God morgon, eller hade kunnat vara de iallafall
Våran morgon började bra, jag och tjejerna mös tillsammans i sängen. En massa pussar, kramar och skratt under täcket. Men någonstans på vägen utartade de...
Det började med att Elina tyckte att hennes byxor knölade sig under stöveln. Det förvandlade min underbara tjej till ett skrik och panik monster med tårarna sprutandes.
Och medan jag hjälpte en panikslagen Elina så smög sig Bodil iväg och hittade en gammal cola burk som hon spillde ut över sig själv. UNDERBART att behöver byta kläder på henne igen.
Det resulterade självklart i en ålande maskunge som vägrade sätta på sig en ny tunika. Hon blir som en säck potatis som är omöjlig att hantera. Samtidigt börjar Elina skrika igen att det gör OOOOONNNNTTTTT av stövlarna, och så tar hon av sig stövlarna och slänger iväg dom lagom tills att jag har lyckats trycka på Emilia en ny tröja.
Till slut så lyckas jag få båda ungarna utanför dörren med lite hot av tomten (ja jag vet jag är en hemsk mamma)
Och när jag sätter fast Elina i bilstolen så ramlar Emilia i leran och blir helt lerig på sina strumbyxor. YEEEEEY
It´s all good tänker jag och borstar bort leran så gott de går, hon lämnade iallafall huset ren.
Iväg till dagis, lämnar Emilia och det går relativt smärtfritt.
Sen iväg till Elinas avdelning och där börjar helvetet om. Hela kapprummet är fullt av ungar och Elina börjat återigen gnälla om sina stövlar. Nu känner jag att tålamodet är slut så jag sätter på henne hennes kängor istället.
Då börjar hon sparka och skrika att de gör också OOOONNNNNTTTT!!!! Här försöker jag få henne att ta och lugna ner sig med sammanbitna tänder, samtidigt som en av pedagogerna försöker föra en konversation med mig om hennes valpar, plus 100 andra ungar som springer runt.
Behöver jag säga att jag blev alldeles svettig?
Jag ger upp med kängorna och sätter på henne stövlarna, som helst plötsligt passade fröken?
Så var det dags för vantarna, och de hon hade där dög minsann inte för de gjorde OOONNNNNTTTT!
Och hennes fingervantar var borta, så då gick vi iväg till Emilias avdelning för att låna ett av hennes par, men de passade inte heller, för de gjorde OONNNNNTT!!!
Det började med att Elina tyckte att hennes byxor knölade sig under stöveln. Det förvandlade min underbara tjej till ett skrik och panik monster med tårarna sprutandes.
Och medan jag hjälpte en panikslagen Elina så smög sig Bodil iväg och hittade en gammal cola burk som hon spillde ut över sig själv. UNDERBART att behöver byta kläder på henne igen.
Det resulterade självklart i en ålande maskunge som vägrade sätta på sig en ny tunika. Hon blir som en säck potatis som är omöjlig att hantera. Samtidigt börjar Elina skrika igen att det gör OOOOONNNNTTTTT av stövlarna, och så tar hon av sig stövlarna och slänger iväg dom lagom tills att jag har lyckats trycka på Emilia en ny tröja.
Till slut så lyckas jag få båda ungarna utanför dörren med lite hot av tomten (ja jag vet jag är en hemsk mamma)
Och när jag sätter fast Elina i bilstolen så ramlar Emilia i leran och blir helt lerig på sina strumbyxor. YEEEEEY
It´s all good tänker jag och borstar bort leran så gott de går, hon lämnade iallafall huset ren.
Iväg till dagis, lämnar Emilia och det går relativt smärtfritt.
Sen iväg till Elinas avdelning och där börjar helvetet om. Hela kapprummet är fullt av ungar och Elina börjat återigen gnälla om sina stövlar. Nu känner jag att tålamodet är slut så jag sätter på henne hennes kängor istället.
Då börjar hon sparka och skrika att de gör också OOOONNNNNTTTT!!!! Här försöker jag få henne att ta och lugna ner sig med sammanbitna tänder, samtidigt som en av pedagogerna försöker föra en konversation med mig om hennes valpar, plus 100 andra ungar som springer runt.
Behöver jag säga att jag blev alldeles svettig?
Jag ger upp med kängorna och sätter på henne stövlarna, som helst plötsligt passade fröken?
Så var det dags för vantarna, och de hon hade där dög minsann inte för de gjorde OOONNNNNTTTT!
Och hennes fingervantar var borta, så då gick vi iväg till Emilias avdelning för att låna ett av hennes par, men de passade inte heller, för de gjorde OONNNNNTT!!!
För de var minsann bebisvantar och för små för henne? Trots att de är one size?
Där gav jag upp och sa att nu är det som det är och det får hon acceptera. Mmm guldstjärna till mig för mitt pedagogiska svar.
Sen slutade det med att hon stod vid grinden och ropade efter mig när jag åkte därifrån :(
Och jag känner mig som världens sämsta mamma. God morgon och underbar början på helgen.
Not so happy child
Där gav jag upp och sa att nu är det som det är och det får hon acceptera. Mmm guldstjärna till mig för mitt pedagogiska svar.
Sen slutade det med att hon stod vid grinden och ropade efter mig när jag åkte därifrån :(
Och jag känner mig som världens sämsta mamma. God morgon och underbar början på helgen.
Not so happy child
Kommentarer
Trackback
