommer jag behöva ställa klockan vid 07 och väcka stora barnen. Då går jag dock inte upp utan tjejerna gör ju iordning sig själva och går till skolan ensamma. Dock så kommer säkert rutinerna ändras för bebis då också.
 
Drömmen skulle ju vara om hon kunde sova från sista flaskan fram till kl 07 på morgonen då jag ändå måste vakna för att väcka tjejerna :P Men hon sover ju ändå himla bra så jag ska absolut inte klaga.
 
Den ända nackdelen är dock att hon bara sover såhär bra om hon får sova PÅ mig. Alltså att jag ligger platt på ryggen och såligger hon på mig så att vi ligger mage mot mage. Då sover hon som en liten prinsessa, medans jag sover lite sämre :P Man kan ju inte röra sig överhuvudtaget så jag får lite ont i kroppen, men hellre det en att ha en bebis som vaknar non stop hela tiden och är orolig för att hon ligger själv. För så blir det om vi försöker lägga henne i sin egna säng. Då bökar hon nätterna igenom och det orkar jag inte! Så nu sover vi som vi gör sålänge så får vi se när det ändrar sig. Jag vet ju att allting ändrar sig och om ett par månader så kommer situationen förmodligen vara helt annorlunda.
 
Jag hade tänkt lägga ut några bilder nu på Alice från förlossningen fram till nu, men jag har tagit alldeles för många bilder och det har tagit hundra år att gå igenom dom och jag har bara kommit en liten bit på vägen så jag får nöja mig med att lägga upp några bilder från hennes allra första tid.
 
Här är hon bara 2 dagar gammal
 
Tänk att hon låg inne i min mage för bara 2 dagar sen, hur fick hon plats?!
 
 
Så himla många timmar vi har legat såhär, tätt tätt ihop <3
 
Första lilla leendet som fastnade på bild, en vecka gammal
 
Alice 2 veckor gammal
 
 
Älskar henne så mycket att det på riktigt känns som om hjärtat ska explodera!
 
Sötaste bebisen i stan!
 
Tjejen som verkligen älskar att bada!
 
Min fina tjej!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Äntligen är Alice här!

Nu är äntligen vår älskade Alice här hos oss! Hon kom tisdagen den 16 Januari kl 11.14 
Jag har äntligen satt mig vid datorn och ska nu försöka skriva ner förlossningsberättelsen :)
 
Allting började dagen innan på måndagen då jag ringde in till bedömningsmottagningen och bad om att få en hinnsvepning. Jag hade vart hos dom en vecka innan för att göra en koll då jag hade så svårt att andas då magen var så liten och hon istället låg så långt in i min kropp att hon bokstavligt talat pressade undan alla mina organ - inklusive mina lungor. Då blev det tal om att de eventuellt skulle göra en igångsättning på mig, men jag ville inte det. Men där på måndagen så ringde jag iallafall dom och bad om en hinnsvepning iallafall.
 
Det hade ju startat min förlossning med Emilia så jag tänkte att jag iallafall kunde ge det en chans. Sagt och gjort så åkte jag dit och dom gjorde en hinnsvepning på mig. Min tapp var tydligen mogen och jag var öppen ett par centimeter.  Till saken hör att jag inte hade kunnat sova ordentligt på hur länge som helst! Den natten hade jag sovit mindre än 2 timmar så jag var helt slut! Så jag fick även med mig en så kallad sovdos hem. Det består av värktabletter och sovtablett, men det var ingenting jag ville ta. Jag undviker alla slags tabletter om möjligt när jag är gravid.
 
Efteråt så åkte jag hem och allting var som vanligt. Jag kände inte att något skulle kunna vara på G. Visst hade jag som en molande mensvärk och hade sammandragningar som kom och gick. Men så hade jag ju haft det till och från under en längre tid, så det var som vanligt. När Robin kom hem från jobbet så låg jag på soffan och tyckte synd om mig själv, jag var så besviken över att hinnsvepningen inte hade gett resultat!
 
Resten av kvällen var som vanligt. Jag och Elina kollade på outsiders tillsammans innan hon skulle gå och lägga sig, och det var då när jag låg på soffan som jag började tänka på att sammandragningarna faktiskt höll i sig. Dom gjorde absolut inte ont men dom kom ändå ganska regelbundet. När Elina sen gick och la sig vid kl 21 så gjorde jag detsamma. 
 
Jag och Robin hade bestämt att han skulle sova nere i källaren den natten för att jag skulle kunna sova ostört utan hans snarkningar och sparkar :P Men när klockan blev 22 så insåg jag att det kommer nog bli en bebis! Sammandragningarna höll fortfarande i sig, de gjorde fortfarande inte ont men dom hade aldrig hållt i sig såhär länge innan så jag förstod att något var på G
 
Så jag gick ner till Robin i källaren och sa att det blir nog bebis iallafall! Så vi gick upp och packade förlossningsväskan ifall att vi faktiskt skulle behöva åka in. Sen gick Robin ner och la sig och sov eftersom vi inte var säkra och han kanske skulle behöva gå upp till jobbet på morgonen. 
 
Jag la mig i sängen igen och kollade på tv. Värkarna fortsatte att komma, men de gjorde inte speciellt ont. 
Timmarna gick och ett tag gick jag upp i vardagsrummet och satt på pilatesbollen framför tv:n och tog värkarna där istället. Jag klockade dom och dom kom regelbundet med ett par minuters mellanrum. Vid klockan 4 hade jag 3 värkar på 10 minuter och bestämde mig för att ringa in till förlossningen för att rådfråga dom. 
Dom tyckte att jag kunde komma in för en kontroll så jag gick ner och väckte Robin och sa att det börjar bli dags att åka in för en kontroll.
 
