Uppdatering om läget

Wow 2 inlägg på samma dag, måste vara rekord på väldigt länge :P
Men jag hade faktiskt gått och lagt mig, men var tvungen att gå upp igen då ångesten började knacka på. 
 
Så då loggade jag in här istället och tänkte göra en uppdatering om hur allting går med mina operationer. 
Jag var ju hos min kirurg förra veckan för att kolla upp svullnaden i magen som jag har. Han trodde att det kunde vara vätska som samlats under huden, så han stack in världens längsta nål i magen och rotade runt i jakt på vätska att tömma ut. Nu är jag inte speciellt smärtkänslig, men det gjorde fan ont! Värst var känslan när han rotade runt, det kändes som om jag hade en orm som ringlade runt i magen. Jag blev faktiskt lite illamående av det...
 
Tyvärr var det ingen vätska, utan den är min vävnad som är så pass svullen. Jag hade ju hoppats på att det skulle vara vätska, då hade han ju kunnat tömma bort det och så hade det blivit bra. Istället är det vävnaden och den kan vara svullen i upp till 6 månader!! Så irriterande då jag är svullen på magen och så hela vägen runt, tillochmed svanken är rejält svullen. Men men den som väntar på nått gott. 
 
Sen i januari ska jag köra igång med träningen och det ska bli så roligt! Jag ser verkligen fram emot det, och jag hoppas på att det håller i sig! Jag önskar dock att jag hade någon att gå med, det är alltid lättare att ta sig iväg om man har någon att boka med. 
 
Ja och brösten då? Dom har blivit så himla bra! Tänk vad dåligt jag mådde ibörjan och hur jäkla fula dom var :P 
Nu har dom blivit riktigt riktigt fina och jag älskar dom faktiskt! Visst dom är inte 100% perfekta men herregud det var ju inte det jag var ute efter heller. Jag fullkomligt älskar min kirurg och är så glad över att jag valde honom! Att för första gången på 30år ha bröst är underbart! Dom har också mjuknat och är riktigt klämvänliga, jag valde ju att göra framför muskeln vilket gör att de känns mer som ett naturligt bröst då ingen muskel håller fast dom, de rör sig också mer som ett naturligt bröst. Nackdelen är ju att de kan börja hänga tidigare. Men det är samma sak där, riktiga slutresultatet syns inte fören om 6 månader. Men jag är himla nöjd redan nu!
 
Och Robin då som var så negativ och som absolut inte ville att jag skulle göra det här? Han älskar dom :D När jag är den som letar fel så är det han som hyllar dom. Herregud vad skulle jag göra utan min underbara karl? 
 
Jag tänker inte lägga ut några bilder på mina bröst här av förklarliga skäl, så ni får nöja er med den här bilden på trädet utanför min klinik. Där borta på andra sidan kan man se Danmark :D
 
Jag har fått några frågor vad jag har sagt till barnen om mina operationer. Ingen har sagt något rakt ut, men det har ibland kännts som om jag inte skulle ha gjort det här när jag har barn. Som om det skulle påverka dom negativt.
 
Emilia vet överhuvudtaget inte ens om min bröstoperation. Hon har nämt en gång att mina bröst ser annorlunda ut, men jag sa något svävande om att bröst ibland ändrar utseende och så var det med det liksom. Hon vet om magen, men det är liksom inga konstigheter för henne. 
 
Elina däremot vet om brösten, henne skulle man aldrig kunna lura. Jag har förklarat för henne att mina bröst har blivit tomma och jag ville fylla på dom igen, en liten vit lögn visserligen men hon godtog det. Jag har aldrig sagt att jag ville ha större bröst, utan lagt fram det så att jag ville få tillbaka det som försvunnit. Vi kollar på väldigt många olika dokumentärer på tv, och har vid flera tillfällen sett plastikkirurg och rekonstruktions kirurgi på tv så hon visste ju att det förekommer. 
Magen är det samma sak med, hon vet om att jag ibland hade ont av det lösa skinnet och att det var jobbigt. Hon är verkligen glad för min skull att skinnet är borta - även om hon saknar det mjuka mysiga :P
 
Jag tror att om man inte gör det konstigt så blir det inte konstigt för barn, och det gäller allting. Från hur man gör barn, är sjuk, döden ja precis allt. Barn är fantastiska och dömmer inte och kommer inte med förutfattade meningar. Säg som det är och barnen tycker att det är okej.
 
Dessutom så har jag gett mina barn allt och lite till av mig själv, dom går alltid alltid först i alla avseenden. Så att jag för en gång skull fokuserar på mig, vad jag vill och mina behov gör att jag inte har dåligt samvete över det. Helt ärligt talat så tycker jag att jag förtjänar det av hela mitt hjärta. Men det är klart, hade jag trott att det skulle ha påverkat mina barn negativt så hade jag aldrig gjort det. 
 

Kommentarer
Postat av: Mikaela

Kloka du Linda! Jag tycker det låter som att du har hanterat det helt exemplariskt! <3

Svar: Tack snälla du :D
lindaha.blogg.se

2015-12-21 @ 00:39:51

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0