Oj oj oj vad jag är trött! De här jobbiga nätterna har verkligen tagit på mig, jag känner mig mer död än levande. Noll energi och ingen ork alls!
Först så måste jag gå upp flera gånger varje natt för att gå och kissa. Att bara komma upp ur sängen är ett projekt som tar lång tid. Sen har jag så ont i fogdarna så varje gång jag ska vända mig i sängen så vaknar jag, fast då brukar jag kunna somna om ganska fort.
Men det jobbigaste av allt är att Elina har världens hosta. Så hon tokhostar och vaknar hela tiden fast hon får medicin. Sen har hon börjat drömma mardrömmar så hon vaknar och tokskriker.
Så någon större mängd sömn får jag inte precis. Skulle en förlossning sätta igång nu skulle jag inte orka med det *gäspar*

Nu har jag iallafall gnällt av mig för idag :P Så nu kan jag skriva om nått lite mer positivt.

Vi var inne på förlossningen den 25:e för ett vändningsförsök av lilla bebisen. De gjorde kontroll med ul och ctg och allting såg bra ut så det var bara för dom att försöka vända på bebisen.
Jag hade frågat min bm innan om det gjorde ont att försöka vända bebisen och hon hade svarat att det var lite obehagligt men att det inte gjorde ont. Haha årets skämt måste jag säga!

Det gjorde faktiskt fruktansvärt ont! Det kändes som om läkarens fingrar skulle gräva sig in i magen när hon tog tag om barnet. Dessutom så visade det sig att hon är lika envis som sin mor.
För när de har vänt lite på barnet så brukar de själva hjälpa till och glida runt eftersom det blir obehagligt för dom.
Men inte min dotter inte! Hon vägrade hjälpa till så de var tvungen att flytta henne hela vägen själv.
Jag hade sagt till innan att jag verkligen ville ha henne vänd. De tog i så att de halkade på golvet och de sa flera gånger att jag verkligen tålde mycket. När de sa det ville jag bara skrika åt dom att hålla käften och vända på henne nån gång istället :P Jag fick flera gånger kämpa mot reflexen att slita bort deras händer när det gjorde som ondast.
Men det gick iallafall till slut så nu ligger hon med huvudet neråt. Jag var alldeles svettig efteråt av smärtan men det var det helt klart värt. Nu hoppas jag bara att hon ligger kvar med huvudet ner så jag slipper gå igenom det en gång till.

Nu behöver jag bara hålla tätt i 3 dagar till sen är hon välkommen att komma ut.