Så vi gjorde oss iordning och så väckte vi Elina och berättade att vi skulle åka iväg till förlossningen men att vi sen skulle ringa och väcka henne så att de kunde gå upp till skolan. Jag hade förberett henne innan att förlossningen var på G då hon hade varit uppe på toaletten under natten och då hade jag frågat om hon var redo att bli storasyster och förklarat att det var på G
 
Sen åkte vi iväg, vi stannade bara på Shell och Robin köpte en korv så att han skulle orka med. Resan in till förlossningen gick bra, och vi var framme vid kl 06 på morgonen. 
 
Väl på plats så fick jag ligga med ctg som visade att jag hade 4 värkar på 10 minuter och var öppen 4cm. Så vi fick vårat förlossningsrum och vi förberedde allting inför bebisens ankomst. Jag ville ju föda på pall och själv ta emot mitt barn när hon kom ut. Jag ville dessutom filma allting så Robin riggade upp med videokameran på stativ så att allting var klart. 
 
Sen så la sig Robin i fåtöljen och slumrade lite. Jag själv satt mest på sängen och tog värkarna. Provade även att sitta lite på pilatesbollen men tyckte inte att det var så skönt. 
 
Bm och studenten kom in någon gång ibland och kollade läget, men eftersom jag går in i mig själv väldigt mycket när jag har värkar så tror jag inte att dom förstod hur kraftiga värkar jag hade. Jag blir alldeles tyst och stilla och andas genom alla värkar så det syns liksom ingenting utanpå. 
 
Och eftersom jag hade sagt att jag inte ville vara kopplad till några maskiner så kunde de heller inte följa mina värkar med maskiner heller. Men jag sa ju till att värkarna var mycket kraftigare nu och att dom gjorde rejält ont. Barnmorskan frågade om hon skulle värma en vetekudde som jag kunde ha i ryggen och jag tackade ja, det skulle dock dröja ett tag sa hon då hon också hade en annan patient som hon var tvungen att kolla till innan. 
 
Runt den här tiden så väckte jag Robin också och sa att nu gör värkarna riktigt ont så han får komma och hjälpa mig. Jag ville att han skulle massera mig i svanken under värkarna och eftersom jag hade väldigt täta värkar med typ 10 sekunders mellanrum så hann jag knappt be honom innan jag var tvungen att sluta prata och istället andas mig igenom värken.
 
Men han hann iallafall massera mig i 2 värkar innan jag plötsligt mådde illa och bad om en kräkpåse. Sen kräktes jag som aldrig förr i den där jäkla påsen! Fyfan vad jag verkligen inte gillar att kräkas medans man har värkar. Hela kroppen trycks och rivs mitt itu av värkar och som om det inte är nog så ska man samtidigt kräkas. Efter att jag hade kräkts så sa jag till Robin att jag tror fan att jag sket på mig. Hade ju tagit i så mycket när jag kräktes under värkarna så det kändes som det. 
 
Så jag bad honom hjälpa mig till toaletten, vilket inte var så himla skoj med tanke på att jag hade värkar med bara några sekunders mellanrum. Och när jag väl var på plats så var toaletten upptagen! Det är nämligen uppbyggt så att 2 förlossningsrum delar toalett, så det finns 2 dörrar in till toaletten från varje rum. Som tur var så tog det inte så lång tid innan toan blev ledig. Väl på plats så var det himla skönt att inse att jag visst inte hade skitit på mig - lite värdighet fick jag iallafall ha kvar :D Men jag kände att jag iallafall kunde passa på när jag väl var där, men det var inte det lättaste att försöka bajsa med alla dessa värkar. 
 
Men jag lyckades till slut och skulle bara torka mig när jag fick världens monstervärk och sekunden efter så splashade det till i toaletten av att vattnet gick! Sekunden senare så får jag världens krystvärk så jag säger till Robin att bebisen kommer nu! Samtidigt så tar jag ner min högra hand och känner hur huvudet är precis där. Jag håller då emot huvudet och trycker tillbaka den under värken så att jag inte ska spricka sönder totalt. 
 
Robin frågar med panik "vad ska jag göra, ska jag trycka på larmknappen" Vilket jag då säger att han ska göra. Så han trycker på knappen inne på toaletten men han inser direkt att den knappen inte gör något så han springer ut ur toaletten och in på rummet och trycker på larmknappen där istället.
 
Samtidigt så börjar en sköterska rycka i dörren som är bredvid mig där jag sitter på toalettstolen. Så jag försöker låsa upp med min vänstra hand samtidigt som jag håller emot bebisen med min högra hand. Men eftersom att hon hela tiden rycker i dörren så lyckas jag inte. Jag försöker ropa åt henne att sluta rycka i dörren så att jag kan låsa upp. Men sen sket jag i det, då jag kände att bebisen kommer nu.
 
Jag kommer ihåg att jag funderade på hur jag skulle göra, skulle jag ställa mig upp och försöka lägga mig ner på golvet istället? Men jag bestämde mig för att sitta kvar, för bebisen hade garanterat ramlat ner på golvet om jag hade försökt resa mig upp.
 
