Nu är hon äntligen hos oss, på självaste bf-dagen den 14 januari bestämde sig lilltjejen för att komma ut.
Jag tänkte försöka skriva ner hur det gick till, är ni känsliga så föreslår jag att ni slutar läsa nu :)

Allting började med att vi var på bedömningsmottagning i Uppsala pga mitt höga blodtryck plus äggvita i urinen.
Där fick jag träffa en underbar läkare, det var föresten samma som jag fick träffa när jag väntade Elina, som föreslog att vi kunde göra en hinnsvepning för att reda livmodern lite.
Jag som hade hoppats på att få en hinnsvepning hoppade glatt upp i sitsen. Sen var det bara för oss att åka hem.

På vägen hem ringde jag mamma och frågade om hon inte kunde göra korvgryta och bjuda mig och Elina på. Jag var så sjukt sugen på det och så blev det bestämt att jag skulle komma till henne när jag hade hämtat Elina från dagis vid 4 tiden.
Mamma föreslog att jag och Robin kunde gå på bio så kunde hon ta Elina men Robin ville inte för han hade så ont i huvudet, vilket var himla tur om man ser tillbaka på det :P

När vi kom hem från sjukhuset så gick Robin och la sig och sov medans jag satt själv nere. När jag lite senare vid 1 tiden gick på toaletten så märkte jag att slemmproppen hade gått.
Whoho tänkte jag, kanske fortsätter det på samma väg så att det snart sätter igång?
För säkerhetsskull så började jag städa lite så det skulle vara fint om bebisen bestämde sig för att komma.

Sen åkte jag och hämtade Elina från dagis och sen direkt ner till mamma. Maten var supergod och det var någon gång där som jag började känna av sammandragningarna en aning mer.
Sen helt plötsligt känner jag att det kommer varm vätska och jag fick bråttom in på toaletten.
Jag visste inte riktigt vad jag skulle tro, inte kunde jag väl ha kissat på mig? Men var det inte lite lite för att kunna vara fostervatten? Jag bestämde mig för att det säkert var lite mer av slemmproppen och gick tillbaka för att äta upp middagen.

Vi hann precis äta upp när Maggan plingade på dörren, då kände jag att det kom mer vätska så jag sprang in på toaletten igen. Den här gången förstod jag nästan att det var vattnet som hade gått.
Samtidigt så fick jag ett par sammandragningar som var lite starkare. Så jag gick ut till tanterna och sa att jag förmodligen läcker fostervatten så jag åker hem nu.

Så på med Elinas overall och ut i bilen. Det var meningen att jag skulle svänga förbi Sibylla för att köpa mat åt Robin men det glömde jag helt bort. Så när jag kommer hem möts jag av en grinig gubbe som fnyser nått om att jag aldrig gör något för honom *suck*
När jag säger att jag tror att jag läcker fostervatten så säger han att jag inte alls gör det och går upp och spelar dator istället.

Så jag sätter mig framför datorn och plinkar lite. Vid halv 7 tiden på kvällen är jag övertygad om att det är på G.
Vad kunde det annars vara?

Vid halv 9 tiden så går Robin och nattar Elina medans jag sitter med lite värkar och fostervatten som fortsätter att läcka. Värkarna gör inte så speciellt ont men de känns iallafall.

Så jag packar väskan och hoppar in i duschen ifall att vi ska åka in. Jag lyckas tillochmed raka mig, inte det bästa resultatet kanske men bättre än ingenting :P

Efter det börjar värkarna kännas lite mer och jag sitter och klockar dom lite smått. Robin är på övervåningen framför datorn och jag sitter nere framför datorn ;)

Runt 10 tiden vet jag att jag hade värkar med 3-5 minuters mellanrum.

Vid halv 11 tiden får jag en värk och jag känner hur det strömmar varmt vatten. Så jag flyger upp ur soffan och ropar på Robin att komma ner. Han möts av en otroligt sexig syn, jag ståendes med byxorna halvt neddragna i en stor pöl med vatten. Jag säger att vattnet har gått på riktigt nu och han kommer fram till mig och säger att sluta skämta och att det är jag som har hällt vatten på golvet!
Han tar tillochmed upp ett glas som står på vardagsrummsbordet och synar det noga ifall att det vart vatten i det, skitgubbe!
Straffet var att det var han som fick torka upp eländet från hela golvet.

Här omkring ringde jag mamma och sa åt henne att nu får hon komma hit för vi ska snart åka in.
Jag ringer förlossningen också och de säger åt mig att åka in.

Så vi inväntar mamma och packar in alla grejerna i bilen. Jag vet inte vad klockan var exakt när vi åkte men strax innan 11 måste den ha vart iallafall.
På vägen in stannar vi till på Shell där jag köper mineralvatten, tuggummi och dextresol. Jag fick ett par värkar där inne som jag andades igenom men det var absolut ingen fara.

