Samsovning

Jag sover alldeles själv....

Jag vill nog att mitt barn ska sova i sin säng från början för har man väl börjat så är det svårt att vänja sig av med det. Min systers barn är 11 och 7, dom sover fortfarande mellan mamma och pappa i sängen.



Jag skulle inte få en ordentlig nattsömn själv heller om jag hade ett barn i sängen som låg så tätt intill. För mig är det viktigare att kunna vara pigg så jag kan ge mycket av mig själv vaken tid istället.

Jag läser psykologi på universitetet... Och jag vet att självständighet och självkänsla byggs upp redan från början, vad du nu gör är att du uppfostrar en osjälvständig flicka.



Vart går gränsen? Som personen innan har kommenterat, vill du ha en 11 åring i sängen? Någon som inte kan åka med på klassresa för hon inte kan sova utan sin mamma, eller tänk om det inträffar något hastigt och oförutsett och du måste ha barnvakt, men din flicka kan inte sova hos dig, hur ska du då lösa dom problemen?



För övrigt tycker jag det låter som att det är du som behöver den närheten och din flicka. När får din sambo närhet och kärlek? Eller är det hans närhet du försöker kompensera med din flickas?

Om du läser barnpsykologi så får de reda på att det bästa för ditt barn är just att samsova i början!

Barn föds med instinkten att inte vilja bli lämnade ensamma just därför att om de blir ensamma så är de sårbara och kan dö, det kommer naturligt.



Då hade du också vetat att ett spädbarn inte kan skilja på denna själv och på mamman utan har fortfarande känslan att av dom två sitter ihop.



Det är bara vi i västvärldern som prompar på att barn ska sova i egen säng. Fast att studier och forskning säger att barn mår bäst av att samsova.

Undantaget är spädbarn som riskerar att dö i plötslig spädbarns död.



Varför ska man neka sitt barn det mest naturliga och vara nära hela tiden bara för sin egen skull?

Nej jag sov definitivt inte bra ibörjan när Elina var liten. Men det fick jag helt enkelt stå ut med för att se till hennes bästa, det är en del av att vara förälder. Att sätta sitt barns behöv före sitt.



Min flicka är en trygg tjej som sovit borta utan problem. Hon kan sova utan mig.



Och att man sover tillsammans med föräldrarna i den åldern är extremt! De flesta i min närhet samsover med sina barn och det har aldrig vart problem att få dom att sova i sin egen säng sen. För de vet att de har föräldrarnas närhet alldeles bredvid och att de aldrig skulle bli nekad närhet.



Däremot så finns det många som får problem när de ska "lära" sina spädisar att sova ensamma.

Hur man nu kan få för sig att man skulle kunna lära ett barn någonting. De låter barnet ligga och skrika för att de ska minsann lära sig att ligga själva. Naturligtvis slutar barnet också att skrika till slut.

Men enbarn för att deras rop inte uppmärksammas. De märker alltså att det spelar ingen roll att jag skriker för ingen bryr sig om det iallafall.

Är det vad ni vill lära era barn? Att det ända sättet de kan komunicera igenom, att skrika, ignoreras?



Jag och alla mina syskon har sovit tillsammans i mina föräldrars säng när vi var små. Och tro det eller ej ingen sov där när vi var större.



Alla gör vi som vi vill absolut. men snälla läs på lite om barn så ni vet hur de fungerar.

Jag har ätit pannkaka...