Så kommer Robin in i rummet igen efter att ha tryckt på larmknappen, då ser han hur bebisens huvud har kommit ut så han sträcker ner sin hand under bebisen så att hon inte ska kunna ramla ner i själva toaletten, utan istället glida upp på hans arm. Jag hade kvar min hand och samtidigt som jag krystade ut henne så tog jag emot henne. När hon väl var ute så såg jag att hon hade navelsträngen lindad runt halsen så jag lindar bort den innan jag lyfter upp henne till mitt bröst. 
Precis då hade Robin lyckats låsa upp dörren bredvid mig med hans andra hand så i dörröppningen står det en chockad undersköterska och se hur vi har en bebis där inne på toaletten. Hon börjar ropa på hjälp och snart var hela toaletten fylld med en massa personal - alla utom våra barnmorskor var där, dom kom sist :P
 
Så där sitter jag på toaletten och höll i en liten blå bebisen som vi precis hade förlöst alldeles själva. Jag försökte gnugga henne på ryggen för att få igång henne för hon var alldeles blå och hon skrek ingenting. Men jag blev snart lugnad av personalen när jag sa att hon är ju alldeles blå. Tydligen så var det inte någon fara och hon mådde bra. Så frågade dom om de kunde klampa av navelsträngen men jag sa att jag ville att de skulle vänta tills den blev vit, vilket de gjorde. Så när den blev vit och allt blod hade passerat till Alice så fick jag själv klippa av navelsträngen, fortfarande sittandes på toaletten med Alice i famnen. 
 
Moderkakan ramlade också ner i toaletten när jag satt där och personalen var så chockade och imponerade över hur bra allting gick och över hur stark jag var. 
 
Sen fick jag ge Alice till Robin då jag var tvungen att torka mig, jag hade ju inte hunnit med det efter att jag hade gått på toaletten :P Det jobbiga här var att Robin gick ut ur rummet med Alice och jag ville inte vara skild från min bebis så jag skyndade mig att torka mig, bytte samtidigt skjorta då den jag hade på mig var alldeles blodig och sen gick jag ut till vårat förlossningsrum och så fick jag min lilla bebis igen. 
 
Hon föddes 11.14, det var den tiden vi fick iallafall men eftersom vi var själva och ingen tog tiden så är den tiden inte 100% Hon var 50cm lång och vägde 3145gram. Helt perfekt och alldeles underbar! Hon har en massa mörkt hår, jag som verkligen trodde att hon skulle vara blond som sina systrar. 
 
Jag blev så himla kär i henne direkt och jag kunde inte sluta kolla på henne och förundas över hur fin och perfekt hon var. Så himla vacker med stora ögon som tittade in i mina. Det kändes som om hjärtat skulle sprängas av all kärlek jag kände. 
 
Förlossningen var iallafall hur cool som helst och precis som min barnmorska sa så fick jag det ju som jag ville på sätt och vis. Jag ville ha en naturlig förlossning och ta emot henne själv och det fick jag ju verkligen :D
 
Ingen bedövning, inget värkstimulerande, inga infarter och inte uppkopplad till en massa maskiner. Precis så som jag hade önskat.
 
Det enda tråkiga är att det inte finns några foton eller film. Det som var så himla viktigt för mig, men egentligen är det ju inte hela världen. Jag fick iallafall ett minne för livet! Och det känns så himla roligt att jag och Robin förlöste henne tillsammans. Robin som alltid varit livrädd och tyckt att allting med förlossning är äckligt, han var hur cool som helst!
 
Efter förlossningen ville dom att vi skulle stanna kvar åtminstonde en natt på bb. Så vi fick för första gången åka upp till bb, dom andra förlossningarna har vi ju aldrig stannat kvar utan åkt hem. Men väl på plats så kände både jag och Robin att nej vi vill åka hem! Jag tyckte att bb var hemskt! Ett trångt litet rum med 2 enkelsängar på varsin sida av rummet. Så efter 10 minuter sa vi till att vi ville åka hem och efter lite om och men fick vi godkänt att vi fick göra det, men först skulle läkaren kolla på Alice. Så efter ett par timmars väntetid så fick vi träffa läkaren och Alice blev godkänd och vi fick åka hem. 
 
Hemma väntade våra 2 spända tjejer otåligt på att få träffa sin lillasyster <3 Mamma hade skjutsat hem dom så att dom var hemma när vi kom. Så himla fint att få se deras första möte. Syskonkärlek är så himla fint och det värmer mitt hjärta att jag faktiskt har 3 underbara ungar som älskar varandra.
 
Så det var berättelsen om när Alice kom till världen. Jag måste bara säga att jag älskar att föda barn! Det är en sån himla cool upplevelse och det finns ingenting i världen som kan mäta sig med det. Att få träffa sitt barn för första gången och känna dessa urkrafter som kvinnokroppen besitter. Jag önskar så att jag fick uppleva det igen, men nu tror jag faktiskt att vi är nöjda med våra 3 fina barn. Även fast att både jag och Robin är upp över öronen förälskade i denna lilla bebis och säger att vi måste göra en till :P
 
Sista bilden på magen, några timmar senare är hon ute!
 
Enda bilden jag har på min mobil från min förlossningen, jag provade på hur det kändes att sitta på förlossningspallen. Ignorera den otroligt snygga minen jag har :D
 
Där satt Robin och försökte vila lite, om han bara visste vad som komma skulle :P
 
En av de första bilderna på Alice 
 
Jag och Alice alldeles nykläckt
 
Första kläderna är på och redo för att åka hem!
 
Här sitter vi och väntar på Robin som är ute och startar bilen
 
Första mötet <3
 
 
 
 
Nu ska jag ta och amma min underbara lilla tjej innan hon ska få flaskan. Bebisbubblan är så underbar!
 

Färdigbakad!

