Både psykiskt och fysiskt. Jag känner mig helt tom på energi och har ingen gläde kvar.

Dagen började med att gå upp, fixa iordning allting på morgonen och åka iväg med Elina till dagis.

Sen hem igen för att ringa runt bland alla angående Robins utbildning som jag har hittat. Till slut fick jag tag på all information som behövdes så jag tog med mig Robin ner till biblioteket och skrev ut alla blanketter och fyllde i dom. Men sen när vi gick till syon visade det sig att hon var borta idag - suck!

Så det var bara att åka hem igen och då var det dags för mig att ta tag i mitt svenska arbete. Usch för det arbetet! Men nu är det äntligen klart, förutom små justeringar som knappt räknas. Min älskade mamma tog hand om barnen medan jag skrev klart den då Robin var iväg till Barkarby och köpte golv.

De sista dagarna har jag gått runt som ett åskmoln och verkligen levt upp till mitt namn ödlan.

Men det kanske inte är så konstigt med tanke på allting jag måste göra de närmaste 2 veckorna.
Det är inte precis så att jag har gott om tid! Nej snarare tvärtom, tiden kommer inte räcka till!
Jag lever under ständig stress och press och alla måsten drar och sliter i mig och jag går bokstavligen sönder inombords.

Jag tog faktiskt ett gravtest igår, mitt humör fick mig att ana någonting.

När Robin äntligen kom hem kl 19 så åkte jag iväg till Skokloster för att få upp den sista covern på väggen han byggt upp i sovrummet. Så nu är all grundarbete äntligen klart i sovrummet så nu är det bara för mig att måla rummet också. Jag passade också på att måla det allra sista på Emilias rum, färgen hade lossnat på en del ställen där tejpen satt men nu är det äntligen helt klart. Bara på med lister och städa så kan vi börja flytta över alla leksakerna.

Helt sjukt att vi ska flytta om 2 veckor, det kommer aldrig att gå.

Tillbaka till gravtestet.
Jag tog ju ett test igår då jag kom på att min mens var försenad ungefär 1 vecka och med mitt hemska humör så hade det inte förvånat mig om jag var gravid, men det var jag som tur var inte.

Iallafall så visste inte Robin om att jag hade tagit ett test så imorse när han kom upp så stod jag och städade i köket och han satte sig vid köksbordet och jag vände mig om och kastade gravtestet mot honom sa här och sen vände jag mig tillbaka till disken så jag stod med ryggen mot honom.

- Vad är det här?!?! frågade Robin
-Ja vad är det? frågade  jag tillbaka

- Är du gravid?! frågade Robin

- mmm mumlade jag fram.

Det blev verkligen dödstyst hur länge som helst. Jag själv fick verkligen kämpa för att inte börja fnissa.

Men hur gör vi nu? sa Robin efter en mindre evighet, jag har för mig att han nu hade rest sig upp och kommit närmare mig.

Jag vet inte... svarade jag.

Till slut kunde jag inte hålla mig längre utan sa att det är ju för sjutton ett minus på stickan, jag är ju inte gravid ;)
Haha stackars Robin trodde verkligen att jag var gravid så han hade fått ont i magen och börjat må illa :D

Någonting roligt på denna jäkla skitdag iallafall. 

Jag hoppas verkligen på att morgondagen kommer bli bättre för jag vet seriöst inte hur mycket mer jag orkar. All denna press på att jag ska göra allting börjar få mina knän att ge vika. 

Jag börjar känna mig som en mus som har fallit ner i en hink med vatten och inte kan ta sig upp, det finns liksom bara ett sätt det kan sluta på när man inte längre orkar simma som en idiot - drunkna.

Men snart är det förhoppningsvis över. Då ska jag sitta och glo in i väggen i 2 veckor och bara höra mig själv andas ;)