När vi kommit en bit på vägen så kommer jag på att vi har glömt kameran!!! Hur vi nu kunde missa att ta med det absolut viktigaste är helt galet! Och att vända tillbaka och hämta kameran var det inte frågan om, man har ju hört att det kan gå fort med 2:an och dessutom var det superhalt ute så det skulle ta tid att komma fram iallafall.

Så jag ringer mamma som inte kan göra någonting eftersom hon är med Elina och de kan inte komma med kameran för hon har ingen bilbarnstol i sin bil. Här känner jag verkligen ren och skär panik! Roligt att föda och så har man ingen kamera att ta kort med. Visserligen hade vi med filmkameran, men ändå :(

Men så föreslog mamma att jag kunde ringa Tessan och fråga om hon kunde komma med den.
Så det gjorde jag, hon blev en anings chockad när jag ringde och när jag sa åt henne att vänta medans jag andades igenom en värk så fick hon nästan panik i telefonen.
Hon skulle iallafall komma med kameran så fort hon kunde och med tanke på hur snabbt hon var på sjukhuset så måste hon ha kört som en galning!

När vi kom fram till sjukhuset, vid 12 tiden, fick jag börja med att ligga med ctg för att mäta fosterljuden och värkarna. Efter det skulle de göra en undersökning för att se hur mycket öppen jag var.
Jag avskyr verkligen att ligga ner när jag har värkar, det gör ungefär 100 gånger ondare, så varje minut när jag låg där kändes som en evighet.
Allting såg iallafall bra ut och undersökningen visade att jag var öppen 4cm. Så vi skulle få stanna kvar :D

Här någon gång kommer Tessan också så hon följer med oss in på förlossningsrummet, hon och Robin fnissar som 2 fjortisar och jag kommer ihåg hur jag tänkte att jag skulle slå dom med något hårt i huvudet när jag andades igenom en värk. Att Tessan sen ställde 100 frågor när jag hade värkar gjorde ju inte saken bättre.
När jag till slut sa med världens ondaste röst "håll käften" så blev hon alldeles knäpptyst :P

Robin förklarade lite snällt att man inte får prata och hålla på när jag har en värk och att om man gjorde det så uttryckte han sig med "she´s gonna kill you"

Sen hände det inte så mycket annat på ett tag förutom att jag hade värkar som gjorde ont! Men maskinen som skulle registrera mina värkar gjorde inte det så enligt bm hade jag inte alls värkar, nehe tänkte jag vad fan är det då jag har?!?! Klart att jag har värkar!

De frågade om smärtlindring och jag sa att jag inte ville ha någon. Men att jag skulle säga till om jag ändrade mig.

Någon gång här så gick jag på toaletten och Robin frågade mig om jag ville ha hjälp. jag tänkte först säga nej men tänkte att det kunde ju vara bra ifall att, och det var tur det. För när jag satt där på toaletten så kände jag plötsligt att nu måste jag kräkas. Så han fick fort som attans ta fram sopkorgen där jag kräktes en massa.
Att sitta på toaletten, kräkas och ha värkar är inte så speciellt roligt måste jag säga.
Som Robin sa när jag kom tillbaka till sängen "det där gör du helst inte om va?"

Barnmorskan kom regelbundet in och kollade till mig och sa att de inte kunde se att jag hade värkar på maskinen. Men jag visste ju att jag hade det. Men enligt dom skulle de koppla på värkstimulerande dropp iallafall.
Sagt och gjort så gjorde de det. Det var ett himla sjå för dom att koppla in droppet och jag som avskyr att bli stucken med nålar tyckte synd om mig själv när jag satt där med värkar.

Här gjorde de en till undersökning för att kontrollera hur mycket jag hade öppnat mig och när de sa att jag fortfarande bara var öppen 4cm höll jag på att gå under. Jag var så himla trött! Jag hade inte fått sova på hur länge sen helst. Jag var verkligen helt slut så det ända jag ville var att få sova en liten stund iallafall.
Så jag frågade om de kunde sätta EDA så jag fick sova. Jag förklarade att det var inte för smärtan jag ville ha den utan för att få vila en stund, men det gick tydligen inte för sig.

Här kände jag bara att allting var hopplöst. Jag har haft onda värkar nu länge, ingen som tror på mig och dessutom hade de inte gjort någon nytta! Och inte fick man sova heller ;p Värkarna kommer nu hela tiden med några sekunders mellanrum och jag sitter och andas igenom dom men fortfarande registrerar inte maskinhelvetet värkarna! Nu får även Robin massera mig under värkarna för att lindra smärtan lite.

Nu bestämmer sig barnmorskan sig för att sätta in en värkmätare i livmodern istället för att se om den registreraer värkarna. Då är jag alltså öppen 4 cm när hon känner efter. Sekunden senare är jag öppen 7-8cm och får första lilla svaga krystvärken och trycker på lite.
Barnmorskan skriker med panik i rösten "Nej du får inte krysta du måste vänta" Och jag svarar men det går inte!
Sekunderna senare är jag fullt öppen och får tillåtelse att krysta.

Tessan som ligger ner på golvet ställer sig helt sömnigt upp och säger va?! Kommer bebisen NU?!?! Jag som ville sova en stund.