Nu har jag gått in i vecka 38 och bebisen är nu fullgången enligt sjukvården :D Tänk att jag har en färdigbakad bebis där inne i min mage, som faktiskt kan vilja komma ut när som helst nu! Det är 20 dagar kvar tills att hon är beräknad så jag tror inte att hon kommer komma dom närmsta dagarna - men det kan faktiskt bli så :D
 
För mig så får hon gärna komma iallafall, även om jag vet att det skulle vara bättre om ett par veckor rent praktiskt. Emilia fyller ju 8år den 14onde så det skulle vara bekvämast om hon kom efter det, men jag längtar så otroligt mycket just nu så för mig får hon gärna komma nu ;)
 
Och hur mår jag då? Alltså egentligen mår jag faktiskt ganska bra! Så himla mycket bättre om man jämför med mina tidigare graviditeter iallafall. Det enda som är dåligt är min jäkla rygg! Såfort jag är uppe och gör saker så får jag så himla ont! Vissa dagar är bättre än andra, som idag har jag knappt gjort någonting och då känns allting jättebra. Andra dagar har jag superont och då känns allting jättejobbigt. Men det är väl så det är när man är höggravid antar jag. 
 
Det känns iallafall toppen att jag klarade mig förbi både julen och nyår! Jag var egentligen inte orolig, men man kan ju aldrig veta och jag ville verkligen inte föda i december. 
 
Vecka 38, ursäkta den otroligt skitiga spegeln :P
 

En bra dag!

Åh idag vaknade jag till en blå himmel istället för en genomgrå, och oj vilken skillnad det gör för humöret :D 
 
Jag började dagen med att ligga i badet i en timme och äta frukost, kladdkaka med glass - hela kostcirkeln med andra ord :P Så himla skönt att ligga där i ett varmt bad och lyssna på förlossningspodden, den allra bästa starten för en tung gravidkropp.
 
Lyx på hög nivå!
 
Sen var det dags för ytterligare ett besök hos barnmorskan nu när jag har kommit till vecka 37. Allting såg bra ut som vanligt, lite högre blodtryck än tidigare men inget alarmerande på något sätt. Magen hade tack och lov vuxit lite också så jag slipper åka iväg på ytterligare ett tillväxtultraljud. Bebisens hjärtljud låg lite högre än vanligt, men hon var nog vaken så det var antagligen därför. Och viktuppgången är 9kg än så länge.
 
Tänk att det nu är mindre än 4 veckor kvar tills att hon är beräknad! 4 veckor är ju egentligen ingenting! Men såhär i slutet av graviditeten känns det ändå som en hel evighet!

För OJ vad jag är redo att föda nu och slippa vara gravid. Tänk vilken lyx att kunna andas ordentligt eller kunna böja mig ner utan att ryggen går av... ahh det kommer bli härliga tider :P Just nu tar bebisen upp hela utrymmet där inne så när jag sitter så känns det ibland som om jag inte kan andas, så det är allra bekvämast för mig att ligga ner för jag kan inte stå och gå så mycket heller pga ryggen... Aja några veckor till sen slipper jag det här, och jag kommer dessutom få världens finaste belöning. 
 
Nu är ju ett av delmålen förbi, julen! Nästa delmål är nyårsafton och det nya året - väldigt viktigt att inte föda nu i december ;) Sen är sista delmålen Emilias födelsedag den 14onde och efter det så är hon mer än välkommen :D Snart snart snart!
 
Vecka 37 och jag praktiskt taget bor i den här onepicen! Så mjuk och den spänner inte åt någonstans - I love it!
 
 

Vecka 35 och en trasig varmvattenberedare

I helgen vaknade jag av att vi inte hade något varmvatten. Inte en sådär jättetrevlig upptäckt om du frågar mig. Så på måndagen hade vi vår elektriker här för att kolla om det kanske hade gått en elpatron i vattenberedaren. Tyvärr var hela varmvattenberedaren sönder, den hade rostat sönder så att det tom läckte vatten ur den! Så det var bara att byta ut hela den :/ Efter lite googlade lyckades jag få tag i en rörmokare som kunde komma redan dagen efter. Tack och lov så gjorde dom allting, tömde ur den gamla och fraktade bort den samt skötte all installation av den nya.
 
Så nu har vi en ny varmvattenberedare och kan återigen duscha :D Men det är ju inte en så rolig utgift, speciellt inte såhär innan jul! Och dessutom är det ju ingenting man märker av liksom... Varmvatten tar man ju liksom lite för givet! Men OJ vad jag saknade det dom dagarna vi var utan!
 
På tal om någonting helt annat så har jag nu kommit in i vecka 35! Tänk att det bara är 5,5 veckor kvar tills jag är beräknad! Hallelujha snart slipper jag vara preggo :D För nu är det verkligen tungt och jobbigt! Min rygg blir bara värre och värre så jag är så otroligt begränsad i vad jag kan göra. För jag vet att om jag gör minsta lilla så får jag så otroligt ont, det känns som om jag inte ens kan andas då. Jag känner mig så himla stor och klumpig, förmodligen pga av att jag har så ont. 
 
Dagens bm-besök visade att allting var bra iallafall. En pigg liten tjej som bor där inne med fina hjärtljud <3 Magen hade växt med 1cm sen förra besöket för 2 veckor sen och sf-måtten är nu 30. Nästa besök är om 2 veckor och då ska vi se om jag har växt något mer. Jag ligger lite lågt på kurvan så om tillväxten inte har tagit fart då så vill hon skicka mig på ytterligare ett tillväxtultraljud för att kolla så att bebisen mår bra.
 
Jag måste bara säga att jag älskar min barnmorska! Hon är helt underbar, jag önskar att alla fick ha en bm som henne! Helst av allt hade jag velat ha henne med på förlossningen, synd att hon inte längre jobbar där :P En av de bästa människorna jag någonsin mött inom vården - och då har jag ändå en hel del erfarenhet! Jag önskar så att hon också hade jobbat på bvc så jag hade fått träffa henne då och då iallafall. 
 
