Igår natt låg jag och läste ut det sista ur boken till klockan halv 2, man bara måste älska böcker som man verkligen inte kan lägga ifrån sig och sluta läsa.

Sen väckte Elina mig vid 5 tiden för att hon behövde kissa så det var bara att gå på toaletten och torka henne, sen kröp vi ner i sängen och somnade snabbt om.

Vid 8 vaknade jag av att Emilia låg och gurglade i sin säng. Så jag blandade fort en flaska ersättning och stoppade in i hennes mun samtidigt som jag väckte Elina som hade krypit över till min säng för lite mys vid 6 tiden.
Jag behövde bara nämna ordet dagis så flög hon upp och rusade ut ur rummet på väg till Robin.

Efter att Emilia ätit upp somnade jag om och vaknade 10.05 av att Emilia låg och pratade för sig själv i sängen. Jag låg och lyssnade på henne en stund och när jag kikade över till spjälsängen möttes jag som vanligt av ett stort leende från Emilia. Älskade goa unge som alltid är så glad.

Jag lyfte över henne till min säng och så låg vi och mös en stund innan vi gick upp.

Väl nere är det blöjbyte och påklädning, efter det är det golvet på vardagsrummet som gäller.
Emilia har börjar vända sig från rygg till mage hela tiden och nästan direkt efter att hon har vänt dig blir hon skitförbannad över att hon ligger på mage. Så man får sitta och snurra tillbaka henne hela tiden, knasiga unge.

Jag längtar verkligen tills hon lär sig att sitta själv. Det kommer bli så mycket enklare och roligare för henne.
Hon vill helst av allt sitta hela tiden, eller stå. Men hon kan inte det själv vilket resulterar i att man får hjälpa henne.

Sen vid 11 är det dags för en flaska ersättning till och det är precis som om hon måste ha plats för den nya maten för den gamla åker snart ut i blöjan och resulterar i ännu ett blöjbyte. Jag förstår inte hur man kan vara så glad när man har hela rumpan full med bajs?

Efter maten och blöjbyte var det lite mer lek på golvet som gällde tills hon blev trött och gnällig. Då åkte hon ner i gungan där hon snabbt stoppade tummen i munnen och somnade sött, och sover än.