Nu börjar det bli väldigt tråkigt att bara vara hemma på dagarna! Speciellt eftersom jag är så begränsad i vad jag kan göra. Min buk är väldigt svullen och det blir värre när jag är uppe och gör saker. Jag har ju haft oturen att få en massa vätska mellan bukvägen och huden. Det är inget farligt och kirurgen kan gå in med en tunn nål och ta bort det, men då jag bor en bit från kliniken så är det inget alternativ. Så det är bara att vänta på att kroppen själv absorberar det. Men det är väldigt frustrerande att vara så svullen, jag vill ju att det ska bli bra nu och inte om några månader. 

 

Brösten har blivit mycket bättre nu, dom börjar bli riktigt fina faktiskt :) Man kan fortfarande ana mitt gamla bröstveck, men långt ifrån hur det var från början - som tur är! Jag börjar tro att det faktiskt kommer ordna sig av sig själv. Sen får man faktiskt tänka på att det bara har gått 3 veckor och det ska gå minst 3 månader innan man kan säga något. 

 

Jag sitter och kollar på resor just nu och jag är så otroligt sugen på att sticka iväg! Just nu går det ju absolut inte, men skulle gärna vilja åka i februari/mars. Nu tror jag inte att jag kommer kunna åka iväg, men drömma kan man ju alltid göra? Jag känner att jag verkligen skulle behöva sol och värme!

 

Här är min underbar lilla Bodil med i "Annica i köket" på förskolan. Dom får vara med en dag i köket och förbereda dagens lunch - toppenbra tycker jag! 

 

Jag har under några veckors tid märkt av mina ögon igen, samma sak som innan dom upptäckte det där med hjärnan förra gången. Idag var det dock mycket värre så jag ringde sjukhuset och de gav mig en jourtid till imorgon till ögonmottagningen för att kolla om synnerven är svullen nu igen. Om synnerven är svullen så innebär det att allting är tillbaka...

 

Jag har sån fruktansvärd ångest över det här. Om det nu visar sig att det är tillbaka, vad ska dom göra då? Det man kunde göra var att gå ner i vikt, och det har jag ju liksom gjort. Visserligen så finns det mediciner och behandlingar men jag vet vilket helvete det är och jag VILL INTE! Sen är det långt ifrån säkert att det hjälper.

 

Jag vill inte gå till sjukhuset. Jag vill inte veta. 

 

Jag hoppas på att sjukdomen har gjort så att jag har fått sämre syn bara och att det bara är glasögon jag behöver. Det skulle vara den bästa nyheten av allt! Vi får väl se imorgon helt enkelt.

 

Igår var det en vecka sen jag genomgick min operation. Allting har faktiskt gått himla bra och jag har inte haft speciellt ont. Det är ryggen som värker eftersom man måste gå framåtböjd efter bukplastiken. 

 

Operationen hade gått jättebra och jag hade rullats ut ylande på låten "I´m a surviver" direkt efter operationen och tyckt att jag var hur cool som helst :P

 

Magen ser iallafall superfin ut än så länge. Nu är den ju supersvullen vilket inte är speciellt konstigt med tanke på att de har skurit upp mig från sida till sida och dessutom fettsugit lite i samband med den. Mina muskler är ihopsydda igen efter att ha varit delade 5cm, efter graviditeten. Det kan jag säga att det känns, såfort jag använder musklerna i magen så spänner och drar det. 

 

Men ni anar inte hur skönt det känns att äntligen ha fixat det. Att ha en massa extrahud som hänger och ser ut som en skrynlig påse på magen är psykiskt jobbigt. Även om jag faktiskt saknar det mjuka lite grann nu :P Det ska bli spännande att få se slutresultatet om några månader när svullnaden har lagt sig! Slutresultatet kan man oftast inte se förens efter 6 månader så det dröjer ju lite.

 

Brösten däremot är en annan historia. Herregud vad jag har haft ångest över dom! För det första så tyckte jag att dom var helt enormt gigantiska! Jag ville ha en liten diskret förstorning och där låg jag med 2 meloner som såg förjävliga ut. Nä usch vad jobbigt det har varit, ibland ville jag bara slita ut implantaten och slänga bort dom så långt jag kunde! Som tur var har jag fina människor i min närhet som lugnade ner mig något när paniken var som intensivast. 

 

Formen på brösten var från början helt katastrofal. Min egna bröstvävnad är väldigt stram och har inte släppt efter för implantatet, vilket resulterar att man ser min egna bröstform utanpå implantatet. Dom första dagarna såg det hemskt ut! Nu efter en vecka så har vävnaden gett med sig en hel del, men det är fortfarande inte helt bra. I värsta fall så kommer min kirurg behöva gå in och skära i min strama vävnad för att den ska släppa men förhoppningsvis så kommer den mjuka upp av sig själv. 
Jag har inte lika mycket panik som ibörjan då jag faktiskt ser att det blir lite bättre för varje dag och det har ju faktiskt bara gått en vecka :)

 

Imorgon ska jag tillbaka till kliniken för återbesök och suturtagning. Det ska bli himla spännande att höra vad min kirurg har att säga än så länge och om han tror att det kommer ordna upp sig av sig själv. Som tur är har jag världens bästa kirurg som jag litar på till 100%

 

Det är ju trots allt en seger att ha klarat sig igenom det här :D

 

Den här bilden tog jag igår, kan stå rakare och rakare för varje dag

 

Och ja, det är lika obekvämt att behöva ha de där gördlarna som det ser ut! Men det är ett måste för att buken ska läka som den ska och för att minska svullnaden så mycket som möjligt. 

 

 

 

Nu när det är väldigt nära så känner jag mig väldigt nervös! Nervös dels över resultatet men också över operationen, komplikationer och för att sövas. Nu kommer allting säkert att gå jättebra, men jag är fortfarande nervös.

 

Aja jag har iallafall gjort allting jag har kunnat innan, nu får det bära eller brista helt enkelt!

 

Restaurangen jag och Robin åt på ikväll, himla mysig och väldigt god mat!