Nu ska jag väl snart sätta igång med maten, Robin jobbar kväll den här veckan och kommer inte hem fören vid 18.30 så vi äter sent. Jag gillar det inte alls, men hellre att vi väntar och äter tillsammans iallafall. Emilia har dock stallet idag så hon fick äta hjortfärsbiffarna som fanns kvar från häromdagen. Vi andra ska äta fisk, något av de få sakerna jag tycker är gott just nu! Fisk, potatis och kall sås, mm så himla gott!
 
På tal om mat så ska ju jag och Robin på julbord på lördag! Vi ska åka in till stockholm och gå på Tyrols julbord! Åh så jag ser fram emot det! Jag har velat äta där i flera år och nu fick vi äntligen tag i platser! Det enda är att jag är orolig över min rygg, jag behöver ju ligga med jämna mellanrum för att inte få allt för ont. Men jag får hoppas på att all den goda maten är avledande nog så att jag ändå får njuta. Menyn låter helt amazing och jag har höga förväntningar! 
 
Det blir förmodligen det sista som jag och Robin gör ensamma tillsammans innan bebisen kommer, eller kanske inte? Vi kanske hinner med en sista grej i januari beroende på hur jag mår. 
 
Magen i vecka 35, ignorera hur sliten jag ser ut - jag hade inte precis sovit så bra på natten :P
 
 

Vecka 33

Tiden rusar vidare och nu är jag inne i vecka 33, snart snart är det över :D
Med bebisen är allting iallafall bara bra, jag var på tul häromdagen och hon beräknades väga 1753gram och hon låg på minus 11% i tillväxt vilket är helt normalt och hon följer sin kurva helt perfekt :)
 
Med mig är det väl också ganska bra trots allt. Ryggen är förjäklig som vanligt vilket gör att jag knappt kan göra någonting. För så fort jag är uppe och gör saker så får jag så himla ont! Jag gick en promenad på 1km häromdagen och det fick jag betala för senare om man säger så. Jag längtar så tills jag kan röra mig obehindrat igen! 
 
Men någonting som har kommit nu dom sista dagarna är att jag mår så illa till och från! Det spelar liksom ingen roll om jag sitter, står eller ligger. Illamåendet kommer som en våg över mig och jag mår skit! Min bm sa att det säkert är pga att jag bär barnet väldigt långt in i kroppen och att hon puttar undan alla mina inre organ och att det trycker på allting och det gör att jag mår illa. Det låter ju vettigt, men det innebär ju att det bara kommer bli värre med tanke på att hon ska växa en hel del till :P
 
Besöket hos bm idag visade iallafall att allting var bra. En viktuppgång på 7kg hittills, vilket väl ändå får räknas som okej när man är i vecka 33. Lägger jag på mig massor nu i slutet så kommer det ju bara vara vätska och det försvinner ju fort.  Sf-måttet låg på 29cm och alla andra prover var fina, så det känns toppen.
 
Jag i vecka 33, frågan är bara hur långt gången Elina är :D
 

Varför skaffar vi ett tredje barn?

Jag har flera gånger fått frågan varför vi valt att skaffa en bebis igen, liksom börja om från början när vi snart var fria. 
 
Det uppenbara är väl ändå att vi ville ha ett till barn? Men jag tänkte försöka skriva ner lite mer om hur vi tänker. Jag har tänkt skriva när det här så många gånger, man det är så svårt att få med allt i skrift. Men jag ska göra ett försök iallafall.
 
När jag fick Elina var jag 21, nästan 22år. Emilia föddes när jag var 24år, jag var alltså ung när jag fick mina barn, och jag har älskat det! Jag har aldrig velat vara en gammal förälder, jag har älskat att vara ung och orkar med allting och jag kommer förhoppningsvis finns kvar länge i barnens liv och framtida barnbarn. Att fortfarande vara relativt ung när man får barnbarn och att kunna orka att engagera sig aktivt i deras liv också känns underbart!
 
 Men! Nu är jag 32år och har relativt stora barn, 10 och snart 8år. Snart kommer dom leva helt egna liv, och det dröjer inte länge förens de är redo att flytta hemifrån. Och när det händer så kommer jag fortfarande vara ung, eller ja relativt ung iallafall :P Ska jag och Robin sitta själva redan vid den åldern? Nej det vill vi inte!
 
Alltså vi älskar ju att ha barn! Utan barnen så skulle livet kännas väldigt tomt och meningslöst (som jag känner nu) Att få ha en familj och att dagligen uppleva allt man får göra är en ynnerst och en otrolig glädje. Visst att barnen på riktigt driver mig till vansinne vissa dagar, men jag hade ändå aldrig velat ha det på något annat sätt. Tanken på att vårt hus inte skulle vara fyllt med barn gör mig på riktigt ledsen, herregud vad vi skulle missa saker!
 
Så då bestämde vi oss för att vi ville ha ett till barn. Vi är fortfarande relativt unga, inte för gamla för en liten sladdis iallafall. När minsta är 18år så kommer jag vara 50år, det känns mycket mer lagom än att bara ha vuxna barn vid en ålder av 42år. 
 
Dessutom kommer vi få det bästa av två världar! När 3an är ett par år gammal så kommer ju Elina vara tonåring och kommer kunna vara barnvakt om jag och Robin någongång känner för att gå ut och äta eller liknande :) En fördel med att få en liten sladdis ;) 
 
Men att ta beslutet om att vi ville ha ett till barn var långt ifrån lätt. Både jag och Robin har velat fram och tillbaka, vägt alla fördelar och nackdelar mot varandra minst 1000 gånger. Sen en dag satte sig Robin ner och sa att vi verkligen borde skaffa en till liten, vi kommer ju alltid fram till att vi vill ha en till så vi borde köra. Så då bestämde vi oss för att skaffa en liten 3a.
 