Tankarna jag hade då om henne tänker jag inte skriva men de var inte nådiga :P

Barnmorskan frågar nått om jag vill föda här eller inte och jag tänker för mig själv att HALLÅ??!! Jag föder ju nu, ska ni inte fråga sånt innan? Och så trycker jag på.

Någon gång när jag krystar så försöker någon ta av mig bh:n jag har på mig och ännu en gång dumförklarar jag dom. Inte fan kan jag sätta mig upp och ta av mig bh:n nu när bebisen kommer så jag säger åt henne att låta den vara.

Nu säger bm åt mig att nu kommer bebisen och jag svarar "Ja jag känner det" Som att det går att missa att det kommer en bebis ut ur min slida?
De frågar också om jag vill känns på huvudet och jag känner efter lite snabbt innan jag fortsätter krysta ut henne.

Sen så känner jag hur huvudet kommer ut och strax därefter hela kroppen.
Jag blev en aning chockad för att det gick så snabbt. Från att ha vart öppen 4cm till att ha henne på magen tog de kanske 5 minuter? Bm sa att hon aldrig vart med om det innan :P

Allt som allt är jag himla nöjd med förlossningen och tycker att allting gick jättebra, förutom att de inte riktigt trodde på att jag hade värkar. Om jag får säga det själv så var personalen på min förra förlossning 100 gånger bättre än den här, men man kan ju inte få allt.

Jag fick iallafall en underbart fin dotter. 3680gram, 50cm lång och 35cm runt huvudet. Klockan var 04:13

Dessutom mådde jag oförskämt bra efteråt. Moderkakan kom ut utan problem och de visade upp hur hon hade legat och förklarade.
Jag behövde inte sy någonting utan fick bara som rispor som de inte behövde göra någonting åt.

Jag är också otroligt glad över att vi glömde kameran hemma så Tessan fick komma med den. Hade inte hon kommit och sen stannat kvar så hade vi inte fått förlossningen filmad. Meningen var att vi skulle ställa upp videokameran och låta den filma själv medans Robin tog korten. Men med tanke på att allting gick så fort i slutet så hade han inte hunnit det. Han han precis ta upp kameran och ta lite kort innan det hela var över. Men nu fick vi det inspelat också. Så tack Tessan!

När allt var klart fick vi in våran fikabricka och strax efteråt åkte Tessan hem. Hon skulle egentligen ha jobbat men nu missade hon det :/ Dessutom körde hon av vägen på vägen hem och fick hämta bilen i diket senare. Haha allting för att vi glömde kameran, stackare. Dessutom var hon 2 meter från att krocka med en älg på vägen till sjukhuset.

Sen kände jag bara att jag ville hem. Jag var så sjukt trött och Robin också. Men det var bara att vänta på att 6 timmar skulle gå så att de kunde göra den obligatoriska läkarundersökningen.
Robin sov medans läkaren kikade igenom bebisen och när hon var klart fick vi åka hem. Men Robin sa att han inte orkade köra hem och att vi skulle gå till bb istället, vi var fortfarande kvar på förlossniningen.
Men jag sparkade igång honom och sen så åkte vi hem med våran lilla skatt, ca 7 timmar efter att hon kommit.
Fast först stannade vi på vägen och handlade lite på Ica Maxi, bla en present till Elina från bebisen. Och så käkade vi på McDonalds. Stackars bebisen var 8 timmar gammal när hon var på McDonalds första gången :P

Väl hemma gick Robin och la sig och jag mös med bebisen. Sen väckte jag Robin som fick ta bebisen medans jag hämtade Elina på dagis.
När jag sa att bebisen hade kommit så blev hon överlycklig och så fort hon kom innanför dörren hemma så frågade hon gång på gång "var är bebisen"

Bebisen låg i soffan så hon gick försiktigt dit och kikade på henne. Hon var alldeles överlycklig. Hela hon var ett stort leende och hon både pussade och kramade på bebisen och sa att det var hennes lillasyster.
Det var så otroligt fint att se på.

Hon är jätteförsiktig med bebisen och när hon skriker så är Elina direkt där och ska trösta <3

Imorse så ville hon inte ens gå på dagis utan ville vara hemma med bebisen. Det kändes lite elakt att lämna henne där men jag var tvungen att försöka få lite sömn och vila och det hade inte gått om hon hade stannat hemma. Men nu är det ju helg och ikväll blir det fredagsmys med bebisen.

Det blev visst ett himla lång inlägg det här. Avslutar med lite bilder.

Robin lika allvarlig som alltid


Bebisen kommer ut


Läggs på magen


Helt svettig av krystandet


Lite avtorkade båda 2


Moderkakan, så häftig


Alldeles nykläckt

Hälsar på pappa

Och på Tessan


Elina när hon fick se bebisen <3


Håller för första gången

Puss



Stolt storasyster

För de modiga kan ni se en film från förlossningen på den här länken.

http://s83.photobucket.com/albums/j303/lindaodiva/?action=view&current=MOV008_Edit.flv