Melwins födelse

Den 15 december 2015 hade Johanna tid för igångsättning efter flera turer fram och tillbaka till förlossningen. Jag skulle få vara med på förlossningen och ni kan inte ana hur glad jag var över det! Jag fullkomligt älskar allting som har med förlossningar att göra, och jag har alltid velat vara med på riktigt. 
 
Så Johanna blev igångsatt med en ballong kl halv 11, om jag kommer ihåg rätt. Jag var inte inne förens vid halv 1 tiden och då hade jag med mig mcdonalds till en hungrig Johanna :P
Strax efter att jag kom in så ramlade den där ballongen ut, vilket gick väldigt fort enligt barnmorskorna. Men det är väl egentligen inte så konstigt med tanke på att det var hennes andra barn. 
 
Hon hade värkar, men inte så speciellt starka och utvecklingen gick väldigt långsamt fram efter att ballongen hade ramlat ut. Stackars Johanna fick utstå flera smärtsamma kontroller då de ville ha extrakoll på bebisen då hans hjärtljud betedde sig något onormalt. Det kändes tillochmed lite obehagligt för mig som fick se alla instrumt som dom använde - konstigt att det gör ont liksom?!
 
Tillslut blev värkarna starkare och Johanna ville ha ryggmärgsbedövning. Man har ju hört om att man kan få vänta i flera timmar ibland på narkosläkaren, men han kom nästan på en gång. Nålen sattes lätt och fort på plats och Johanna fick effekt nästan direkt. Det var helt otroligt för mig att se! Från att ha riktigt ont till att sitta och snaska på kinapuffar mitt under värkarna! Jag själv som har fött helt utan smärtlindring blev riktigt förvånad!
 
Klockan gick och det hände inte alls mycket! Hon öppnade sig ett par cm till, men bm trodde inte han skulle komma före 12 slaget på natten. 
 
Värt att nämna är att barnmorskan som Johanna hade var fruktansvärd! Jag överdriver inte om jag säger att hon inte log en enda gång på hela tiden! Hon var sur och tvär och förstörde stämmningen helt när hon kom in. Johanna sa till om att hon ville byta, men det gick inte då det bara var ett par timmar kvar innan nattpersonalen skulle ta över. 
 
Men så kom nattpersonalen och det var som natt och dag mellan dom. Hon var rolig, skämtsam, lyhörd och förstående!
 
Johanna hade värkstimulernade dropp som de nu höjde upp ordentligt! Men vid en kontroll så visade det fortfarande på att hon inte hade öppnat sig något mer :(
 
Men så gick bm ut och Johanna sa ganska snart därefter att det började trycka på, efter ett par värkar så kallades barnmorskan in och konstaterade att hon var fullt öppen och redo att krysta! Så det gick undan i slutet!
 
Johanna började krysta och det dröjde inte länge förens man började se den lilla bebisen komma! Det var så otroligt häftigt att se! Något av det bästa jag har varit med om faktiskt! Det gick så himla fort, och från att bara ha kunnat skymta honom till att huvudet var ute gick fort! Och alldeles strax därefter så kom hela bebisen ut!
 
Jag började störtgråta som en liten bebis själv och kunde inte sluta! Allting var så känslosamt och det var alldeles alldeles underbart! Där låg han på Johannas mage, världens sötaste lilla pojke! Jag grät ingenting på mina egna förlossningar men nu tog jag igen allt det med råge :P Det hade jag verkligen inte trott, men det var så otroligt häftigt, vacker och underbart!
 
Jag fick äran att klippa navelsträngen och det kändes superhäftigt! 
 
Johanna var hur duktig som helst och när de sen vägde och mätte honom så kom hon upp på fötter och kunde sätta på honom första blöjan själv. Lilla Melwin föddes kl 22,32 var 49cm lång och vägde 3130gram. Han hade blont fint hår och var alldeles perfekt! 
 
När Johanna sen gick iväg och duschade så fick jag sitta i fåtöljen med lilla Melwin i famnen. Tårarna bara rann och jag minns hur jag tänkte "hur ska jag kunna åka hem utan den här lille bebisen" Jag var verkligen superkänslosam, och ni anar inte vilket bebissug jag fick :P
 
Efteråt fick vi in fikabrickan med supergoda smörgåsar och skålade i cider för fina Melwin. Sen var det dags för mig att åka hemåt.
 
Det var en helt otrolig upplevelse och jag är så glad och tacksam över att jag fick vara med! Jag som tidigare har velat bli barnmorska vill bli det ännu mer nu! 
 
Bara någon minut gammal <3 Tyvärr är de allra flesta bilderna suddiga då jag grät så mycket att jag inte kunde hålla kameran stilla :P
 
 
 
Stolt mamma
 
Första gången jag fick hålla lillkillen
 
Obligatoriska fikabrickan :D
 
Nä alldeles underbart var det - det vill jag verkligen vara med om igen!
 

Kommentarer
Postat av: Mikaela

Vilken fin liten kille, så lik sin mamma. Och vilken supermamma han har!!! Verkligen fint berättat och jag förstår att det var magiskt för dig att vara med!

Svar: Ja det var underbart, en helt otrolig upplevelse :D
lindaha.blogg.se

2016-01-07 @ 21:17:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0