3 veckor senare plussade jag!  Och jag har nog aldrig blivit så rädd i hela mitt liv! Plötsligt såg jag bara negativt på allting och jag ville inte alls! Robin satt däremot lugnt i båten och väntade ut mig. Efter ett par veckor hade jag lyckats smälta det och oron/rädslan ersattes med glädje och lycka. 
 
Nu känns det så himla självklart och jag längtar något otroligt! Tänk att jag återigen ska få uppleva glädjen med ett barn. Att få forma den här personen till en bra människa och att återigen få göra alla som saker som ett litet barn uppskattar - lycka!
 
Det absolut bästa i våra liv <3
 

Graviditetspenning

Nu har jag gått på graviditetspenning, jobbade min sista natt i torsdag. Jag som hade ångest och absolut inte ville sluta jobba tycker nu istället att det ska bli riktigt skönt! Slippa få så förbaskat ont och känna mig otillräcklig som assistent. Visst hade jag hellre spenderat dom här 2 månaderna tillsammans med bebisen, men det ska inte bli helt dumt att få den tiden för mig själv. Boa in mig ordentligt och förbereda allting inför bebisens ankomst. 
 
Dessutom är det ju snart jul och allt vad det innebär, så det känns som om jag kommer att ha och göra iallafall. Åh som jag längtar efter julen! Lyssna på julmusik, äta pepparkakor, dricka glögg, julpynta och mysa! Sista julen med bara två barn - svindlade tanke!
 
På tal om någonting helt annat så är Robin iväg på kryssning tillsammans med sina vänner, sista gången han kan åka iväg innan bebisen kommer. Så jag och tjejerna har haft en tjejkväll med twilight, godis och chips :) Nu sover dom så sött tillsammans i Elinas bäddsoffa och jag ska väl också krypa ner i sängen snart. 
Under kvällen så kom vi på rymden och jag frågade Emilia om hon ville åka till månen och hennes svar fick mig att skratta högt "nej aldrig i livet, för man kan bli kidnappad eller våldtagen av aliens då" Haha alltså vart får dom allt ifrån :D 
 
Nej nu är klockan 12 på natten och det är dags att bädda ner den här svullna gravida kroppen i sängen! Hoppas verkligen på en god natt sömn utan allt för många uppvakt för att besöka toaletten. Börjar verkligen bli trött och känna att det snart räcker att vara gravid. Nu vill jag bara att tiden ska gå snabbt så att det blir januari, för i december får hon verkligen inte komma :P
 
Innan jag blev gravid och gravid i vecka 31, behöver jag säga att jag verkligen saknar min gamla vanliga kropp nu! Börjar känna mig riktigt stor och tung! 
 

Vecka 30 och TUL

Nu är jag äntligen i vecka 30 och det känns som om man äntligen kan börja ha en liten nedräkning :D Tänk att det bara är 76 dagar kvar tills att hon är beräknad! Det känns ju som ingenting med tanke på att graviditeten nu har varat i 204 dagar! Snart snart har vi henne hos oss <3
 
Vecka 30 firades med att vi gjorde ett tillväxtultraljud för att kolla så att hon växer som hon ska. Just nu beräknas hon väga 1257gram - värsta biffkakan :D Hon ligger något under medelkurvan men fortfarande inom det normala. Alla flöden och fostervattnet såg jättebra ut och hon rörde sig precis som hon skulle. Så himla skönt att allting såg bra ut! Dock ska jag tillbaka i slutet av månaden för att göra ett till ultraljud så att dom kan se att hon fortsätter att växa på bra, då hon låg lite under medelvärdet. 
 
Nu när det börjar närma sig slutloppet så har jag börjat funderar en del på förlossningen. Jag vill gärna ha en plan inför hur jag vill föda. Alltså helst hade jag nog velat föda själv hemma, långt ifrån allt vad vårdpersonal heter. Men det skulle jag aldrig våga! Med tanke på att både jag och bebisen faktiskt kan dö om det går illa så vill jag vara på ett sjukhus. Men den här gången tänker jag inte låta personalen köra med mig. Jag vill ha en sån lugn, naturlig förlossning som möjligt. Ingen som drar och sliter i mig, eller försöker få mig att göra saker jag inte vill. Självklart vet jag att allt kan ändras och att de kan behöva ingripa men nu utgår jag från att allting går bra :)

Jag har funderat på om jag kanske vill föda på pall och själv ta emot mitt barn när hon kommer ut. I tanken känns det bra, men sen får man väl se när man väl är på plats :P Sen beror det ju också på hur kroppen mår, jag kanske har så ont i ryggen/foglossning att jag inte kommer ner på en pall. Men man kan alltid utgå från en plan och sen får man se om den ändras på vägen. 
 
Mina andra två barn har jag fött utan någon smärtlindring och det utgår jag från den här gången också. Jag vill dessutom ha en lugn, snäll, mjuk och följsam barnmorska. Som lyssnar på vad jag vill och som inte kör över mig. Det är också viktigt för mig att hon pratar ren svenska utan brytning och inte har någon bred dialekt som tex skånska. Jag har nämligen väldigt svårt att höra vad folk säger då och jag kan tänka mig att det blir ännu värre när man är mitt i ett förlossningsarbete. 
 
Jag vill vara kopplad till maskiner så lite som möjligt! Förra gången så sa ju bm att jag inte hade några värkar då maskinen inte registrerade mina värkar och lyssnade inte alls på mig när jag sa att jag hade det... Så den här gången vill jag inte ha övervakning som inte är nödvändig. 
 
Sen avnavling är självklart och så vill jag inte att de ska vara där och torka en massa, ta prover, ge spruta eller liknande. Självklart så får dom göra det om barnet inte mår bra, men annars vill jag ta det senare när vi har fått bekanta oss med varandra lite. Som sagt, så lugnt och fint som möjligt :)
 
Med dom andra två har vi åkt hem väldigt tidigt efter förlossninen. Men jag funderar på om jag kanske inte ska stanna kvar lite extra den här gången och få hjälp med amningen. Med Emilia funkade det ju inte alls, och det var en stor sorg för mig :( Den här gången vill jag göra allt som går för att få det att fungera. Samtidigt som jag inte ska låta mig må så dåligt och bli så deppad om det inte fungerar. För med Emilia mådde jag verkligen inte alls bra över det. Jag har lovat mig själv att försöka få det att fungera på alla sätt, men om det faktiskt inte går så måste jag acceptera det också utan att bli förkrossad. 
 
Men det blir som det blir, på ett eller annat sätt så kommer hon ju komma ut! Eeeiiii vad jag längtar!
 
Magen vecka 30
 
Dagens bild på lillasyster, världens sötaste lilla knappnäsa <3
 

Myshelg!

Jag och Robin har varit barnlösa hela helgen då Elina hade planerat in en hel helg tillsammans med farmor och då ville ju självklart Emilia också göra någonting så hon bokade in att vara hos mormor hela helgen.
 
Kvar var jag och Robin som plötsligt fick en massa tid tillsammans! Fredagen spenderades hemma med supergod mat som jag lagade och mys i soffan tillsammans framför tvn. På lördagen var vi inne i uppsala hela dagen för att sen spendera kvällen tillsammans i soffan kollandes på bra serier och hämtmat! Så himla skönt att inte ha några som helst måsten och kunna göra precis vad vi ville. Nu gjorde vi ju ingenting speciellt men det var också skönt! Få vara nära, äta en massa smarr och bara mysa. Söndagen spenderades i barkarby och sen kom barnen hem på eftermiddagen. En sån underbar helg!
 
Båda barnen hade också haft det hur bra som helst och var väldigt nöjda. Det känns så konstigt att dom lever sina egna små liv nu för tiden. Jag menar att ju större dom blir desto mer tid spenderar dom hos vänner och släkt och liksom lever sina egna liv utan att jag har insyn i precis allting dom gör. Dom vill liksom inte hänga med mig hela tiden längre. Nu har dom sina vänner, och planerar själva vad dom ska göra. Så konstig känsla...
 
Idag har jag också fyllt i papper som graviditetspenning tillsammans med min chef. Nu håller vi bara tummarna för att fk ska godkänna det så att jag slipper en massa strul där. Jag kan liksom inte längre sköta mitt jobb på samma sätt och vi känner att jag utsätter min brukare för fara under vissa moment då jag inte längre har samma styrka. Och eftersom min arbetsgivare inte kunde ordna med hjälp under dom momenten, som jag ville då jag gärna hade jobbat längre, så finns bara det här alternativet. Om det godkänns så jobbar jag bara lite drygt 2 veckor till, det känns sådär måste jag säga. 
 
Min goda mat som jag gjorde i fredags, alltså hästfilé är så fruktansvärt gott! Mörare kött går nog inte att få tag på! Helt omöjligt att misslyckas med!
 
Diva passade också på att mysa lite extra med kulan i helgen <3
 

Löss!

Alltså skräcken igår vid middagsbordet när vi upptäckte att Emilia hade löss! Jag har varit förälder i 10års tid och vi har alltid klarat oss men igår var det dags! Så hela familjen åkte ner till apoteket och köpte det bästa dom hade och avlusningen kunde börja. Som tur är var det bara Emilia som hade drabbats, och hon hade inte många alls men ÄNDÅ! Så himla äckligt! Men nu har vi varit med om det också och förhoppningsvis kommer vi aldrig mer behöva avlusa oss :P

Annars är allting bra med oss, förutom det faktum att det är iskallt, grått och mörkt ute. Jag tycker att det är ovanligt kallt ute för årstiden? Det är det säkert inte, men jag upplever det så iallafall. Är redan trött på det gråa och kalla.
 
Vi har ju en thailandresa inbokat till februari men eftersom att lillasyster är beräknad till januari så kommer vi att boka om den. Vi hade tänkt åka hela familjen ändå men jag har ångrat mig. Jag vet inte hur jag kommer må, eller hur bebisen är. Tänk om hon får kolik? Eller blir sjuk där borta i Thailand? Det känns tungt att behöva avstå från den här resan, speciellt med tanke på att den är betald och det kommer gå en massa pengar för att boka om den. 
 
På tal om något annat så hade Elina sin tjejmiddag här hemma för att fira att hon har fyllt 10år. 11st tjejer som konstant tjöt i munnen på varandra mellan kl 17.30 - 21.45 Haha jag hade nedräkning till att det skulle ta slut redan efter 30minuter :P Men hon hade kul iallafall och det är huvudsaken, men så skönt att ha det avklarat för den här gången! Det är så otroligt viktigt för mig som förälder att mina barn får göra såna här saker, bjuda hem kompisar och bli firad. Jag vill helst att dom ska bli ett tajt tjejgäng som hänger ihop i vått och torrt och som backar upp varandra och alltid finns där. 
 
Och Emilia sov borta hos en kompis för första gången i helgen! Eller ja halvt iallafall :P Hon hade vaknat på natten och velat åka hem så hon kom hem vid midnatt någon gång. Men iallafall, stort att hon skulle sova hos en kompis för första gången! Herregud vad stor hon börjar bli! Nästa gång är jag övertygad om att hon kommer stanna kvar hela natten :P
 
Och magen då? Men den är det bara bra. Jag är i vecka 28 och mår ändå bra, iallafall om man jämför med tidigare gånger. Min rygg gör ont och foglossningen känns av varenda dag. Men jag undviker sånt som är utlösande och det fungerar ändå hyffsat. Jag har även ringt mitt jobb och frågat om jag kan få hjälp med kvällsbestyren och läggningen på jobbet då det verkligen utlöser min foglossning och jag vill jobba och inte behöva bli sjukskriven. Så jag håller tummarna för att vi kan lösa det tillsammans så jag kan fortsätta jobba i ett par månader till :) Magen har verkligen vuxit nu också, jag vet inte vad som hände men det kändes som det bara så poff och så plötsligt så var den bara där ;) Kanske inte så konstigt heller med tanke på att det bara är 3 månader kvar av graviditeten. Åh så vi längtar <3
 
Vecka 28
 

Planering

På sätt och vis så känns det lite som om jag ska få barn för första gången! Med tanke på att mina tjejer är stora och i stort sett självgående så känns det så främmande att jag ska ta hand om en liten bebis igen! Herregud man hinner ju glömma hur man gör känns det som :P Det är ju så himla mycket som man fixas och ordnas med! Med tanke på att vi inte har sparat några bebissaker alls så måste ju allting handlas igen - bara en sån sak!
 
Nu har jag iallafall lämnat in om föräldraledighet och min arbetsgivare har anmält allting som behövs till försäkringskassan. Och på tal om försäkringskassan! Vilken jäkla djungel det är med allting! 
Min arbetsgivare har anmält min årsinkomst till 392,765kr vilket innebär ca 32.700kr i månaden, och det stämmer bra på vad jag brukar få.
Men vilken skillnad det blir när jag är föräldraledig! För även om jag tar 7 dagar i veckan under föräldraledigheten så får jag ändå bara ut typ 17.000kr efter skatt i månaden! Alltså jag dog lite när jag såg det.... Man blir ju inte rik av att vara föräldraledig om man säger så. Nu är ju planen att jag bara ska vara helt ledig i 3 månader och sen ska jag börja jobba varannan helg, på det viset sparar vi ju en massa fl.dagar. 
 
Men någonting som känns superroligt är att vi kommer ha en massa bebisar i familjen samtidigt. När vår bebis kommer så kommer:
Johannas Oliwia vara 9 månader 
Tessans Hugo vara 7 månader
Tomas Emil vara 5 månader
 
Förstår ni ljudnivån när vi alla kommer att träffas :D Jag längtar redan nu efter att hitta på en massa saker tillsammans! Tänk när barnen är ett par år gamla och man samlas och åker pulka eller liknande - så himla mysigt! 
 
Vecka 25 och det sparkas för fullt där inne <3
Elina var den som kände sparkar först, hon började prata med magen och lillasyster svarade då med att sparka mot hennes hand. Jag önskar så att jag hade filmat för minen på Elina var oslagbar :P
Robin fick känna några dagar senare, men Emilia har tyvärr inte lyckats känna ännu. 
 

Vi ska få en bebis!

Den 22 januari 2018 är våran underbara lilla sladdis beräknad att komma!
 
Ja ni läste rätt! Vi ska få en liten bebis i familjen! En efterlängtad älskad liten sladdis <3 Tänk att jag återigen ska få upptäcka och uppleva en liten bebis igen, det kommer ju ändå vara 8år sen sist. 
 
Vägen hit har varit långt ifrån spikrak om man säger så, det har inte varit det lättaste att besluta om man ska satsa på en 3a eller vara nöjd med dom två fina barnen man har. Men nu är jag så otroligt lyckllig över att vi vågade! Tänk att jag ska få uppleva allting igen, herrgud känslan gör mig alldeles svimfärdig av lycka!
 
Just nu är jag i vecka 23 och jag mår oförskämt bra! Det här är helt klart min bästa och lättaste graviditet hittills. Jag har inte speciellt ont och känner mig inte alltför stor och tung. Det var också en grej som jag var väldigt rädd för, att jag skulle få en sån där fruktansvärd foglossning igen. När jag läser tillbaka om när jag väntade Emilia så var jag sjukskriven vid den här tiden och hade rejält ont. Skillnaden nu och då är som dag och natt.
 
Visst känner jag av foglossningen, det gör jag. Men en så länge är den hanterbar och jag hoppas på att kunna jobba hela det här året ut :) Klarar av att promenera och hålla igång gör jag också, så himla glad över det!
 
Och ni anar inte hur glada mina barn är över att få ett syskon. Det är så himla fint! Elina har ju längtat och tjatat om ett syskon i flera år så hennes lycka och stolthet är total. Hon myser med magen och ser verkligen fram emot att bebisen ska komma. Emilia var jag lite orolig över hur hon skulle reagera, hon har ju tidigare sagt att hon inte vill ha ett syskon, men även hon blev superglad! Kommer och myser med magen och pratar lite smått om sitt kommande syskon. 
 
Det är så himla fint med att ha stora barn som verkligen förstår vad som kommer komma. Dom är engagerade och har köpt gosedjur och snuttis som dom själva har valt ut. Det värmer mitt mammahjärta när jag ser kärleken som dom har till sitt syskon som inte ens har fötts. 
 
Och det bästa av allt är att det är en liten lillasyster! Jag önskade verkligen så mycket att det skulle vara en tjej och när de sa att det var en tjej på ultraljudet så började jag tillochmed gråta av glädje. Jag var inte heller den ända som önskade en tjej, faktiskt så önskade sig hela familjen en liten lillasyster så vi fick alla det vi ville <3 
 
Bilden när vi gick ut med graviditeten på sociala medier <3
 
Ögonblicket när dom får veta att dom ska få ett syskon
 
Här har vi henne, lillasyster! Som snuttar på tummen precis som Emilia gjorde :D
 
Här är hon när vi gjorde kub :D Haha det känns som om hon kommer passa perfekt in i våran familj!
 
Jag i vecka 23
 

RSS 2.0